Machinima

Tekniken är så sanslöst lätt! Med fyra fjuniga tonåringar och en farbror som föreläste under tiden om machinima så hade dessa killar 60 min på sig att fixa ett resultat. Det blev naturligtvis inte någon perfekt produkt men den blev långt bättre än jag förväntat mig och killarna ska ha all heder av sitt arbete.

Tekniken är så enkel och förfaringssättet minst lika enkelt att jag kan inte för mitt liv förstå att inte skolor runt om i världen inte hakat på detta, ett smidigt sätt att redovisa sina uppgifter på ett roligare sätt än powerpoint.

Alcatraz

Minecraft EDU och Minecraft

Dataspelsprofilen har fått datorer som går att spela på.

Dataspelsprofilen har startat en förening med syftet att sprida den digitala kulturen.

Dataspelsprofilen har tillgång till en Minecraftserver som vi kan jobba i.

Många tidigare problem är på väg att lösas och det känns rätt skönt, men erfarenheten visar väl att nya kommer att uppkomma men det löser vi efter hand.

Nu äntligen börjar pedagogsverige reagera på att det finns ett spel som heter Minecraft och som är bra för undervisningen. Det håller på att utvecklas en Minecraft EDU i Finland och detta är spännande, tyvärr två år försent! Det finns styrkor med Minecraft EDU som gör att detta blir ett bra verktyg i undervisningen. Men bättre än bra kommer det inte att bli. Dels är Minecraft ett lite för gammalt spel för att lägga ner den tiden, mödan och säkert en hel del pengar på att utveckla. Sen känns det lite för lärarstyrt för att kreativiteten ska blomma hos eleverna och även denna version saknar fysik. Idéen bakom servern har de lånat från ett program som heter Hamachi. I detta program kan man lätt sätta upp en server som man kontrollerar via sin dator och när man stänger av datorn så stängs också servern ner. Detta leder till att läraren kontrollerar den tid som varje elev ska och kan lägga ner på Minecraft EDU och tid är ett problem som finns inbyggt i skolsystemet, våra barn måste plugga när dom kan och måste och inte när dom vill och under en föreskriven tid. Dataspel fungerar inte på det sättet utan vi vet inte hur länge någon kommer spela ett visst spel och vi vet inte heller hur lång tid det tar för en elev att göra en uppgift och det passar extremt dåligt i en oerhörd tidsstyrd skola. Läraren kan också styra eleverna så att de inte kan chatta när de vill utan bara när läraren vill, läraren har också makten att kunna "frysa" spelet och stanna av allt som händer. Det finns en rad funktioner som låter läraren och skolan behålla kontrollen över vad som händer och detta är inte bra när man jobbar med ett sandbox-spel som Minecraft där kreativitet är centralt för vad man bygger.

Minecraft i undervisningen har sina begränsningar vilket jag har pratat om i tidigare inlägg och det jag tycker är värst är att det inte finns någon fysik, hade Marcus implementerat detta i spelet så hade detta blivit ett fantastiskt pedagogiskt verktyg som skolor runt om i världen kan ha användning för. Tur att det finns en mod som löser det problemet och den är Tekkit. Just nu jobbar några av mina elever med minecraft och bygger en hel del coola saker (bilder kommer och naturligtvis en film) och de lägger ner massor av tid på detta. De byter 100 min undervisning mot 15 min snabb information och instruktioner kring vad de ska bygga mot att de sitter hemma och jobbar runt 20 tim vardera med skola i Minecraft.

Hade jag gjort detta i mina matte-grupper eller i mina SO-grupper så hade föräldrar och barn jaga mig med facklor på skolgården. Vad mina profilare inte inser är att de jobbar just nu med SO utan att ha en aning om det för de spelar Minecraft istället och jag aktar mig noga för att inte göra för mycket skola av spelet. De ber om att få uppgifter och att få bygga olika saker och de är inte rädda för att starta riktigt stora projekt och detta känns nästan som en motsats till min "vanliga" undervisning där elever försöker komma undan så lätt som möjligt. Jag har ingen aning om vilka problem jag kommer stöta på (vilket jag aldrig har egentligen) och jag har inte gjort någon problemformulering för den delen. Det har varit en hel del konflikter kring servern men vi försöker lösa dem allt eftersom de uppkommer.

Om jag fick komma med ett tips till pedagoger runt om i Sverige som funderar på att jobba med Minecraft i undervisningen och har pengarna ur en budget så skulle jag ha undvikit Minecraft EDU och lagt pengarna på en server istället och låtit barnen "go bananas" istället och lagt in olika uppgifter, följt dom hemifrån och jobbat aktivt med att prata kring vad de bygger och inte övervakat själva byggandet för det tar massor av tid och den tiden har vi lärare inte.

Idag kommer mina i alla fall sjuorna få jobba med världens sju underverk, åttorna kommer att få bygga Alcatraz och niorna ska börja med att bygga Auschwitz.

Bastiljen

Det fanns inte så mycket bilder kring hur det ska se ut inne så ni får helt enkelt improvisera lite, tänk på att det var ett fängelse och inte ett slott.

Råslättsdagen

Tiderna förändras - barn gör inte sånt här längre.

Obs! Inga kottar kom till skada vid arrangerandet av bilden!

I vintras var jag på innebandy och tittade på Hovslätt IK:s grabbar i nioårsåldern. Det intressantaste för min del var inte sporten i sig utan det som fanns på läktaren. För en förälder idag är det inga konstigheter att följa med sin son/dotter på olika idrottsevenemang men så såg det inte ut för ca 20 år sedan. Man hade svårt att få föräldrar att engagera sig i innebandyn för det var inte ansett som en sport utan mer som något man gjorde på fritidsgårdarna runt om i Sverige. Numera är läktaren full av engagerade föräldrar som hejar på sina barn, ser till att de får mat och dricka om de behöver det och tröstar sina barn när de slår sig eller förlorar. Det råder inga som helst tvivel om att innebandyn ses som en seriös sport idag, en sport där man satsar resurser för att bli bra om man har talang och vilja. Föräldrarna till dessa barn har telefonnummer till lagledare, lagkamrater till den egna sonen/dottern och känner flertalet av föräldrarna till barnen som spelar. Det är rätt trevligt att sitta på läktaren och prata med föräldrar och det finns en kultur kring att vara tillsammans och titta på sina barn när de utövar sin sport oavsett om det handlar om innebandy, fotboll, hockey eller någon annan sport för den delen.

När dessa barn kommer hem från sin idrott sätter de sig ofta vid sin dator eller spelar något spel på sin smartphone. Undersökningar gör gällande att 92 % av barn i åldern 9-16 år spelar någon form av digitala spel och i åldern 9-12 år är siffran ytterligare lite högre, där spelar 96% av barnen. Vid intervjuer med barn i åldern 9-16 år uttrycker 67 % av dem att deras föräldrar visar lite eller inget intresse för vad de ser på tv eller vad de gör vid sina datorer eller sina telefoner. Dessa siffror är alarmerande och något som vi vuxna måste fundera kring. Hur intresserar vi oss egentligen för vad våra barn gör på sin fritid? Det är helt ok att ta med sig familjen och tillbringa en heldag i en kall ishall eller att stå i spöregn och snålblåst bredvid en fotbollsplan, men väldigt få föräldrar tar en köksstol och sätter sig bredvid sitt barn och tittar på när de spelar något spel på datorn eller ber dem visa vad de gör på internet. Vi har stannat i det fysiska där vi invaggas i en falsk trygghet; bara för att barnet befinner sig på sitt rum och inte är ute och hittar på något bus eller håller på med dumheter så är allt bra.

Den digitala kulturen är väldigt stor och svår att överblicka även för den mest intresserade och det tror jag skrämmer oss vuxna en aning. Våra barn kan något som vi vuxna inte riktigt förstår och då är det lättare att falla för de myter som finns och ibland ställa orimliga krav på sina barn.

Vi pratar ofta om att våra barn inte är sociala och bara sitter vid sina datorer utan att umgås med någon. Det finns en skillnad i definitionen kring vad som är socialt. De flesta vuxna har definitionen att man bara kan vara social om man träffas rent fysiskt. Våra barn har ett mycket större kontaktnät än oss vuxna. När jag växte upp hade jag en rätt begränsad umgängeskrets och man ringde till varandra när man ville prata lite skit eller skulle träffas någonstans. Numera har många unga en Facebook med runt 1000 ”vänner”, de pratar inte med alla men de får en inblick i vad många gör och har genom sina datorer och telefoner ett stort kontaktnät som de kan ta hjälp av om de behöver. Många barn riskerar i denna situationen att utsättas för olika former av kränkningar om inte vi föräldrar håller ett öga på vad de gör och vem de pratar med så även här är det viktigt att vi vet vilka forum och sociala medier de befinner sig på. Men precis vad det gäller spel är det bara att fråga dem och då kommer de att berätta, och om de inte gör det så håller de säkert på med något "fuffens" och det är i den situationen man som vuxen tar med sig nätsladden till datorn och lägger den på en plats som inte barnet kommer åt, i alla fall så länge till de bestämmer sig för att berätta vad de gör. 

Många barn och unga spelar idag online och möter andra unga i olika spel. I dessa spel kan det vara ett stort antal spelare inblandade som därmed är beroende av att alla spelar. Som vuxen måste man hitta ett sätt för att kunna underlätta för sitt barn. I vissa spel ställs det höga krav på spelarna och att man är på plats när man säger att man ska vara det, och uppfyller man inte detta kan man bli ställd utanför och får inte vara med. Man kan som vuxen med väldigt enkla medel undvika en konflikt och att barnet hamnar i onåd hos de andra spelarna, tex att man säger till en halvtimma innan mat och läggdags, att man inte bara tar bort barnet från datorn innan man har förvarnat eller att man har kollat vad det är för typ av spel de spelar. Alla spel är inte lika och där måste man som vuxen sätta sig in i vilken typ av spel det handlar om och som ens barn spelar. Jag kan inte tänka mig att någon vuxen hämtar sitt barn på fotbollsplanen mitt i en match för att det är dags för mat, samma regler borde gälla vid onlinespel där samma antal unga är inblandade.

En ökad förståelse för ungdomar och deras kultur kommer med största sannolikhet att leda till att konflikterna i hemmet kring datoranvändning blir färre och lättare att hantera. Oavsett vad vi vuxna anser om datorer och smartphones så är denna teknik här för att stanna och det kommer att bli ännu mer av den. Vi kan inte längre låta våra barn sitta på sina rum och vid sina datorer utan att vi vet vad de gör på dem.

På Råslättsdagen kommer vi i dataspelsprofilen på Stadsgårdsskolan att göra en presentation av olika spel och de sociala medier som våra barn och unga spelar och använder sig av. Detta kommer att börja kl. 11.00. Vi kommer att ha ett par stationer på biblioteket på Råslätt där vi visar några utvalda spel som man också kan få pröva på. Vi kommer också att ha en hörna där man kan ställa frågor till mig om digital kultur och de svårigheter man kan ställas inför som vuxen i detta t ex åldersgränser på spel, hur länge ett barn ska sitta vid sin dator och vad de gör, men framförallt hur man som vuxen ska hantera de problem som kan uppstå. Jag kommer att vara tillgänglig mellan 13.00 och 15.00 lördagen den 1/9. Våra barn och unga har massor att lära oss och detta är en chans för vuxna att få en inblick i vilka svårigheter man som vuxen kan stöta på när man försöker stötta sina barn.

Dataspelsprofilen på Stadsgårdsskolan är en unik profil i Sverige där vi försöker använda oss av digitala spel och digitalkultur som ett alternativt sätt att nå målen inom skolan. Denna satsning är en del i skolans försök att möta den nya digitala kulturen och att få en stor del av våra elever att få lite nytta av sitt intresse. Förutom att i undervisningen utgå från elevernas erfarenheter är detta också ett viktigt sätt för den svenska skolan att försöka följa med i utvecklingen och också utbilda våra barn i den digitala kulturen.

Av: Fredrik Blomster, Stadsgårdsskolan

Ny termin

Äntligen lite ungar i skolan, den sjuder av liv igen och det känns skönt. Det känns att jag har varit ur fas under några dagar men antagligen kommer det bli bättre nu. Sitter och funderar på lite kring var profilen ska ta väg till hösten och mina tankar är att vi ska jobba lite projektinriktat och att ungarna ska dela in sig i olika projekt som de ska driva och göra klara. De som inte hittar något intressant kommer att få jobba med att fixa sina skoluppgifter utifrån spelen.

Som en liten nyhet i år så har jag fixat att de som inte har digitala spel som huvudintresse och valt profilen för att ta det lugnt och gejma lite så kommer jag inte lägga ner så mycket tid och möda på dem utan de kommer att få sitta i ett klassrum med kärnämnen, detta kommer att ske på måndag morgon kl 8.00 och vara till 9.50 med en liten rast emellan.

I huvudsak kommer vi att satsa massor på att utveckla pedagogiken kring spel i undervisningen och mina grupper jag har i andra ämnen kommer också dom drabbas av detta där jag kommer jobba mycket med spel i undervisningen.

Jag tror det kommer bli bra trots att detta inte var utgångsplanen.

Framtiden

Idag är jag gammal, trött, förbannad och uppgiven.


Jag höll på att säga att jag inte har jobbat i skolan någon gång i mitt liv, men det är inte sant. Jag har gjort det nu lite mer än tio år men inte tidigare. Jag började där när jag var sju, men jag kan inte säga att jag jobbade där, jag förvarades där till jag var 16, sen började jag jobba någon annanstans.

I vuxen ålder kom jag tillbaka med en brinnande lust att ge något tillbaka till ungdomarna och våra barn och upptäcker till min fasa att de har samma böcker och undervisas på samma sätt som när jag existerade i skolan.

Det har inte hänt ett skit sen jag började tycka skolan var skit i trean. Det ska jag inte säga förresten utan mitt OÄ har blivit SO och lite NO, min gamla klassföreståndare från mellanstadiet har blivit gammal och en av mina klassföreståndare från högstadiet har hunnit med att dö. Den andra klassföreståndaren har blivit så gammal att hon med ålderns rätt inte orkar undervisa mer, men det är det enda. Om jag ringde henne så skulle hon klara av yrket fortfarande, trots snart 20 år som pensionär. Svaret kom på en undersökning härom dagen att den så kallade "flumskolan" har varit en av världens bästa, våra barn i Sverige tillhör världens bästa om man pratar om kreativitet. Skolsverige jublar, lärare dunkar sig för bröstet och tycker att detta är verkligen så fantastiskt.

VI ÄR SÅ BRA!

Jag vill hävda motsatsen, vi är odugliga! Vi lyckas stena våra barns kreativitet till döds, det är ingen plötslig död utan sker med lång och hängivet kämpande av sveriges pedagoger, som under många år sakta men säkert suger ur varenda uns av skapandevilja, kreativitet och drivkraft hos våra barn till de är en samling grå, trötta, viljelösa själar. Det är då vi sätter nationella prov i händerna på dem och tvingar dem under hot och förmaning att göra dem utan att över huvudtaget kan motivera det mer än att det blir bra till slut för dem. Vi har gjort frågan och spått svaret, svarar de på ett annat sätt än vi tror så är det fel och gud förbjude om de svarar rätt och inte gjort på det sätt vi tänkt att de ska göra så blir det också fel. Faktum kvarstår att sveriges barn är jämförbart bäst i världen inom området kreativitet, det enda jag kan tänka är att detta är så otroligt tragiskt. Vad gör vuxna med sina barn egentligen runt om i världen om de svenska barnen är de mest kreativa i världen? Att växa upp idag är inte lättare än när jag växte upp, mina föräldrar gjorde trots allt så gott de kunde men de använde sina normer och värderingar som grund till fostran av det vackra gossebarn de hade, jag antar att jag gör samma sak. Min son går i pension om ungefär 55 år och då hoppas jag att han har haft ett bra liv och att han vid den tiden haft det rätt bra.

Om jag nu får fundera lite kring vad han behöver lära sig för att klara sig i ett arbetsliv i framtiden så kan jag direkt konstatera att jag har ingen aning egentligen. De senaste 20 åren har utvecklingen gått otroligt fort och det enda vi vet är att vi inte vet. Vad jag däremot vet är att han behöver inte lära sig saker han redan idag har i sin telefon (vilken jag hoppas han har hämtat hos sin mamma), han behöver lära sig att lösa problem, vara kreativ, gå emot strömmen, hitta andra vägar och vara sig själv.

Det är här jag blir orolig på riktigt, stackars barn, var ska han lära sig det, inte sjutton kommer det bli i skolan. Autodidakt kunskap är nämligen inget som respekteras i skolan idag, man ska ha papper på allt.

För min egen del så kommer jag allt emellanåt på lite idéer kring hur skolan borde vara men om man i Sverige vill vara nytänkande måste man också vara obstinat för att i skolan blåser det inga förändringens vindar, det finns allt för få personer som vill förändra och förnya. Det klimat som råder är att man är väldigt rädd om sina blåstenciler och om man slutat med dessa och gått till kopierat material så ligger man i framkant, man belönas för att inte göra något, man belönas för att vara som alla andra, man belönas för att skriva massa papper istället för att vara med eleverna och man belönas av föräldrar om man har en pedagogik som dom känner igen och som godkändes av Hedenhös.

Testa något nytt i skolan och du kommer få problem, såna problem att det till slut blir fullständigt omöjligt att fortsätta jobba inom den organisationen.

Argument för och emot dataspelande, jag skriver mer sen

Råslättsdagen

Redan nu ska vi börja planera för råslättsdagen och vi kommer att ha en stor del i vissa aktiviteter. Jag vill att tjejerna ska förbereda presentationer kring vad ni ungdomar gör på nätet.

Vi ska leta reda på någon som kan ta ett par föreläsningar kring digital kultur eller gejming.

E-sportgruppen ska ordna en 2v2 turnering i CS där första priset för det vinnande laget blir varsin biljett till DH-winter

Sjuorna ska jobba lite kring att presentera olika konsolspel för de vuxna, vi kommer ha tillgång till 8 konsoler och det finns en del att lösa kring detta.

Vi kommer börja jobbet på tisdag 29/5.

Om ni har några tankar så posta detta i kommentarsfältet här.

Minecraft

Jag måste säga att jag älskar möjligheterna i Minecraft. Jag är ofta förtvivlad över det faktum att elever och unga idag inte är tillräckligt kreativa, de svarar på mina uppgifter och frågor som om jag vill att de ska svara på ett speciellt sätt. De uppgifter de får försöker jag göra tillräckligt öppna så att det ger stort utrymme för eget initiativ och göra dem utifrån deras intressen. Tyvärr har de från början blivit väldigt väluppfostrade och lever i en värld där svaren är antingen rätt eller fel och inte speciellt öppna för diskussion. Jag jobbar som sjutton på att få dem att förstå att det inte finns några felaktiga tankar eller svar om man utgår ifrån de förkunskaper de har. Förkunskaperna kan naturligtvis vara fel men det är ju rätt lätt att rätta till. I Minecraft får eleverna en chans att använda sig av sin kreativitet och sin skaparglädje. Spelet är ett sandbox-spel som fungerar ungefär som ett digitalt lego. Är man förälder till ett barn mellan 7 och 15 så begår man man ett stort fel om man inte lägger ett par hundra på att inte köpa spelet. 

Jesper i min profil är en biten minecraftspelare som dessutom är riktigt duktig på det. På den översta bilden har han tagit ett kort på Bruce Springsteen och pixlat ner den så den ska motsvara blocken i Minecraft och byggt bilden i ett berg så detta är inget som han har klippt in från photoshop eller något i den stilen. Han visar på möjligheterna i spelet och tänker utanför boxen, på ett sätt som vi vuxna vill men i många fall inte uppmuntrar. 

Man kan naturligtvis bygga annat också, bara fantasin sätter gränserna. Ett spel för oss pedagoger som också tänker lite utanför de ramar som vi har fått. Jag som lärare har världens mest kreativa jobb och det är ibland synd och skam att jag använder det så sällan i mitt jobb och framför allt inte får möjlighet att utvyttja den naturliga kreativiteten som barn besitter, vilket jag tackar mina kollegor på de lägre stadierna för, en kreativitet de effektivt dödat under några få år, i alla fall lagt i träda.

Ha en bra dag!

Fredrik

I morgon ska vi börja bygget med att låta det gamla möta det nya. Vi ska ge oss på konststycket att bygga om en av skolans overheadapparater till en dator. Det borde fungera bra om storleken stämmer någorlunda. Jag tänkte lägga ut lite bilder så ni får följa bygget med spänning sen får vi se vad som händer med den. Den borde duga till att köra Spotify på och kanske något pedagogiskt spel som t ex Kalle Kunskap, i vilket fall blir det nog uppskattat.

I morgon ska Chalmers komma på besök en sväng och göra någon form av test på några i profilen, tror inte det kommer göra ont men det vet man ju aldrig. Mina gejmers kommer i vilket fall vara så trötta att de inte känner något i vilket fall så det känns som om det kvittar. :)

Sjuorna ska jag ge en liten uppsträckning så de vaknar till lite och jag ska också ge Amir en liten present till torsdag men jag har inte kommit på något passande än men det löser sig.

Ha en trevlig kväll!

Fredrik

Åldersgränser

Jag tänkte börja prata lite om de åldersrekommendationer som finns på dataspel. Jag är rätt klar på min egen uppfattning om de åldersgränser som PEGI har tagit fram och det är att de håller inte vatten. De har satt upp ett antal kriterier för vad som är skadligt för barn och sen följer de dessa kriterier slaviskt. Bland dessa kan man hitta våld, grovt språk, sex, blod osv. De tittar inte på helheten av spelet utan bara på dessa kriterier. För att hårdra diskussionen ska jag jämföra två spel som finns på marknaden och som PEGI har satt en åldersgräns på. Det första spelet är NHL-11 och eftersom det finns situationer som spelarna slåss och ibland uppstår blodvite blir åldersgränsen eller rekommendationen att ingen under 16 år ska spela detta spel. Detta är ett rent sportspel där två lag möts i en hockeymatch och ungarna tycker detta är helkul. Jag kan inte se att detta spel ska skada dem nämnvärt, inte om man jämför att gå på en vanlig hockeymatch där två idoler och förebilder slåss.

Det andra spel jag har tänkt att nämna är Amnesia: The Dark Descent, detta är ett rent skräckspel som faktiskt är otroligt läskigt med sina skräckeffekter och den genomarbetade ljudupplevelsen. Detta spel har ingen åldersgräns alls eftersom det inte innehåller något våld, blod, grovt språk osv.

Dessa två spel gör diskussionen lite tillspetsad men jag måste ändå föra resonemanget utifrån dessa två. Om jag som förälder köper ett spel till min son som är nio vil jag naturligtvis inte ge honom något som han får mardrömmar av eller mår dåligt av att spela. Jag vill bara ge honom en trevlig upplevelse och det ska vara så kul som möjligt för honom. Är jag en ”ansvarstagande” förälder tittar jag runt i hyllorna och ser två spel, NHL och Amnesia, det ena är för 16 och det andra saknar helt åldersgräns. Nu har jag lite förkunskaper vilket alla borde ha så jag skulle köpa NHL till honom om han var intresserad av den typen av spel.

Men om jag skulle vara farfar till pojken och inte ha en aning om vad jag skulle köpa utan bara gick på ålder och hur omslaget ser ut, då är det lätt att man köper fel spel till honom för som sagt är det 16 år på det ena. Amnesia skulle med säkerhet ge min son mardrömmar i flera dagar som han skulle kommit ihåg hur länge som helst.

Mitt beslut kring detta med åldersrekommendationer på spel har blivit följande, jag låter inte min son spela ett enda spel som jag inte har spelat innan, jag skulle aldrig sätta ett spel i händerna på honom som jag tror skulle kunna ge honom mardrömmar eller få honom att må dåligt, jag tar helt enkelt ett vuxet beslut kring vad som är skadligt för min son, oavsett åldersmärkning.

Om jag fick råda kring detta med åldersrekommendationer skulle man strunta i det rådande systemet och titta lite på hur man resonerar kring film och titta på helheten istället för enskilda kriterier. Det är i min värld rätt tokigt om ett spel som tex Call of Duty World at war har 18 på PC och 16 på konsolerna och det är endast för att dialogerna är lite annorlunda på de olika systemen, det är ju ändå samma spel. 

Dessa spel är ett utmärkt exempel på att vi vuxna måste sätta oss in i spelvärlden och oavsett vad vi tycker om digitala spel så måste vi spela dem innan vi sätter dem i handen på våra barn. Amnesia är direkt olämpligt för ett barn. WWE-12 kan jag inte heller tycka är speciellt lämpligt för en 12-åring medan jag har inga problem med att låta ett barn spela NHL-08 trots att det finns slagsmålsscener i spelet.

Ha de!

Fredrik

En video gjord av en av mina elever

Fan fiction

Fanfiction är ett begrepp för berättelser skapade av amatör- eller proffsförfattare som utspelar sig i redan existerande platser, oftast utan att den som gjort själva berättelsens tillstånd inhämtats. Detta är vanligt förekommande inom populärkultur, och uppkommer vanligen i närheten av populära filmer, romaner och datorspel.
Fanfiction skapas med utgångspunkt i originalets värld, men exakt hur fritt fanfiction-författaren ställer sig till dess handling är olika. Vanligast är att man använder figurer, begrepp och platser som redan är med i förlagan, men dessa kan i sin tur sättas in i nya sammanhang och vara med egna skapade rollfigurer, för att på så sätt låta nya situationer uppstå och skapa nya berättelser.

Även historier som beskriver ett till förlagan alternativt händelseförlopp är ett ofta förekommande berättargrepp.

Det ni ska göra är en egen berättelse som grundar sig i de spel ni spelar. Alternativt kan ni skriva om ett slut på en story från ett spel eller en film ni sett som redan finns, tex den i Modern Warfare.

Snacka om en legend, där han wipade dom var så jädra svårt och det var alltid någon som sprang för nära äggen.

Vilket gör denna bild rätt rolig! :) Leroy Jenkins, Titanic style!!

"Ni hao" var ett välkänt begrepp bland oss gamla "WoWare" innan Burning Crusade. vad betyder det och till vem sa man det?

http://www.appdata.com/

Denna site behandlar de data som går igenom de appar som finns på fb. Zynga games har knappt 290 miljoner unika användare varje månad vilket gör dom fem gånger större än Microsoft. Det enda syfte Zynga har med sina spel är att tjäna så mycket pengar som möjligt och det hymlar de inte med utan de säger det i intervju efter intervju. De ljuger inte ens om att deras spel är till för att underhålla utan de är bara bäst i världen just nu på att tjäna pengar på skit. Om man sen följer listan av företag så ser man speltillverkare i massor och de tjänas otroliga pengar på vad de gör.

Autodidakt (självlärd) kunskap kommer antagligen bli viktigare än formell kunskap. För min del som bara har läst data grundkurs och PC fortsättningskurs samt PIM 1 så duger min formella kunskap inte ens till att starta en dator, i övrigt är jag helt och fullt autodidakt. Våra barn idag kommer att fixa sina problem genom att googla och titta på filmer från youtube, deras kunskaper kommer inte längre från skolan för där är alla kunskaper formella.

Ha en trevlig fortsättning på kvällen!

Dagens tävling:

Vilken instance är han i?

Pris: En musmatta från GH till den som gissar rätt först.

Profilen idag

Det har varit lite motigt nu ett tag men idag så kändes det som att det går åt rätt håll. Jag lät mina tjejer jobba lite kring nästa år då vi ska låta dem bli en del av fritid också och ghöra saker med även äldre och det verkade som att de var positiva till idén. Grabbarna i E-sportsgruppen verkar vara på g också och de kanske ser att detta inte är bara en kul grej som de faktiskt har nytta av utan att vi är verkligen rätt unika. Vi bestämde i alla fall att de ska gå kurs och bli domare i E-sport vilket kommer att behövas i framtiden. De är alltid kul när det händer något.

Det är också dags att börja planera för vår lilla utflykt till Norge med några tjejer, vilket kommer bli fantastiskt roligt. Även farbror kommer få lite utbildning på högskolan i Bodö. Känns väl sådär att åka tillbaka till vintern nu när våren har kommit men vad sjutton det får man ta, får bli Polen nästa år istället.

Det känns också skönt att vi har kommit igång lite med att göra appar och vi har fått en rätt bra idé som vi ska utveckla tillsammans och då kanske vi kan sälja den till en eller annan som behöver den.

Kanske något att tänka på, detta finns i alla familjer och det är bara så här :)






Det är så svårt för barn och vuxna att mötas numera, vore det inte bättre att möts nånstans?

Dogge

Mobilen i klassrummet?!

Jag måste erkänna att jag är som mina elever.

När det börjar bli tråkigt och ointressant så åker mobilen fram. Skillnaden är väl kanske att jag är vuxen och dom är barn, men fram åker den när jag har tråkigt. Jag kan sitta på en föreläsning som en väldigt välutbildad person har men det kan i längden bli otroligt trist och då åker mobilen fram.

När jag som lärare föreläser så händer det allt emellanåt att jag ser en och annan mobil åka fram. Jag blir brukligt förbannad men min fråga är om jag egentligen borde bli det. Jag kan ha två perspektiv på detta och dels är det att jag är sanslöst tråkig och har inte lyckats att leverera budskapet till mina elever att undervisningen är relevant för dem, eller så kan jag helt enkelt se det som att de klarar av att lyssna samtidigt som de pillar på mobilen.

Jag är en klottrare och småätare när jag pluggar, jag vill gärna lyssna på musik när jag läser för jag lär mig bättre och detta är jag inte ensam om. Men hur sjutton ska jag se på mobilen i klassrummet? Det är en minidator som borde kunna användas i undervisningen på samma  sätt som en penna och ett papper.

Jag vet att det finns en diskussion kring mobildagis osv och att begränsa elevers tillgång till sina telefoner men jag är inte helt glad i tanken. Mitt analoga jag säger att de kan gott ha den överallt utom i mitt klassrum men mitt digitala jag säger att självklart ska de ha dem med sig hela tiden, någon borde lära dem att använda dem på rätt sätt precis på samma sätt som man lär dem knyta skor, tälja, hugga, skriva, läsa osv.

Fasen det är mitt jobb, mobiler och tekniska hjälpmedel borde finnas hela tiden i mitt klassrum, jag måste bara lära dem att göra det rätt. Det är så uppenbart och rätt.

Zigguraten av Ur/Babels torn. Detta är gjort i Minecraft av en gammal elev till mig, tog honom 20 timmar att bygga och jag kan tragiskt nog garantera att han inte hade någon nytta av det i skolan.

Ungdomskulturen idag

Nu är det påsk och jag tänkte att eftersom jag ändå är uppe så ska jag börja med att använda bloggen till vad den är tänkt till, nämligen att prata om dataspel i undervisningen och ungdomskultur, eller som vi benämner den, digitalkultur.

Genom historien har aldrig vuxenvärld och ungdomsvärld stått så långt ifrån varandra som den gör nu. Ungdomarna gör något på sin fritid som vi vuxna i stort sätt inte har en aning om vad de gör.

Jag drar en skiljelinje runt 1995 när mobiltelefoner och internet börjar användas på riktigt och av andra än bara uppfinnarna och eldsjälar. Det är också då ungdomskulturen på ett snabbt sätt börjar att "dra ifrån" vuxenkulturen. För har man varit ung innan dess så har man umgåtts och kommunicerat på ett helt annat sätt än vad man gör idag.

När jag var ung så ringde man till varandra för att bestämma var man skulle träffas, man tittade på TV från 16.30 till 22.00, för innan 16.30 fanns det inget att se och efter 22.00 fanns det bara debattprogram att titta på. Min ömma moder träffade mina kompisar och kände deras föräldrar för de träffades hemma hos oss rätt ofta, inte föräldrarna till mina kompisar men väl deras barn. Andra vuxna i grannskapet hade rätt bra koll på vilka kufar jag umgicks med för vi satt ibland på gården och pratade skit. Så såg livet ut för en tonåring i mitten av 80-talet.

Jag levde i en analog värld.

Jag är numera förälder själv och har en son. Han är totalt digitaliserad och precis som så många andra unga spelar han en hel del dataspel, t ex "Minecraft", "Team Fortress 2" och "WoW (World Of Warcraft)". Han sitter med sina kompisar framför datorn och det gör saker tillsammans och nu har han börjat skypa (prata med kompisar via internet). I "Minecraft" bygger de saker, river saker och snackar skit med varandra. I Team Fortress 2 så tävlar de med varandra, i princip så leker de krig fast det syns mer när de träffar. Jag tror han spelar WoW mestadels för att vara lite själv, ha lite egenutrymme för ingen av hans kompisar spelar det spelet. Nu är inte min son ett speciellt bra exempel för han är bara nio och använder inte datorer fullt ut än, först när han går i trean ska han få använda dem i skolan och i sitt skolarbete.

För en tonåring idag som däremot använder sig av datorerna fullt ut så gör de nästan precis allt man kan tänka sig och jag kommer skriva om det senare eftersom ämnet är lika brett som det finns tonåringar i Sverige. Men i princip så har de sina liv i sina datorer och telefoner, allt de gör vet någon annan och detta ter sig lite konstigt ibland för oss vuxna. I skolan har det tillgång till datorer men de används som skrivmaskiner med internet på för faktasökning när det passar in i undervisningen.

Dagens ungdomar lever i en digital värld.

Vad händer då när den digitala världen möter den analoga? Jag vågar med största säkerhet påstå att dessa världar är inte kompatibla egentligen utan de står nästan i ett motsatsförhållande. Dessa två världar borde kunna leva sida vid sida men inte på det sättet som det är idag eftersom just nu bestämmer den analoga världen (vi vuxna) över den digitala världen (våra barn), och framförallt inom skolan så kämpar vi med obstinata unga som inte ser någon som helst vikt i att läsa i en bok om vad som hände under andra världskriget när de har tillgång till text, bilder, film, föreläsningar och diskussionsforum i sina telefoner. På nätet finns det otroligt med resurser som bara är där. Dessa resurser används inte inom skolan för vi försöker värna om värdet i böckerna och vi försöker att stärka den analoga kulturen. Vi skriker efter mer resurser och hjälp så vi kan lära våra barn något. Resurserna finns på google och på massa andra ställen på nätet, bara ett klick bort. Det känns som om vi vuxna inte ser skogen för alla träden.

Detta blir en situation där vi vuxna pratar om att skolan måste fungera som en motpol till den digitala kulturen, vi pratar om mobildagis, för unga messar varandra på sina lektioner och detta blir inte bra. Om vi vill få våra unga att bli framgångsrika så måste vi samarbeta med dem, inte hitta på olika sätt att tvinga dem in i en analog värld som de inte förstår och aldrig kommer använda sig av.

Jag kommer utveckla mina tankar kring ungdomar, skola, digitalkultur senare men just nu får det räcka.

Ha en trevlig påsk!

Ingenting

En vanlig skärtorsdag som jag tagit mig igenom och jag har hittat massor att skriva om men ändå ingenting. Kunde egentligen skriva om den där tanten i affären som såg rätt medtagen ut av någon anledning men ingen gjorde något. 

Jag kunde skriva lite om de personer som framför bilar i Jönköping men det skulle ta hela dagen och jag skulle nog vara rätt upprörd igen så nu när jag har lyckats att svälja den irritationen så låter jag det vara så.

Jag kunde skriva om vad jag har ätit, det blev nämligen hamburgare som jag fixade till själv, eller det var min spis som stod för hettan, affären för varorna och syrran för bensinen.

Så jag skriver om ingenting för när allt kommer till kritan så är ingenting viktigt, man bara upplever det så. Den lilla betydelse jag har i världen betyder ingenting, nu tänker säkert någon att det har den visst, jag har en son, en bra jobb, underbara elever osv men i det stora hela betyder det ingenting, absolut ingenting. När jag dör så kommer jag leva kvar i min närmaste släkts minnen och förutom dom så försvinner jag fortare än rök ur ett nyckelhål ur världen.

Men jag är inte deprimerad eller nåt sånt utan jag kallt konstaterar att det är så här :)

Ha en trevlig påsk!

En liten tant!

Var ett tag sen sist jag skrev nåt men jag känner mig lite tvungen att nämna en liten tant på en balkong. Jag genade över en gräsmatta idag och hon hade då vänligheten och civilkuraget att påminna mig om att vägen gick ungefär två meter ifrån där jag gick för tillfället. Första gången hon sa det så ignorerade jag henne men när hon sa det igen så stannade jag och svarade vänligt på hennes påstående att jag visste det och upplyste henne att mina ögon faktiskt fungerar och att jag är helt kapabel till att se en tio meter bred väg två meter bort. Hon hade då vänligen att upplysa mig om att trottoaren var till för att gå på, jag tackade henne för informationen och sen frågade hon mig varför jag går på gräset. Jag svarade henne vänligt att det var närmare att gena och att jag faktiskt inte hade någon större lust att gå fem meter extra för att hon inte tycker man så gå på en gräsmatta som för övrigt inte ens är hennes.

Jag efterlyser mer civilkurage och det måste jag berömma henne för och faktiskt vara imponerad över att hon sa till den där småfeta göken som av ren lättja inte följer trottoaren och tar den snabbaste och närmaste vägen. Men jag blir också lite irriterad över varför kan man inte få gena, varför måste man alltid följa en utstakad väg och varför måste alla vara som alla andra. Kan man inte tolerera att någon tar en liten genväg eller väljer att göra något på ett annorlunda sätt.

I mitt yrke så värdesätter vi elever som gör som vi har tänkt oss och vi värdesätter elever som gör som vi säger till dom och bestraffar de elever som faktiskt inte ser vitsen med att gå på trottoaren och att de inte ser vitsen med att göra en sak på ett sätt där de faktiskt kan göra det bättre, snabbare och på ett roligare sätt.

Så med ett par avslutande ord kring detta så blir detta en metafor över skolsystemet och min kära lilla tant på balkongen, varför ändrar man inte trottoarerna så att de gå i en annan vinkel än 90 grader för ingen går ju där ändå. Varför slutar vi inte upp med att tvinga våra barn och unga in i ett skolsystem som inte passar varken dem eller framtidens behov. Kan vi inte för en gångs skull titta på hur verkligheten ser ut och rättar oss efter den.

expressen idag

Om man nu ska blåsa polarna så kan man ju göra det rejält. :)

Älskar denna skrivning: Vinsten är värd motsvarande 725 miljoner kronor. Snittlönen på arbetsplatsen är 52 kronor i timmen. Enligt New York Post är stämningen upprörd bland kollegorna över att Wilson inte vill dela med sig.

Dom är upprörda och de tjänar 52 spänn i timman  och tappat 725 miljoner, upprörda? Jag hade varit helt jävla galen :)

Fi faen!

Jösses vilken härlig mamma!

Jahopp, det kostar 4000 att tvinga sin treåring att röka och dricka öl, kanske inte tvinga är rätt ord, lura borde vara mer rätt i sammanhanget. Att vi vanliga medborgare kan hitta på andra straff för henne än detta råder väl inga som helst tvivel om, ni kan få spika upp henne på min dörr om ni vill, vill ha en dålig morsa till halloween som skelett för att skrämma bort snorungar som vill ha godis. Man kunde släppa henne från min balkong för att se om hon studsar eller helt enkelt bara ge henne till Kony.

Nja skit i morsan en stund och titta på hennes kompisar, dom som deltar i hela cirkusen, dom som inte gör något, som som passivt låter detta hända. Vad får dom för straff? absolut noll, nada, inget. Att en morsa eller en dålig förälder kan bete sig illa är väl en sak men att man som medborgare inte gör ett jävla skit är något jag blir mer oroad över, känslan av att jag ska bli misshandlad på stan av ett gäng idioter kan väl vara en sak, men jag känner i samma stund att jag skulle fasen inte få hjälp av någon annan, ens med ett samtal till dom som är utbildad på det (polisen). Det är på ett sätt skönt att jag är över 40 och inte så panikslagen över det faktum att jag inte hamnar på stan varje fredag och lördag men min son som är nio just nu kommer ju i en framtid hamna där, och känslan av att han inte kommer få hjälp av någon om han hamnar i elände skrämmer skiten ur mig.

Kan den med civilkurage ställa sig upp är du snäll så jag får tillbaka hoppet igen, för om jag är beredd att hjälpa din son eller dotter när jag ser honom få spö av någon eller hamna i problem, kan inte du hjälpa min son då också?

Kony

Hela Facebook letar efter denna killen, har ni sett honom så säg till.


http://www.expressen.se/nyheter/aklagare-tror-att-kony-grips-i-ar/

Han bevakas av 300 andra arga pojkar som skjuter mot såna som kommer nära. Tyvärr har han inga diamanter, olja eller något annat som värstvärlden är ute efter, ops skulle vara västvärlden men det blev en underbar och lika klockren felskrivning.

Om han hetat Saddam och haft olja så hade de skickat in massor av resurser för att få tag på honom. Fi faen, kan inte USA hämta honom, 300 idioter borde väl inte stoppa deras hangarfartyg och deras militär, men allt är väl situationsbaserat.

Bloons tower defence 5

Mer pyssel

Wake up the box 3

Lite pyssel :)

Vilka ungar det finns

Fy på dig lilla barn!
Jag är lärare av en anledning, jag älskar nämligen barn och ungdomar. Jag tycker barn och ungdomar är något bra, nåt positivt som ger mig kraft att ta mig igenom den mest pissiga dag man kan tänka sig. Det spelar egentligen ingen roll hur dåligt de beter sig så kan jag inte annat än att tycka om dem, speciellt för att de är så underbart spontana och gör så mycket som är rätt.

Att vi lärare gnäller om att vi vill ha respekt för det jobb vi gör, att vi ska ha betalt för vårt jobb utifrån den utbildning vi har är inget nytt. Men om man är som denna lärare i Tyskland som anmäler en elev för att den har smällt en påse bakom hennes rygg, gör det inte lättare för mig att få den respekt jag och andra lärare förtjänar. För hur i hela fridens namn ska mina kompisar se på mig när en kollega till mig helt plötsligt börjar se ett barn som ett problem istället för vad det egentligen är, ett spontant barn. Att barn i alla tider har jävlats med vuxna är inget nytt och med vuxna som denna människa gör det otroligt lätt för dem.

"Lärarinnan, som inte hunnit hålla för öronen innan smällen kom, tillkallade polisen. Och stämde pojken eftersom hon säger att hon fick tinnitus som följd av papperspåsesmällen".

Hon hann inte hålla för öronen, som om det skulle hjälpa. 

"– Läraren stod minst fem meter bort när påsen sprack, säger pojken under ed.

Hans story bekräftas av tre elever som bevittnade händelsen."

Jag vill träffa denna kille, han kan något som jag vill lära mig. Han kan smälla en påse med en sån kraft att man får tinnitus fem meter bort vilket är en helt otrolig bedrift. Mitt öronpip beror inte på att en lumparkompis till mig råkade skjuta med sitt gevär 10cm ifrån mitt öra, och i min lilla bubbla som jag kallar värld, borde hans påse smällt högre, och det vill jag lära mig. Vilka möjligheter det skulle öppna, tänk om jag kunde hämta såna matinsamlingspåsar kring påsk, och verkligen blåsa ut fönsterna hemma.

Det hade varit hur coolt som helst.

Vilken liten kille!

Fredagsfight

Detta klipp tycker jag är hysteriskt roligt. I Storbritannien har de stora problem med våld på nätterna, framförallt när pubarna stänger runt 11, och sen när nattklubbarna stänger efter två då det är mycket folk som rör sig på stan.

I detta klippet är det tre överförfriskade unga herrar som kryddar sin lördag med att bråka och slåss med andra som vill dansa och ha roligt. Samtidigt är det ett annat gäng med bla Dean Gardener, 19, and Jason Fender, 22 som har en svensexa för sin kompis och de har klätt ut sig till transvestiter. När gänget tar sig från den lokala puben till en nattklubb så råkar deras vägar korsas med de på de tre grabbarna som vill bråka lite med intet ont anande festprissar.

Ett litet problem som de tre inte har räknat med är att denna svensexa består av sex grabbar som har ett intresse som gör saker och ting en aning mer komplicerat för de tre killarna och det är MMA (mixed martial arts). Dean och Jason är t om brittiska mästare i den idrotten vilket de tre klantskallarna inte tagit med i kalkylen. Ni förstår säkert både dilemmat och vad som kommer hända. Bilderna är tagna från en av miljoner övervakningskameror som finns i Storbritannien.

Ha en bra dag! :)

Jag har ett problem!

Eller, det har jag inte egentligen utan jag ville bara prata lite om hur jag ser på problem i allmänhet och inom mitt yrke i synnerhet. Det finns två typer av problem i min värld, den sorten jag kan lösa och den sorten som jag inte kan lösa. De problem jag kan lösa ser jag till att lösa så fort som möjligt och försöker lägga dem bakom mig så fort som möjligt för att kunna gå vidare och göra något som är roligare.

Sen har vi de problem som jag inte kan lösa eller dom som andra har skapat som ligger i vägen, dom gäller det att förhålla sig till. Vissa personer har en tendens att stanna upp vid dessa och vänta på att någon ska rida in på en vit springare i skinande rustning och agera som en vacker, hjältemodig problemlösare. Jag är nog inte den typen av person att jag väntar på att någon annan ska lösa de problem som jag ställs inför så jag försöker att hitta en väg runt eller så skiter jag i dem. Oavsett vägval i den frågan lägger jag inte speciellt mycket tid och möda på dessa problem.

När jag tänker efter har jag nog bara en kategori problem, såna som går att lösa.

Nu är jag nog inte lyckligare än någon annan, det är inte de jag vill påskina utan jag är nog bara extremt lösningsinriktad.

Precis som skolan är ibland, likvärdighet kan vara en styggelse!