Leta överallt!

tisdag 30 juli 2013

Dimensioner


Idag tänkte jag skriva lite om dimensioner eller proportioner om man så vill. Då kan man ju fråga sig vad har Jönköping med dimensioner och proportioner att göra. Inte ett skit vill jag påstå. Om man nu utser Jönköping till turistmål och förlägger sin semester, och har som intresse att titta på proportionerligt dåliga byggnadsverk så ska ni få några exempel på olika konstruktioner i staden. På bilden ser man Munksjöbron och den stora blå byggnaden till höger den nya tingsrätten och det nya häktet. Häktet och tingsrätten är inget roligt ställe, i alla fall för dom som genom polisens försorg får ett tillfälle att besöka det ena eller det andra, i enstaka fall så får man kanske besöka båda, men polisen i Jönköping är som mest aktiva soliga lördagsförmiddagar kring systembolagen, så om ni inte är riktigt säker på er nykterhet välj en regnig dag om ni nödvändigtvis ska ta bilen. Får vara politiskt korrekt och säga också att bilkörning och alkohol hör inte ihop, det vet alla gifta män.

Tillbaka till tingsrätten och det enda som är roligt med det är att Lustgården AB stod för byggnationen. Deras slogan är nämligen "lokaler att längta efter (kanske: till)", vilket jag tycker är hysteriskt roligt. Det bli ännu roligare när man går in på deras hemsida och där möts man av "We are all the winners" av Nick Borgen, glöm inte att dom byggde det nya häktet:

Del av texten till We are all the winners:

"we are the winners we are all the best
att vi få va tillsammans det betyder mest
även om de mulnar och ridåen har gått ner
så har vi ändå vunnit om alla hänger med"


Ingen som kanske eventuellt har reflekterat kring lämpligheten kring dessa två, speciellt i sammanhanget häkte och tingsrätt. Jönköping och dess invånare, staden och människor som hela tiden ger och ger bara man håller ögonen öppna.

Anledningen till varför mina turistreflektioner tillfälligt flyttade till bloggen är denna bro, de finns så mycket att skriva om den och en fantastisk attraktion som man kan lite om bakgrunden. Den byggdes av miljöskäl står det i skrivningarna och detta efter en låååååång kamp från vissa av vår vackra stads politiker. Men när det blev dags att bygga eländet kom man på att den kommer kosta pengar så de vise i staden tog lågprisalternativet att bygga bron med 2 filer, en åt vardera håll. Totalt sett i centrala Jönköping blev det inte fler filer från väster till öster utan man behåll de sex man hade från början, tre åt vardera håll. Två av de gamla togs bort så man kunde bygga andra byggnader så då borde alla vara glada. När bron invigdes kom invånarna snabbt på att dom och de experter som var tillfrågade faktiskt hade rätt, det behövdes numera fyra filer på bron, duuh! Någon sa nåt om att leda trafiken RUNT stan istället för igenom den, vilket t.o.m Falköping insåg för drygt 20 år sedan. Så nu står den hugade bilburna Jönköpingsbon istället i bilkö ca en timma om dagen på denna vackra bro, allt för miljön. Det tillsattes en utredning och där kom man fram till, hör och häpna att det var inte brons fel att det blev köer utan det var ett trafikljus, för de slöa studenterna på högskolan så dom inte skulle behöva gå runt, två rondeller, en vid varje brofäste som var de stora bovarna i dramat. Det intressanta är nu hur man ska lösa denna "miljöbomb" med alla dessa stillastående bilar. Ett av förslagen låter kanon, bygg en ny bro fast på ett annat ställe. Men mest av allt önskar man att Jönköpingsbon ska åka kollektivt, stå i snöglopp och ishavskyla ifrån Vättern för att sen få en ståplats på en fullpackad buss. Kanske ett byte eller två där syftet känns som, när man har fått upp värmen i de kläder som passar i snöstorm kanske inte är så bra på en 40-gradig buss, så kastas man ut i kylan igen för ytterligare en väntan tillsammans med andra resenärer. Lunginflammationen, urinvägsinfektionen och förkylningen kommer som ett brev på posten. Alla som köar på bron vet att om de ska ta bussen blir kanske inte deras restid speciellt mycket längre, men det blir mer kläder, mer irritation och en massa andra sura miner.

Så bron är inte dimensionerad för den trafik som ska gå på den.

Ett annat exempel på feldimensionerade byggen i kommunen är vår järnvägsstation som byggdes 1984 och här skulle man kunna ta sig till metropoler som Nässjö, Falköping och... neh just de, det var ju bara dom. Detta har nu byggts ut för att rymma även busstrafik till Aneby, Lekeryd och Habo med ca 20 utgångar. I ärlighetens namn hade det nog räckt med en kiosk, en kur och fyra stolpar så hade man täkt behovet. 2030 förväntas Götalandsbanan dras genom stan och då får vi ytterligare en ståtlig stationsbyggnad som ska ta oss till metropoler som Stockholm, Malmö och Göteborg, undrar hur den kommer se ut.

Vi har en flygplats också av någon anledning, härifrån kan man åka till destinationer, är inte riktigt säker på vilka för de lägger ner och startar nya hela tiden för ingen tjänar pengar på dem. Jag vet att Ryan air flyger till Barcelona i alla fall och det är ju bra. Mitt tips till flygplatsen är att de borde satsa på lite frekventare, lojalare och resevana resenärer, typ flyttfåglar.

Ta gärna en titt på våra vräkiga byggnader men förvänta er inte att det finns så många som är i dom, vill ni se Jönköpingsbor så kom till bron mellan 7.30-8.30 eller 16.15-17.15, då står vi nämligen i parad på bron och lyssnar på radio.

Fredrik


söndag 28 juli 2013

God Jul!

I år kommer julen tidigt för alla konspirationsteoretiker. Snacka om att bollen ligger på straffpunkten. Nu gäller det bara för dessa jeppar att kliva fram och hitta på en "trovärdig" historia till detta dödsfall.

Barnaby Jack var en av de bästa hackers som världen har haft. Killen hade en synnerlig förmåga att hitta säkerhetshål i de flesta system. Han är mest berömd för att ha hackat en insulinpump och en ATM-maskin så den spottade ut pengar, insulinpumpen producerade naturligtvis inte pengar utan insulin, därav namnet på pumpen.

Om en vecka skulle han föreläsa i Las Vegas av alla ställen och där skulle han visa hur han kommit på hur man skulle kunna hacka sig in i en pacemaker. Det rådde inga tvivel om att Banaby jobbade för de goda men det kommer inte spela någon roll för konspirationsteoretikerna. Det ska bli intressant hur storyn kring hans död kommer att behandlas. Att en 35-åring dör på ett hotellrum av "naturliga" orsaker känns konstigt för en naturlig orsak enligt statistiken är antagligen i en bilolycka. Nu ska jag inte raljera kring att Jack ska ha dött i en bilolycka på ett hotellrum, det låter lite konstigt. Undrar om CIA var inblandade, eller FBI, kanske Nordkorea. Det låter sannolikt att Nordkorea eller den ryska maffian var inblandade så det kör vi på.

Barnaby jobbade för de goda som sagt och han var för tillfället anställd av ett läkomedelsföretag, därav projektet med att hacka en pacemaker. Undrar om Nordkoreas ledare Kim Jong-un har pacemaker? Han är född 1984 så det är inte troligt, det är inte så troligt heller att han kanske var ett mål för en hacker eftersom de har det lite jobbigt i det landet, inte kul att komma dit med en bärbar dator och sen finns det inte el på hotellrummet.

Fidel på Kuba då, har han pacemaker, inte sjutton vet jag men han är så svag så att man knappast hinner dit innan han packar väskan själv och åker till de sälla jaktmarkerna.

Putin kanske? Inte troligt då han ser till att rensa på blod, lever och njurar med sprit och säkert en hel del av den. Man kan säkert tro att han är etanoldriven, vilket gör honom till en väldigt miljövänlig människa trots att den senaste tiden inte har varit mycket till människo människa.

Det måste vara den ryska maffian, allt verkar peka på det. Så vi säger väl så att den ryska maffian dödade Barnaby, kanske med hjälp av CIA för att krydda steken lite. CIA är nog sura på de flesta människor som har en förmåga som dom inte kan köpa och Jack verkar ju vara ett hot mot de flesta om han ville. Grejen är att han inte ville men alla har vi väl en mörk sida och den var nog inte CIA intresserade av, tänk om deras register över alla dumheter skulle hamna på nätet. Vi har ett motiv helt klart nu så jag tar nog och fimpar spåret med ryska maffian utan jag kör på CIA istället.

Tänk om Julian Assange känner Barnaby, dom kommer ju ändå från samma halva av jorden så helt otroligt är det inte. Att Julian just nu sitter i frivillig husarrest sen ett bra tag tillbaka. Han ska tydligen ägnat sig åt överraskningssex och sexuellt utnyttjande av två kvinnor när han var i Sverige för ett par år sedan. Tänk om dessa två, Barnaby och Assange känner varandra, då är det inte så konstigt om CIA har fått kalla fötter och tagit livet av vår stackars hacker.

Eller så dog han bara av ett hjärtfel, droger eller alkohol.

Fredrik

fredag 19 juli 2013

Föräldrarollen

Det finns få saker i världen som illustrerar känslan man har som förälder mer än denna scen ur "Back up plan".




Att vara förälder är att kämpa mot sina känslor hela tiden. Glädjen, sorgen, det märkliga att ett barn kan göra en så otroligt förbannad. Längtan efter det liv man en gång hade där man bara hade sig själv att tänka på och egentligen det största problem man hade var man skulle gå på fredagen och lördagen.

Men sen händer något...

Barnen gör något som får en att känna sig så otroligt stolt och glad, då blir helt plötsligt alla bekymmer glömda och man förstår att skaffa barn var det bästa man har gjort, för att en kvart senare är man så uppgiven, arg och det faktiskt finns en möjlighet att man skulle kunna tänka sig att sälja barnen till en fabrik i Pakistan där de får sy fotbollar.

Den känslomässiga berg o dalbanan är helt fantastiskt jobbig men på samma gång skithäftig. Oavsett vem man är som person eller om man kan erkänna det eller inte så upplever vi föräldrar samma känslospektra, mer eller mindre.

Men hur man än vänder o vrider på det är barnen av bättre avbild av oss vuxna, och vi har faktiskt en hel del att lära oss av dem, i alla fall vad det gäller spontanitet, kreativitet och livsglädje. Att skaffa barn är det bästa jag har gjort, trots att jag hatar den lille jäveln ibland. :)

Fredrik

torsdag 18 juli 2013

En cool grej

Egentligen är det inte så coolt om jag ska vara ärlig men det kan vara kul att nämna i alla fall. Jag har legat på en strand idag och haft tråkigt, men jag läste i alla fall ur en bok som hette "Normalt? : från vansinnesdåd till vardagspsykoser", egentligen inget kul för en lekman men jag fann det bättre än att fraternisera mig med de övriga på stranden. Inget personligt men jag tycker denna verksamhet är så meningslös. Sen ska lite färg på kroppen avgöra hur bra Svensson man varit och hur mycket tid i solen man ägnat. Kom igen, jag är lärare, jag kan ägna 8 veckor i den svenska sommaren om jag hade lust men jag skiter verkligen i det.

Jag ska läsa lite mer i boken innan jag recenserar den men den är riktigt tankeväckande. Vad jag senare kom att tänka på var de bra pedagogiska exemplen som jag har stött på under mitt liv. Speciellt vill jag nämna att när min son började på dagiset "Lille Skutt" hade det en liten grej på morgonen och de kallade det utknuffningen. Alla barn på dagiset började sin dag med att knuffa ut sina föräldrar på gården så att föräldrarna kom till jobbet. De hade knappt några problem med gråtande o skrikande barn för de flesta tyckte det var kul att ge sina föräldrar en knuff ut på gården, fullständigt strålande i mina ögon.

Min son är min son som jag tycker väldigt mycket om, förutom vid matbordet men det är en annan  grej. När jag skulle lämna honom på Skutt för första gången så tog jag av honom kläderna, en pedagog kom fram till mig och förklarade detta med utknuffningen för mig på ett sätt som bara en pedagog kan göra. Sen sa hon till mig att vi ska låta sonen knuffa ut mig från dagiset. Jag tittade mig omkring och han hade försvunnit in bland de andra barnen och jag sa det till henne med ett leende att om hon kan hitta honom så får han gärna knuffa ut mig. :)

Jag är begåvad med ett barn som inte har behövt varken inskolning eller någon som helst back-up från mig vad det gäller att lita på andra människor. Men det är väl mest naturligt om man har en pappa som jag så verkar de flesta normala och de flesta människor verkar nog också som mer pålitliga än pappan. Kul är det i alla fall att ha ett barn som skiter i att främlingar kanske kan vara farliga.

Fredrik

onsdag 17 juli 2013

Vad är egentligen normalt?

Spännande fråga egentligen som faktiskt behöver pratas en hel del kring men jag tänker skriva lite om det "onormala" istället.

Sveriges första "dokusåpa" såg jag på Z-TV i början av 90-talet och det var en riktigt trist sändning. Det var en av de anställda som satt och tittade på film och åt chips från fredag kväll till måndag morgon, han sov naturligtvis i soffan också. Det var lite svårt att inte kolla vad han sysslade med men det var samma hela tiden, han gick bara ur soffan för att hämta dricka eller mer chips.

Numera är dessa såpor mer avancerade och det handlar egentligen om allt mellan himmel o jord, unga människor kopulerar (knulla är ett mer vardagligt ord men inte så passande i text så jag använder det inte) i TV, sjunger falskt, kan inte dansa, svälter sig själva och de gamla får bara var med om de är nakna eller/och helt pantade.

Jag har funderat lite på var självdistans och ärlighet tagit vägen. Varje år dyker det upp människor som är fullständigt talanglösa men de har ändå en dröm om att "slå igenom". Varför har ingen i deras närhet sagt till dem att de ska inte ens sjunga i duschen för vattnet skär sig. Det är väl bara tacka lärare och föräldrar till dessa personer att ingen har haft stake nog att vara ärliga mot dom och säga att dom suger.

För några år sedan såg jag FC-Z och där var det i alla fall några killar som var fullständigt odugliga på att spela fotboll, de tränades av ikonen Glenn Hysén. En av killarna hade så dåligt bollsinne att han inte kunde släppa en boll på sin egen fot. Jag skulle nog kunna rubricera dessa grabbar som bollallergiker. Men de hade i alla fall självdistans och kunde skratta åt att de sög på att spela fotboll och de handa andra styrkor att falla tillbaka på.

Kanal5 kommer att börja visa en ny dokusåpa som hette "De odejtbara" i den engelska versionen. För att passa in på de svenska tittarna har de dock bytt namnet på såpan till "De dejtbara" för att inte reta upp någon, men konceptet är samma. Här ska ett antal personer med olika funktionshinder få gå på dejt med "vanliga" människor och Kanal5 säger sig att de vill hjälpa dessa personer med att träffa den rätta.

Det är nu jag osökt kommer in på vad som är normalt och vad som är onormalt i ett samhälle som Sverige. Vid en första anblick känns det som de normala har några saker gemensamt, de är skiträdda för att inte "passa in", de är skiträdda för att göra "fel", kort sagt så är de skiträdda för det mesta, speciellt för dom som inte är som dom själva. Det kan gälla kulturella skillnader. Att någon gör eller säger något som inte känns korrekt. Dessa personer brukar samlas i "Svenssonghetton" i städernas utkanter där de har åsikter om det mesta och med mina erfarenheter är deras åsikter och argument sällan grundade i någon fakta utan är nästan uteslutande känslomässiga. Jag diskuterade en gång med en klass där de flesta bodde i ett "Svenssonghetto" utifrån frågeställningen, "vad skulle hända om jag flyttade dit och hade med mig en get istället för en gräsklippare"?
Diskussionen var livlig men vi enades i alla fall om att det skulle bli ett riktigt hoppsan hallå om någon skaffade en get för att få färsk mjölk och automatisk gräsklippning.

De "onormala" är i mina ögon de bättre människorna i ett samhälle för dels är de oftast medvetna om att de inte riktigt passar in i den samhälleliga normen men också för att de har en större förståelse för att vi människor är alla lika olika. De har i många fall blivit riktigt illa behandlade av de "normala" och får kämpa slag och krig hela tiden för att få ta del av de rättigheter som de borde vara en självklarhet.

Tänk om man kunde ge ALLA "normala" personer en chans att gå en vecka i tjockisdräkt, en vecka som rullstolsburen, en vecka i burka eller helt enkelt blunda en vecka. Förståelsen för personer med olika funktionshinder hade ökat markant. Nu menar jag inte att en burka i sig är ett funktionshinder men ibland kan det mycket väl vara det, som tex vid prov, anställningsintervjuer eller helt enkelt bara när man åker buss eller går på stan.

Nu gör då Kanal5 ett program där man vill få de "normala" att se funktionshindrade som människor precis som alla andra. Då tänker jag, som ser mig själv som onormal ur många perspektiv, vem fan vill vara normal. Kan ingen göra ett program om de stolpskott som sitter i sina "Svenssonghetton" med alla sina värderingar och deras trista liv. Då kanske man fattar att det är inte de "odejtbara" som är onormala, utan alla får som bara gör saker utan att reflektera om varför de gör det eller varför de trivs med sina värderingar och liv. Det är kanske så att det är fullständigt normalt att vara den man är utan att vara rädd för vad andra ska tycka och tänka. Det kanske är onormalt att göra, tänka och agera som man tror att grannarna tycker är lämpligt.

Sug på den ni! :)

Fredrik


torsdag 11 juli 2013

Mer tid i skolan?

Idag satte jag återigen kaffet i vrångstrupen när jag öppnade Jönköpingnu som kom med posten. I tidningen fanns det en debattartikel skriven av Helena Bouveng som hade rubriken "Mer undervisningstid, nödvändig för bättre kunskaper". Sammanfattningsvis skriver hon om att mer tid i skolan ger bättre resultat, hon menar att om man lägger mer tid på något blir det per automatik bättre resultat. Detta har hon egentligen rätt i men ändå fel. I artikeln resonerar hon kring att om man ger eleverna fler lektioner, inför "obligatorisk" sommarskola för dem som behöver och låter eleverna ha fler läxor så kommer skolans problem att lösas. Att ingen tänkt på detta tidigare.

Om jag får i uppdrag att gräva ett dike som ska bli 200 meter långt så får jag ett kanonresultat om jag använder mig av en spade, murslev och tid. Om detta råder det inga tvivel att resultatet blir fantastiskt. Om mitt hus behöver målas om blir resultatet mycket bättre med en liten målarpensel för 250 spänn som konstnärer använder. Men ingen anläggningsfirma eller målerifirma skulle tycka att jobba på det sättet är ekonomiskt försvarbart. Precis på samma sätt lägga 200-400 miljoner kronor på 4 veckor sommarskola för dem som har haft det jobbigt i skolan är inte heller det ekonomiskt försvarbart. Man måste sätta in rätt åtgärder tidigare och tänka igenom vad man gör och varför. För att gräva ett dike hyr man en grävmaskin och för att måla ett hus köper man en bred målarpensel för 7 spänn så jobben blir gjorda.

Jag ber på mina bara knän att politikerna inte ska göra valfläsk av skolan och komma med populistiska inlägg som egentligen saknar grund i verkligheten. Skolan och mycket av skoldebatten handlar om att tid är ett mått på kvalitet, vilket saknar motstycke i någon annan bransch. Om man nu använder sig av statistik, undersökningar och jämförelser med andra länder har man gjort våra barn till en produkt och denna produkt ska kvalitetsmässigt vara världens bästa. För att den ska vara världens bästa lägger vi mer tid på att göra den så bra som möjligt. Helena pratar om kunskaper som om det vore något som man matar in i eleven och som sen kommer ut som en världsledande produkt. Jag får känslan av att hon försöker få Sverige ytterligare 50 år tillbaka i tiden där man satsar på reproducerande faktakunskaper mer än kreativitet och uppfinningsrikedom. De faktakunskaper Helena pratar om är redan sånt som finns i tex våra barns telefoner men de har inte riktigt förmågan att dra ut det ur telefonen.

Jag inser att vissa saker bör man kunna, man kan kalla det allmänbildning. I det engelska språket har man två begrepp för kunskap, det ena är knowledge och det andra är knowhow. Tyvärr har vi bara ett ord för kunskap i Sverige och det är kunskap. Jag har en önskan att politiker, skolledare och lärare byter ordklass på kunskap, från ett substantiv (en sak) till ett verb (ett göra) och inför en skola som inriktar sig mot att kunskapa istället, man lär barnen att använda sig av faktakunskaper, att vara kreativa och innovativa istället för att ge dem prov som egentligen bara mäter hur duktig man är på att läsa och komma ihåg en text.




Fredrik Härén pratar om vad Sverige borde satsa på för att vara en skola för framtiden och vad vi borde göra för att komma i topp kunskapsmässigt. Han är oerhört kritisk mot det svenska undervisningssystemet och att vi lär barnen "fel" saker. Nu tror jag inte att han har helt rätt men han har definitivt en poäng i vad han säger. Bara för att vi en gång i världen har varit världsledande behöver inte det per automatik leda till att vi kommer vara det även i fortsättningen.

Matematiken är det ämne i skolan som det läggs i särklass mest resurser på i form av fortbildningar, fler lärare i klassrummet, forskning och tid. Matematiken är också det ämne i skolan som många har det väldigt jobbigt med och där självförtroende är en väldigt viktig del. Många elever som inte når målen i matten har ofta ett sargat självförtroende och tycker matten är jättetråkig. Helena verkar inte ha tagit hänsyn till synergieffekter utan bara konstaterar att om man bara lägger mer tid på något så blir det bättre resultat. Skolan har under många år kämpat mot vikande resultat och lösningen verkar vara att man göra samma sak fast mer av den. Man ser inte till den unga människan i klassrummet som en individ och person med känslor. Vad tror politiker att man uppnår med att låta barn göra mer av något de tycker är det tråkigaste som finns, man vinner inte ett skit på att gräva snabbare med sin spade utan man måste hyra sig en grävmaskin som får jobbet gjort. Man måste se till hela människan och den komplexitet som råder för att få ett barn nyfiket, kreativt och kunskapstörstande. De flesta barn som börjar skolan älskar det, massor av barn som går ur skolan hatar skolan och allt vad det innebär. Man måste i det sammanhanget ställa sig frågan vad som hände på vägen för första till sista klass.

Helena skriver också om att pojkar som är utrikesfödda visar de sämsta resultaten och detta gäller även pojkar som är födda i Sverige men som har föräldrar som är födda i annat land. Detta stämmer, men att införa en sommarskola på fyra veckor kommer inte att lösa problemet på långa håll, utan man måste anpassa skolan och skolgången så att den passar bättre för denna kategori elever. I skolan läggs det massor av tid och resurser för att förändra barn så att de passar in i systemet istället för att man förändrar systemet så att det passar barnen och den framtid som de kommer leva i.

Helenas avslutningsord är dock klockrena, "Dagens unga har rätt till en ljus framtid och ett vuxenliv där de kan arbeta och försörja sig själva och då är en avslutad skolgång av god kvalitet avgörande". Men om hon anser att fler prov, fler läxor, mer skoltid och mer av allt det vi gör nu får till resultat att detta uppfylls är hon riktigt ute och seglar.

Så återigen till er politiker; läs läxan om skolan innan ni uttalar er om något ni inte har en aning om eller låt bli  att göra valfläsk av den svenska skolan. Överlåt istället skolan till proffsen, nämligen Sveriges lärare och rektorer som vill förändra och som vill föra in skolan i nuet.

Fredrik

tisdag 9 juli 2013

Varför har du blivit så tjock?

Det är alltid trevligt att träffa gamla elever och deras föräldrar. Idag träffade jag i alla fall en förälder till en av mina gamla elever och vi pratade en liten stund varpå han helt plötsligt utbrister "varför har du blivit så tjock?".

Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i ett gapskratt, mest för att kommentaren var sann och att den var så otroligt befriande ärlig. Jag har blivit tjockare än när jag såg honom sist, det syns så det är ingen hemlighet. Men nu i efterhand har jag funderat kring detta och det är så underbart härligt att det fortfarande finns människor som kan vara spontana och ärliga i sina frågor.

Tänk om man i en perfekt värld kunde få vara i alla fall spontan och säga vad man tycker och tänker till människor utan att de förutsätter att man vill dem något illa. Detta gäller naturligtvis inte om hustrun frågar om de ser fet ut i klänningen de har på sig, då är det bäst att ljuga som fan och säga att de inte ser tjocka ut i klänningen trots att de ser ut som en val.

Det går inte i den situationen slingra sig med att säga att man gillar dom som dom är eller att det inte gör något om de har lagt ut lite, man kommer inte ens undan med att de verkar ha fått lite kraftigare benstomme sen senaste barnet utan mitt tips är att ljug, och om de kommer på att man ljuger så ljug lite till. För om man inte ljuger så kommer det sluta i permafrost hemma med  massor av nätter i soffan och celibat i flera veckor.

Så även om hustrun ser ut som Jabba The Hut i soffan och att hon börjar få en atmosfär och en synlig dragningskraft till mindre himlakroppar, dra till sig tennisbollar, golfbollar och dylikt, fortsätt hävda att hon är mager som en tonåring.

Fram för fler ärliga kommentarer, jag kan ta det i alla fall.

Fredrik