Kulturen in i skolan

Nu var det ett tag sen jag bloggade sist och jag kände att det kan vara värt att göra det i kväll. Jag tänkte göra en pudel idag och prata lite kring estetiskt "crap" i skolan. Enligt hjärnforskare föds man med tre förmågor som måste tränas redan i tidig ålder annars fungerar hjärnan på ett sånt sätt att det avutvecklas den. I test som gjordes på nyfödda i åldern 0-3 dagar visade det sig att det unga livet redan har en matematisk förmåga, barnet kunde se skillnad på antal. De hade en språklig förmåga där de senare kommer jollra på modersmålet. Det visade sig på dessa bebisar att de kände igen mammas röst redan från början. Barnet har också en musikalisk förmåga där hjärnan stimuleras på olika sätt beroende på vilken musik som spelas. Faktum är också att det har visat sig att musik har en farmaceutisk inverkan på människan, alltså lika stark som medicin. Rätt musik har visat sig ha bra effekter vid t ex depressioner, där rätt musik gör personen på gott humör, vilket är rätt självklart. Naturligtvis har skitmusik en motsvarande negativ inverkan, ungefär som när man felmedicinerar så man ska nog passa sig noga när man sätter sig bakom ratten och lyssnar på "fel" radiokanal.

Tillbaka lite till min pudel. Jag har haft en syn på skolan att där håller man på med kunskap och inte med fingerfärg, lera, pinnar och sånt. Men om jag nu ska lyssna på hjärnforskare istället för mig själv borde det innebära att det kreativa skapandet i skolan borde ha minst en tredjedel av skoltiden. Sir Ken Robinson vill ha in mer av de estetiska ämnena i skolan för att stimulera kreativiteten och jag kan bara hålla med honom och i detta ligger min pudel. Våra barn idag får alldeles för lite chanser att vara kreativa och skapa saker på sina egna villkor. På lågstadiet finns det rätt mycket av denna vara men sen uppåt i åldrarna tenderar de kreativa ämnena att bli mer och mer "skolifierade" med läroplaner, mål, nationella prov osv. Inte ens de kreativa ämnena får vara kreativa utan de blir mer och mer uppstyrda och får en mindre och mindre roll i undervisningen för att på gymnasiet vara helt utdöd.

Detta verkar stämma med hur våra barn och unga är, i de yngre åren är de orädda, älskar att lära sig nya saker, frågar, ifrågasätter och är verkligen kreativa på alla plan. Dessa ser man senare i livet där de gått igenom ett helt skolsystem och man slås av att de kan inte ens fråga vägen till en gympahall, beställa en resa, de kan inte ens fylla i en blankett hos arbetsförmedlingen och skulle man be dom skriva en CV där de ska ta med vad de kan så klarar de inte ens av att googla fram någon annans CV för att skriva sin egen.

Det formella lärandet i skolan är viktigare för de vuxna än det reella och vi lär dom massor av saker som barnen redan har i sina telefoner, utan att lära dom att hitta det. Vi bedömer dom med olika prov utan att kolla om de kan samma saker två månader senare. Lite under devisen "även svunnen kunskap är kunskap".

Snart är det i alla fall val, jippie! Den stora frågan kommer antagligen bli vård, skola och omsorg. Politiker kommer prata om disciplin i skolan, föräldrarna kommer att lyssna på det och jubla. Lärarna kommer ta på sig offerkoftan och gnälla över minskade resurser och det kommer att komma en diskussion kring ett förstatligande av skolan. Skolan måste ha mer pengar!!!!!

Bla bla bla, jag är redan trött på detta och jag kommer få njuta ett helt år av det  innan det är dags för val och kanske en ny regering. I dagen samhälle spelar det ingen roll hur mycket pengar vi skjuter in i skolan, vilken lön lärarna har, hur små grupperna är om vi inte börjar att titta på HUR vi ska utbilda våra barn så att de är beredda och redo på det samhälle de kommer möta i framtiden.

Fredrik

Ett bra exempel

Jag sa vid något tillfälle att jag skulle leta reda på goda exempel. Detta klipp är från en stad i Tyskland där de tagit bort alla trafikskyltar, stoppljus, övergångsställen och så vidare. Vid en första anblick tänker man att detta kommer kunna bli ett fantastiskt recept på en katastrof men i själva verket fungerar det alldeles utmärkt. En av anledningarna är att folk tvingas tänka själva. Jag bor i en stad där trafikmiljön är helt kocko där det finns ett antal underförstådda regler på några ställen och på andra ska man följa både skyltar och regelverk. Högerregeln vet nog ingen ens vad den innebär i min kära stad och om man som bilist följer alla regler så kommer man tveklöst att krocka.

I boken "trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard diskuterar han just kring de verkliga och de overkliga farorna som finns i Sverige. I en artikel från DN kan man läsa en intervju med Eberhard där han resonerar lite kring många av de paniksyndrom som finns i Sverige idag. Vi är rädda för pedofiler utanför våra skolor men många har ingen tillsyn av sina barn när de badar. Tittar man rent statistiskt på brott utförda mot barn är det vanligast att det är släkt med barnet eller andra barn som utför brott mot dem. Diskuterar man rent krasst kring de faror som barn utsätts för så är föräldrarna otroligt mycket farligare för barn än tex pedofiler. Nu reagerar säkert många föräldrar och menar på att dom är minsann ingen fara för sina barn. Jag refererar till statistik och det råder inga som helst tvivel om att slumpvisa brott mot barn är otroligt ovanliga (vilket är skönt) och råkar barnen ut för något övergrepp är det oftast någon i nära relation till barnet.