En nyårskrönika är väl på sin plats antar jag.
Vi ska snart lägga ytterligare ett år i mänsklighetens historia och komma ihåg det som ett bra år, i alla fall om några år när vi glömt all dynga som ändå hänt. Vi har haft två val och det bestämdes nästan att det skulle bli ett omval för ett av valen blev inte bra. Jag är oerhört tacksam att slippa se all gödselretorik en gång till, så vill jag inte börja ett nytt år. Jag vill gå in i det nya i alla fall med en illusion om att detta kommer bli "the year", lite med ett rosa skimmer av lycka och förväntningar. Under det gångna året har vi i alla fall sett Sveriges demokrati falla sönder på ett allt tydligare sätt. Oliktänkande förföljs, inte av poliser men i sociala medier, minoriteter skuldbeläggs för saker de inte har med att göra och samma minoriteter isolerar sig mer och mer och ofta hänger sig åt religiös fundamentalism.
Vi har fått tiggare utanför våra affärer i större utsträckning vilket tillåter oss svenskar att stilla vårt dåliga samvete med att ge några spänn i en pappmugg till några romer, men våra egna uteliggare, hemlösa osv kan vi fortsätta att skita i, fast nu mår vi bättre och det kostade bara en femma i en pappmugg.
I Jönköping demonstrerade svenskarnas parti och det var massor av människor på plats, kyrkklockorna ringde och människor satte sig i vägen för demonstrationståget för de tyckte de hade rätt till det. Men nästa år har vi löst problemet med Svenskarnas Parti, i god demokratisk anda har det bokats upp alla upptänkliga demonstrationsplatser i staden så Svenskarnas Parti får demonstrera någon annanstans, problemet löst, i alla fall i Jönköping.
Vi fick en ny sjukdom som heter Ebola och det lades vansinnigt med forskningsstöd på att hitta ett vaccin. Sjukdomen har funnits ett tag i Afrika men det har inte fått något större utbrott, i alla fall inte drabbat någon från Västeuropa med USA så det blev lite bråttom när en sjukdom som funnits sen 1976 helt plötsligt spred sig och blev ett problem någon annanstans än i Afrika.
Österrike vann Eurovision med skäggiga damen och många jublade, jag tyckte låten var bra trots att jag inte kommer ihåg i skrivande stund hur det gick men jag får kolla det på Spotify sen. Ryssland blev alldeles förfärade över att det fanns homosexuella i världen och att det fanns någon man som ville klä sig i kvinnokläder och dessutom vågade vara i TV, övriga världen valde att visa sin avsky mot Ryssland och hur hemska de var som hade en åsikt om homosexuella, i sann demokratisk anda. Numera har i alla fall EU beslutat att Ryssland är ingen partner med EU så dom får klara sig själva nu. Det borde lösa problemet med Ryssland, om dom inte vill göra som alla andra får de inte vara med alls, så då har vi löst problemet med Ryssland i sann demokratisk anda.
Innan Ryssland hamnade i kylskåpet var det i alla fall fotbolls-VM i Brasilien och värdnationen hade laddat upp med popcorn och läsk för att se sitt älskade landslag ta pokalen till fotbollens förlovade hemland. Brasilien visade sig vara sämst när det gäller och blev förnedrade av Tyskland i semifinalen med anmärkningsvärda 7-1 och skulle ta revansch mot Holland i placeringsmatchen om tredjeplatsen och släppte in tre bollar utan att näta någon. Tyskland tog som första Europeiska land guld i fotboll i Sydamerika och det var kul för dom.
Sen var det ju val till kommun, riksdag och landsting. Det startade tidigt på året med svenska mästerskapet i dyngkastning, falsarier, förvanskningar av sanningar och ansvarssmiterier där till slut Socialdemokraterna gick segrande ur striden, eller så var det från början i alla fall. Det visade sig till slut att Sverigedemokraterna fick en vågmästarroll och de ville vara med och bestämma så dom frystes ut i sann demokratisk anda, vilket gjorde dom lite sura. De valde då att rösta på fel budget och då utlyste vår statsminister nyval, men han fick helt plötsligt nya kompisar och valde att inte ha ett nyval. Så nu är återigen Sverigedemokraterna utfrysta, i sann demokratisk anda. Men Sverigedemokraterna borde ta lärdom av Vänsterpartiet, dom har alltid tagit Socialdemokraternas parti utan att ha fått något tillbaka som helst utan att för den delen verka ledsna över det, dom verkar mest vara glada över att få vara med, om så bara på ett litet hörn.
Strax efter valet fick svenska marinen ett tillfälle att jaga väderkvarnar (läs ubåt) i den svenska skärgården och som alltid annars så hittade de inget, i alla fall inga ubåtar. Nu höjdes det röster om att vi måste satsa på vårt försvar igen eftersom ryssen kommer. Den information de lutade sig mot var en suddig bild från en mobiltelefon som tydligt visade en ubåt, eller en järnspis, tunna, stock, roddbåt eller något annat farligt. Men vi får lägga in lite extra på försvaret så att vi kan känna oss trygga om nu mot all förmodan det var en rysk ubåt, vi kan ta pengarna från pensionärerna, dom gör ju inget i alla fall.
I en liten titt i kristallkulan så kan vi konstatera att Storbritannien och USA drar tillbaka sina trupper från Afghanistan 31 dec, så nu får dom klara sig själva. Det blir nog jättebra med tanke på att de två länderna som smiter ut bakvägen lämnar efter sig ett land i kaos till befolkningen att fixa till själva, det har historiskt sett visat sig vara ett riktigt framgångsrikt recept på hur man hjälper länder att komma på fötter igen.
Så därför önskar jag alla ett gott nytt rosaskimrande år, där vi i det demokratiska Sverige möter 2015 med tillförsikt och framtidstro. Förresten så finns det en bössa på Preem-macken nere vid Jordbron där man kan ploppa i en slant till "Hela människan", det är dom som driver RIA-center där våra uteliggare och narkomaner kan få ett mål mat, en säng och en dusch om de behöver. Dom behöver alla pengar de kan få tag på för att kunna driva sin verksamhet vidare.
Fredrik
tisdag 30 december 2014
söndag 21 december 2014
Nätmobbing kring vad som är rätt och fel
Logiskt sett om jag tycker att jag gör rätt i alla situationer och har dom rätta åsikterna så borde dom som inte tycker och gör som jag ha fel. det är relativt enkelt, rätt och fel är motsatsord, det fick jag i alla fall lära mig i skolan. Nu är inte livet rätt eller fel, svart och vitt, utan det är mer komplicerat än så. Men mitt resonemang bygger på tesen att jag har rätt. Om nu någon gör och tycker annorlunda än jag borde dom ha fel. Rent hypotetiskt sett kan jag gå genom livet med föresatsen att jag har rätt och ingen kan få mig att ändra mig, många kallar det karaktär, jag kallar det trångsynthet, men det är en annan diskussion. Om jag träffar någon som inte tycker och gör som jag måste jag ta ställning till hur jag ska behandla denna person. Mitt förhållningssätt mot personen i fråga beror på hur mycket hens åsikter skiljer sig mot mina. Personligen bemöter jag den på ett sätt som jag kan leva med, jag har ett ansvar mot personen jag ser i spegeln varje morgon, trots att vyn inte är den bästa längre. I skrivande stund har vi en regeringskris med ett stundande nyval men det är i sammanhanget inte det viktiga utan jag ser mitt älskade land Sverige krackelera och gå sönder ur ett etiskt och moraliskt perspektiv. Sverigedemokraterna har på ett imponerande sätt lyckats att plocka fram det absolut sämsta hos oss medborgare. Jag kan inte annat än att tycka att många av SDs åsikter är vidriga och hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och detta måste bekämpas på alla sätt, utan att man ger avkall på sin personliga etik och moral, man har ändå ett ansvar mot den där killen i badrumsspegeln.
Björn Söder är Sveriges andra vice talman och hans titel är knuten till en viss formalia. Man inleder alla tal i kammaren med orden "Herr talman", så är det och så ska det vara. Men på grund av att herr Söder är medlem i SD och står för åsikter som många inte håller med om, sätts etiken och moralen ur spel. Nätmobbing är ett växande problem och det görs tv-program om nättrollen men i SDs fall är det helt ok för majoriteten att hata, mobba och frysa ute. Av 7 miljarder människor finns det bra, dåliga, smarta, dumma, långa, korta osv och de förtjänar att bli behandlade för att de är just människor, inför Gud och vår skapare är vi alla lika.
Jag kan verkligen se humorn i att det parti som står för hatet mot andra folkgrupper är SD och det finns inga som är så lättkränkta som en SD-politiker och deras väljare. Det florerar ett antal klipp på hur korkade människor som representerar SD i olika politiska nivåer. Människor uttrycker ibland en chock över att man kallar SD-politiker fascister och rasister. Jag uttrycker min förvåning varje gång att det fortfarande finns ett nyhetsvärde kring detta. Politiken i Sverige har fått ett helt annat fokus än det borde ha. Numera diskuterar t ex S nästan bara vilken politik Alliansen har och vice versa, man pratar inte om sin egna politik utan man lämnar över det till tolkaren att förmedla vilken politik man har. Om jag har en åsikt i ett ämne vill jag hellre förmedla den själv och inte låta någon annan göra det, och framförallt inte av någon som definitivt inte tycker som jag gör. Men det kanske är lättare att kritisera andras åsikter utifrån perspektivet att jag har rätt och dom har fel med ett retoriskt resonemang kring att jag är smartast, har mest rätt och alla som inte tycker som jag, har fel och är dumma.
Mina föräldrar pratade ofta om hänsyn och det är i sammanhanget ett bra ord. Man ska visa hänsyn mot varandra i alla situationer. Jag har också lagt till en litet annat djup och det är att om man är stor måste man vara snäll, det fungerar inte att stora människor är elaka mot små, bara för att man kan. Ett tiggare utanför ICA förtjänar respekt och ska inte bli bespottad, sen väljer jag om jag ska skänka en slant eller inte. En sverigedemokrat förtjänar också respekt och jag väljer om jag ska tro på vad dom säger eller inte. Vi kan inte säga att Sverige är en bra demokrati om man riskerar hälsan för att man uttrycker en åsikt om något. Åkesson fick en depression som antagligen bottnar i tusentals mejl och vilken dålig och genomrutten människa han är, etiken i Riksdagen sätts ur spel för att Söder gör ett dumt uttalande och flödena på sociala medier utser Söder numera till Sveriges vidrigaste person, trots att han är talman.
Konklusionen är att i mitt älskade land, det demokratiska Sverige är det inte ok att tycka vissa saker, för om man gör det ska man mobbas ut och behandlas som mänskligt avfall. Det finns jämförelser mellan SD och NSDAP (nazisterna) och dessa är inte helt tagna ur luften. Men beteendet som de andra partierna har med att behandla SDs politiker och deras anhängare som en sämre klass av medborgarna och borde förföljas på alla sätt, känner igen det där också. Nu har vi en demokrati och med den tillkommer det vissa rättigheter och även ett stort ansvar för att bevara demokratin och dess värderingar. Den mest centrala delen i en demokrati är bland annat yttrandefrihet och den innebär att man ska kunna tycka och tänka vad man vill utan att bli straffad för det. Hatbrott och kränkningar mot en folkgrupp är ett brott och ska givetvis straffas för det. Men att mobba någon för att de inte tycker som en själv är aldrig förenligt med en demokrati och är också ett brott mot densamma.
Innan ni kapar någon vid fotknölarna och berömmer den för sin otroliga dumhet på ett sätt som egentligen inte lämpar sig i skrift, tänk på varelsen i badrumsspegeln, kan ni se den i ögonen efter vad ni har sagt, skrivit och yttrat mot någon ni inte känner och som inte tycker som du?
Fredrik
Björn Söder är Sveriges andra vice talman och hans titel är knuten till en viss formalia. Man inleder alla tal i kammaren med orden "Herr talman", så är det och så ska det vara. Men på grund av att herr Söder är medlem i SD och står för åsikter som många inte håller med om, sätts etiken och moralen ur spel. Nätmobbing är ett växande problem och det görs tv-program om nättrollen men i SDs fall är det helt ok för majoriteten att hata, mobba och frysa ute. Av 7 miljarder människor finns det bra, dåliga, smarta, dumma, långa, korta osv och de förtjänar att bli behandlade för att de är just människor, inför Gud och vår skapare är vi alla lika.
Jag kan verkligen se humorn i att det parti som står för hatet mot andra folkgrupper är SD och det finns inga som är så lättkränkta som en SD-politiker och deras väljare. Det florerar ett antal klipp på hur korkade människor som representerar SD i olika politiska nivåer. Människor uttrycker ibland en chock över att man kallar SD-politiker fascister och rasister. Jag uttrycker min förvåning varje gång att det fortfarande finns ett nyhetsvärde kring detta. Politiken i Sverige har fått ett helt annat fokus än det borde ha. Numera diskuterar t ex S nästan bara vilken politik Alliansen har och vice versa, man pratar inte om sin egna politik utan man lämnar över det till tolkaren att förmedla vilken politik man har. Om jag har en åsikt i ett ämne vill jag hellre förmedla den själv och inte låta någon annan göra det, och framförallt inte av någon som definitivt inte tycker som jag gör. Men det kanske är lättare att kritisera andras åsikter utifrån perspektivet att jag har rätt och dom har fel med ett retoriskt resonemang kring att jag är smartast, har mest rätt och alla som inte tycker som jag, har fel och är dumma.
Mina föräldrar pratade ofta om hänsyn och det är i sammanhanget ett bra ord. Man ska visa hänsyn mot varandra i alla situationer. Jag har också lagt till en litet annat djup och det är att om man är stor måste man vara snäll, det fungerar inte att stora människor är elaka mot små, bara för att man kan. Ett tiggare utanför ICA förtjänar respekt och ska inte bli bespottad, sen väljer jag om jag ska skänka en slant eller inte. En sverigedemokrat förtjänar också respekt och jag väljer om jag ska tro på vad dom säger eller inte. Vi kan inte säga att Sverige är en bra demokrati om man riskerar hälsan för att man uttrycker en åsikt om något. Åkesson fick en depression som antagligen bottnar i tusentals mejl och vilken dålig och genomrutten människa han är, etiken i Riksdagen sätts ur spel för att Söder gör ett dumt uttalande och flödena på sociala medier utser Söder numera till Sveriges vidrigaste person, trots att han är talman.
Konklusionen är att i mitt älskade land, det demokratiska Sverige är det inte ok att tycka vissa saker, för om man gör det ska man mobbas ut och behandlas som mänskligt avfall. Det finns jämförelser mellan SD och NSDAP (nazisterna) och dessa är inte helt tagna ur luften. Men beteendet som de andra partierna har med att behandla SDs politiker och deras anhängare som en sämre klass av medborgarna och borde förföljas på alla sätt, känner igen det där också. Nu har vi en demokrati och med den tillkommer det vissa rättigheter och även ett stort ansvar för att bevara demokratin och dess värderingar. Den mest centrala delen i en demokrati är bland annat yttrandefrihet och den innebär att man ska kunna tycka och tänka vad man vill utan att bli straffad för det. Hatbrott och kränkningar mot en folkgrupp är ett brott och ska givetvis straffas för det. Men att mobba någon för att de inte tycker som en själv är aldrig förenligt med en demokrati och är också ett brott mot densamma.
Innan ni kapar någon vid fotknölarna och berömmer den för sin otroliga dumhet på ett sätt som egentligen inte lämpar sig i skrift, tänk på varelsen i badrumsspegeln, kan ni se den i ögonen efter vad ni har sagt, skrivit och yttrat mot någon ni inte känner och som inte tycker som du?
Fredrik
torsdag 19 juni 2014
Metaforen skolan
Tänk er skolan som en stor jädra båt, typ en Finlandsfärja. En färja som styrs av en kapten som oftast tittar mot Stockholm trots att båten är på väg mot Finland. Hans närmaste tycker han är en så trevlig person som bjuder på mat och glada tillrop till dom som tycker som han gör.
Kvar på kajen i Stockholm står Sveriges företagare och undrar hur många barn som kommer överleva och som kommer bli till någon nytta för dem. Det största problemet är att denna färja är riktigt stor, svår att stanna och vända. Dessutom är Stockholms skärgård en aning trång så allas uppmärksamhet krävs för att se till att båten kommer fram. Som om inte detta räcker så finns det ett stort hål i botten på båten så den kommer att sjunka. Passagerarna är helt omedvetna om hålet, förutom några få, men de flesta tycker det blir rätt tråkigt för någon har stängt av elektriciteten. Till en början färdades båten rätt fort men med hänsyn till allas bekvämlighet och alla känslor så har båten nästan stannat. Alla som finns på den måste få en chans att känns sig delaktiga och känna sig sedda så det har införts ett antal evenemang i fören på båten där de flesta får komma med åsikter om hur man ska styra, men oftast hinner man inte bestämma något så då stannar båten.
Någon tar till orda och börjar prata om hålet i botten, en väldigt populär person bland de vuxna tar till orda och tycker man borde skaffa hinkar att ösa vattnet ur båten, en annan tycker att man skulle försöka täta hålet och åka till Finland så fort som möjligt men denne röstas ner och stämplas som obekväm. Nu ska det ösas vatten och man jobbar på för att båten inte ska sjunka men det hjälper inte utan hålet blir allt större och de öser fortare och fortare. Någon kommer på att man under tiden borde skura trappan som de springer i så riskerar man inte att halka och det gör man. Någon kommer på att om man skaffar fler, mindre hinkar som är finare är dom gamla i plåt som man redan har så ser det bättre ut. Till slut blir situationen så jobbig för alla att de inte hinner ösa mer, hålet blir större och mer och mer vatten kommer in i båten. Allt är kaos och då kommer någon på en idé om att man kanske ska fråga kaptenen om fler vuxna som kan hjälpas åt att springa med hinkar. Till hela båtens stora glädje är det valår så det kommer ett löfte om att om alla bara tycker kaptenen är bra så ska de få hjälp.
Kaptenen bestämmer sig för att belöna vissa av dom som öser så han kallar dom speciella och de får lite mer betalt, villkoret är att denna person måste vara populär hos alla och sen ska den personen få mer betalt än alla andra för att utföra samma arbete som alla andra. Kaptenen tror inte att detta kommer leda till konflikter eller att folk blir irriterade och han kanske har rätt, så har det ju faktiskt sett ut tidigare, strax innan de lämnade piren.
Vad hände förresten med personen som tyckte de skulle täta hålet och ta sig till Finland? Denne jobbar numera någon annanstans är i skolan och hoppas att hans barn överlever skolan och blir någorlunda normala när de sluter.
Fredrik
fredag 28 mars 2014
Fredag
Jaha då var det fredag igen. Denna veckan har varit lite intressant ur många perspektiv men vad jag har mest att fundera kring är dels en artikel i Expressen där en skola har bestämt sig för att förbjuda innehav av mobiltelefoner, där ska förövrigt lärarna jaga regelbrytare istället för att undervisa. I princip rätt skönt för det verkar i alla fall som det finns en skola i Sverige som har för mycket tid och resurser.
Nästa sak är också att en lärarstudent gått ut och tyckt till lite kring användandet av Internet. Denna lille pojk, vi kan kalla honom Isak Skogstad tycker att internetanvändandet ska begränsas av lärarna och eleverna ska bara få vara inne på tillåtna siter. Vi kan också säga att han studerar på lärarhögskolan i Jönköping så vi kan få en bild över ett eventuellt lärosäte.
Jag tänkte att jag skulle reflektera lite kring vad jag själv tycker om hans inspel. För det första så kan jag tycka att intagningskraven på lärarutbildningarna har varit en aning får låga och detta får konsekvenser vilket snart kommer synas på vissa studenter som inte har förmågan att komma in någon annanstans. Men ponera att vår Isak har en poäng, kanske borde man stänga vissa siter som eleverna inte ska komma in på, som bestäms v läraren, eller ännu bättre ett parti som har kontrollen över vad som folk får se och när de får se det. Till hjälp skulle man kanske ha några poliser som bara jobbar med detta för att stötta lärarna i deras arbete, man kanske också skulle kunna tänka sig att andra elever skulle kunna få gå med i någon form av scoutförbund där man lärde dom redan från början vad som var rätt och fel. Sen är det ju också så att vissa elever kommer självklart att bryta mot dessa regler genom anonymitetsfilter som gör att siterna på ett magiskt sätt öppnas, detta funkar redan men det ska jag nog inte säga. För att komma till rätta med detta problem borde man kanske använda sig av dessa scouter som någon form av detektiver, som ser till att deras kompisar inte busar på nätet. Tänk vad bra och lätt det skulle vara som lärare då. Men om jag ska vara ärlig så har jag nog hört detta innan någonstans:
Om jag får vara lite allvarlig och rikta mig till Isak personligen, jag kallar dig inte nazist men du förespråkar metoder som de mest vidriga diktaturer använt och använder sig av. Vore det inte bättre om du satte dig ner och tog en funderare kring hur du ska undervisa dina elever i framtiden så de tycker din undervisning är så rolig och relevant att de skiter i att vara ute på siter som inte har med undervisning att göra?
Fredrik
torsdag 27 mars 2014
Disiplinen i skolan
Nu är det dags för hårdare tag i skolan. Jag ställer mig frågan vad som kommer hända när det inte räcker med betyg från fyran och nationella prov så barn och lärare dukar under av kraven från våra skolpolitiker. Nu kom ett förslag med betyg från år fyra när man märkte att betyg från år sex kanske inte räckte för att få eleverna att jobba. Mobiltelefoner ska förbjudas i skolorna och skolpersonal ska jaga elever som bryter mot denna regel. Detta känns igen för inom alla former av skola, allt från skolminister till elevassistenterna saknas en osedvanlig förmåga att lösa problem. Skolan idag har en tendens att flytta problem från ett ställe till ett annat. Till exempel om en lärare har elever som inte lyssnar på läraren utan sitter och tittar ut på gården där andra barn leker så "löser" man problemet med att dra ner persiennerna så de inte kan titta ut. Kanske dags för självrannsakan.
Personligen tycker jag mobiler, surfplattor och bärbara datorer är skitbra när jag föreläser. Inte bara det att folk kan ta kort, anteckna, googla efter källor osv utan för mig kan dessa tekniska prylar vara ett mått på hur intressant och bra min föreläsning är. När mina åhörare börjar kolla mejl, läsa tidningen, messa sambon, göra en check på blocket betyder detta att jag måste förändra något i min föreläsning. Så alla ni lärare som gnäller över mobiler i klassrummet, kanske det är så att er undervisning suger och är helt enkelt ointressant? Dags för självrannsakan?
Men för dom som tycker deras undervisning är perfekt och att barnen idag bara är lata, så har jag lite förslag som kan vara förnuftiga att införa om det inte räcker med betyg från början, nationella betyg varje år, prov minst en gång i veckan oav. Nu vet jag att det inte är så här men vänta ni, det kommer om vi inte drar i bromsen snart.
Skampåle för dom som inte har läst läxorna ordentligt, klart att man ska ut med dom på stadens torg och låte dem skämmas, för återfallsförbrytare borde man utvidga med att sätta föräldrarna bredvid sitt barn så dom också får skämmas.
Piskning. För att komma till rätta med att elever inte kan passa tiden borde man piska dom, detta straff kan knytas till det antal minuter som de kommer sent. Vid återkommande brott mot tidsregeln kan man införa dubbla slag för varje minut, här är det bara fantasin som sätter gränser för att komma till rätta med tidsstjälandet.
För de barn och unga som pratar för mycket har vi nästa steg och det är att sätta på dom denna mask. Med remmar, bultar och skruvar kan vi se till att de håller tyst under lektionerna och inte stör sina kamrater. Man för bara försiktig så man inte skruvar in skruvarna för långt, vi vill ju inte att de ska få några hjärnskador, de presterar ju dåligt redan från början så vi behöver inte göra det jobbigare för oss än det redan är.
Om det fortfarande finns någon som tror att jag tycker vi ska bestraffa våra barn så de gör allt skolarbete som är irrelevant för dem så är det inte alls det jag menar. Vad jag vill få fram är att sluta hitta på metoder för att tvinga barnen utan testa att göra undervisningen relevant, intressant och rolig så löser vi en massa problem.
Fredrik
Personligen tycker jag mobiler, surfplattor och bärbara datorer är skitbra när jag föreläser. Inte bara det att folk kan ta kort, anteckna, googla efter källor osv utan för mig kan dessa tekniska prylar vara ett mått på hur intressant och bra min föreläsning är. När mina åhörare börjar kolla mejl, läsa tidningen, messa sambon, göra en check på blocket betyder detta att jag måste förändra något i min föreläsning. Så alla ni lärare som gnäller över mobiler i klassrummet, kanske det är så att er undervisning suger och är helt enkelt ointressant? Dags för självrannsakan?
Men för dom som tycker deras undervisning är perfekt och att barnen idag bara är lata, så har jag lite förslag som kan vara förnuftiga att införa om det inte räcker med betyg från början, nationella betyg varje år, prov minst en gång i veckan oav. Nu vet jag att det inte är så här men vänta ni, det kommer om vi inte drar i bromsen snart.
Skampåle för dom som inte har läst läxorna ordentligt, klart att man ska ut med dom på stadens torg och låte dem skämmas, för återfallsförbrytare borde man utvidga med att sätta föräldrarna bredvid sitt barn så dom också får skämmas.
Piskning. För att komma till rätta med att elever inte kan passa tiden borde man piska dom, detta straff kan knytas till det antal minuter som de kommer sent. Vid återkommande brott mot tidsregeln kan man införa dubbla slag för varje minut, här är det bara fantasin som sätter gränser för att komma till rätta med tidsstjälandet.
För de barn och unga som pratar för mycket har vi nästa steg och det är att sätta på dom denna mask. Med remmar, bultar och skruvar kan vi se till att de håller tyst under lektionerna och inte stör sina kamrater. Man för bara försiktig så man inte skruvar in skruvarna för långt, vi vill ju inte att de ska få några hjärnskador, de presterar ju dåligt redan från början så vi behöver inte göra det jobbigare för oss än det redan är.
Om det fortfarande finns någon som tror att jag tycker vi ska bestraffa våra barn så de gör allt skolarbete som är irrelevant för dem så är det inte alls det jag menar. Vad jag vill få fram är att sluta hitta på metoder för att tvinga barnen utan testa att göra undervisningen relevant, intressant och rolig så löser vi en massa problem.
Fredrik
onsdag 19 mars 2014
Jahadu, hörrududu vad sa du nu?
Jag har hört orden "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig" ett antal gånger. När jag hörde detta första gången undrade jag varför jag ska behöva passa mig. Det finns ju en cool grej i Sverige som heter yttrandefrihet. Självfallet inser jag att man ska inte kränka eller diskriminera en grupp människor, men det är så självklart att det knappast behöver sägas.
Ordet kränkning är rätt intressant i sammanhanget för jag hörde ett uttryck som sa att Sverige idag är det förlovade landet för de lättkränkta. En kränkning enligt mig själv är en rätt grov form av förolämpning och enligt mig själv så kanske jag har blivit kränkt en eller ett par gånger under mitt liv. Jag har naturligtvis blivit sårad, ledsen, förolämpad, skymfad osv men inte kränkt. Jag kan känna att kurderna blir kränkta när de inte får ett eget land, jag kan tycka att palestinierna blir kränkta när Israel drar in deras mänskliga rättigheter, jag kan också tycka att den Svenska demokratin blir kränkt när man måste väga varje ord man säger och skriver på guldvåg på grund av att någon kan eventuellt kanske bli lite stött över vad man sagt eller skrivit.
Jag är en vän av ord och älskar hur man kan formulera sig och i detta tycker jag det viktigaste som finns är att man tittar till den värdeladdning man lägger in i ett ord. Jag brukar kalla detta "negerbollsteoremet". Innan någon flippar ur för jag skrev ordet negerboll så ska jag förklara vad jag menar. Om jag som glad medborgare går in på ett konditori, känner mig lite sugen på en fika, köper en kopp kaffe och en negerboll så kan jag inte för mitt liv se att detta kan tolkas som en nedsättande kommentar och åsikt mot det afrikanska folket. De upplevelser jag har av afrikaner är i huvudsak positiv, men även där finns det idioter. Men idioter finns det ju överallt, oavsett kön, etnicitet osv. Jag kan se en stor skillnad mellan rasister som står på ett torg och skriker jävla negrer åt en samling afrikaner och en kund på ett konditori. Denna skillnad existerar inte i Sverige idag tyvärr. Vi letar fel och brister och vi letar efter saker som gör att vi känner oss kränkta. Vad hände med tolerans, hänsyn, vett och intelligens. Om man anser att en kund på ett konditori gör sig skyldig till ett fruktansvärt brott och kränker hela den afrikanska befolkningen med att vilja beställa en negerboll så borde man också reagera mot andra orättvisor som är värre än detta. Titta på taxikåren i Malmö och Stockholm, dessa två är världens bäst utbildade taxichaufförer. Det finns ingenjörer, lektorer, akademiker osv som jobbar där. Dessa människor blir i mina ögon mer kränkta än många andra eftersom det svenska samhället inte ens kan ge dem en enda chans att överhuvudtaget kunna utöva sitt yrke.
Enligt FN innebär yttrandefriheten: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".
Denna formulering måste också innefatta nätet, eller speciellt måste det innefatta nätet. Så därför blir jag ännu mera förvirrad av orden "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig". Jag ska inte behöva ta hänsyn till vad andra tycker och hur de tolkar mina ord, jag ska inte behöva väga mina ord på guldvåg och jag ska inte heller behöva klä skott för att någon blir ledsen för något jag skrivet som de misstolkar. Vi lever i Sverige 2014 och vi utger oss för att vara en mycket bra demokrati men ändå ska man passa sig för vilka åsikter man har och mot vem och i vilket sammanhang. Jag får inte ihop det, hur kan man som enskild person sätta sig över yttrandefriheten och berätta för mig vad jag menar med något jag skriver utan att tala med mig först? Hur kan man som medborgare sätta sig över yttrandefriheten och påstå att man ska vara på ett speciellt sätt, säga saker på ett speciellt sätt för om man inte gör det kommer man få problem.
Fredrik
Ordet kränkning är rätt intressant i sammanhanget för jag hörde ett uttryck som sa att Sverige idag är det förlovade landet för de lättkränkta. En kränkning enligt mig själv är en rätt grov form av förolämpning och enligt mig själv så kanske jag har blivit kränkt en eller ett par gånger under mitt liv. Jag har naturligtvis blivit sårad, ledsen, förolämpad, skymfad osv men inte kränkt. Jag kan känna att kurderna blir kränkta när de inte får ett eget land, jag kan tycka att palestinierna blir kränkta när Israel drar in deras mänskliga rättigheter, jag kan också tycka att den Svenska demokratin blir kränkt när man måste väga varje ord man säger och skriver på guldvåg på grund av att någon kan eventuellt kanske bli lite stött över vad man sagt eller skrivit.
Jag är en vän av ord och älskar hur man kan formulera sig och i detta tycker jag det viktigaste som finns är att man tittar till den värdeladdning man lägger in i ett ord. Jag brukar kalla detta "negerbollsteoremet". Innan någon flippar ur för jag skrev ordet negerboll så ska jag förklara vad jag menar. Om jag som glad medborgare går in på ett konditori, känner mig lite sugen på en fika, köper en kopp kaffe och en negerboll så kan jag inte för mitt liv se att detta kan tolkas som en nedsättande kommentar och åsikt mot det afrikanska folket. De upplevelser jag har av afrikaner är i huvudsak positiv, men även där finns det idioter. Men idioter finns det ju överallt, oavsett kön, etnicitet osv. Jag kan se en stor skillnad mellan rasister som står på ett torg och skriker jävla negrer åt en samling afrikaner och en kund på ett konditori. Denna skillnad existerar inte i Sverige idag tyvärr. Vi letar fel och brister och vi letar efter saker som gör att vi känner oss kränkta. Vad hände med tolerans, hänsyn, vett och intelligens. Om man anser att en kund på ett konditori gör sig skyldig till ett fruktansvärt brott och kränker hela den afrikanska befolkningen med att vilja beställa en negerboll så borde man också reagera mot andra orättvisor som är värre än detta. Titta på taxikåren i Malmö och Stockholm, dessa två är världens bäst utbildade taxichaufförer. Det finns ingenjörer, lektorer, akademiker osv som jobbar där. Dessa människor blir i mina ögon mer kränkta än många andra eftersom det svenska samhället inte ens kan ge dem en enda chans att överhuvudtaget kunna utöva sitt yrke.
Enligt FN innebär yttrandefriheten: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".
Denna formulering måste också innefatta nätet, eller speciellt måste det innefatta nätet. Så därför blir jag ännu mera förvirrad av orden "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig". Jag ska inte behöva ta hänsyn till vad andra tycker och hur de tolkar mina ord, jag ska inte behöva väga mina ord på guldvåg och jag ska inte heller behöva klä skott för att någon blir ledsen för något jag skrivet som de misstolkar. Vi lever i Sverige 2014 och vi utger oss för att vara en mycket bra demokrati men ändå ska man passa sig för vilka åsikter man har och mot vem och i vilket sammanhang. Jag får inte ihop det, hur kan man som enskild person sätta sig över yttrandefriheten och berätta för mig vad jag menar med något jag skriver utan att tala med mig först? Hur kan man som medborgare sätta sig över yttrandefriheten och påstå att man ska vara på ett speciellt sätt, säga saker på ett speciellt sätt för om man inte gör det kommer man få problem.
Fredrik
fredag 14 mars 2014
De Svenska Demokraterna
Jag läste en insändare där det stod att Sverigedemokraterna är Sveriges enda oppositionsparti. Denna rubrik störde mig men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att det som störde mig mest var nog att det stämde. Det som skedde i Malmö med några nazister som knivhögg ett antal personer gör mig förbannad och människor demonstrerar och försöker göra sina röster hörda att vi inte vill ha våld på våra gator, det vill inte jag heller.
Men att några öldrickande nazister som knivhugger några ska vara ett hot mot demokratin tror jag inte ett ögonblick på. Jag känner att man missar de riktiga farorna, kolla gärna in Slöseriombudsmannen eller Slöserimuseet så kan man börja en hemsk läsning kring hur vår demokrati töms av korrupta politiker. Den verkliga faran i vårt samhälle är att inte alla får säga vad de tycker, när de vill och var de vill. Jag tror att det bästa som finns för den svenska demokratin vore att bjuda in Sverigedemokraterna till våra skolor och ta debatten. Om våra barn får höra hur SD diskuterar och resonerar kring människovärden borde man i en perfekt värld se rätt snabbt att detta parti borde vara någonstans mellan noll och inget men så är inte fallet.
Det råder inga tvivel om att det finns ett stort politikerförakt i Sverige just nu och detta beror på att folk inte tycker att politikerna inte sköter sina jobb utan mer eller mindre deltar på politiska arenan för att tjäna pengar. Bara det att det finns en retorik och en politiskt rätt och fel gör att demokratin utarmas. Debatten är fokuserad mer på vad man säger än vad man menar och i en politisk debatt kröker man bara ord och gör fattiga angrepp på varandras politiska retorik mer än på sakfrågor, ingen tar ansvar och jag kan återigen se det antika Grekland och stadsstaten Athen falla samman för att det blev för mycket prat och för lite verkstad.
När jag sitter här så blir jag bara ledsen egentligen, ingen verkar se skogen för alla träden. Det är en sak att reagera på att nazister demonstrerar på våra gator men det är inte det viktiga, nazisterna är bara ett symptom på ett demokratiskt Sverige i förfall, där man får säga vad man vill bara det passar alla andra. En nazist som knivhugger någon ska slängas i fängelse, inte för att han är nazist utan för att han har brutit mot lagen.
Om jag skulle säga något i stil med att jag skiter i 100 nazister, och anser att det största problemet i Sverige är inte dom 100, utan alla parasiterande tjänstemän, politiker osv som bara lyfter lön, skapar policyprogram som i sin tur skapar problem, som inte tar ansvar, som slösar med skattepengar och som bara pratar och tycker att SD är ett hot mot demokratin.
Men snälla se SD som ett symptom på ett verkligt problem och lös problemet istället så slipper ni SD och nazister.
Fredrik
Men att några öldrickande nazister som knivhugger några ska vara ett hot mot demokratin tror jag inte ett ögonblick på. Jag känner att man missar de riktiga farorna, kolla gärna in Slöseriombudsmannen eller Slöserimuseet så kan man börja en hemsk läsning kring hur vår demokrati töms av korrupta politiker. Den verkliga faran i vårt samhälle är att inte alla får säga vad de tycker, när de vill och var de vill. Jag tror att det bästa som finns för den svenska demokratin vore att bjuda in Sverigedemokraterna till våra skolor och ta debatten. Om våra barn får höra hur SD diskuterar och resonerar kring människovärden borde man i en perfekt värld se rätt snabbt att detta parti borde vara någonstans mellan noll och inget men så är inte fallet.
Det råder inga tvivel om att det finns ett stort politikerförakt i Sverige just nu och detta beror på att folk inte tycker att politikerna inte sköter sina jobb utan mer eller mindre deltar på politiska arenan för att tjäna pengar. Bara det att det finns en retorik och en politiskt rätt och fel gör att demokratin utarmas. Debatten är fokuserad mer på vad man säger än vad man menar och i en politisk debatt kröker man bara ord och gör fattiga angrepp på varandras politiska retorik mer än på sakfrågor, ingen tar ansvar och jag kan återigen se det antika Grekland och stadsstaten Athen falla samman för att det blev för mycket prat och för lite verkstad.
När jag sitter här så blir jag bara ledsen egentligen, ingen verkar se skogen för alla träden. Det är en sak att reagera på att nazister demonstrerar på våra gator men det är inte det viktiga, nazisterna är bara ett symptom på ett demokratiskt Sverige i förfall, där man får säga vad man vill bara det passar alla andra. En nazist som knivhugger någon ska slängas i fängelse, inte för att han är nazist utan för att han har brutit mot lagen.
Om jag skulle säga något i stil med att jag skiter i 100 nazister, och anser att det största problemet i Sverige är inte dom 100, utan alla parasiterande tjänstemän, politiker osv som bara lyfter lön, skapar policyprogram som i sin tur skapar problem, som inte tar ansvar, som slösar med skattepengar och som bara pratar och tycker att SD är ett hot mot demokratin.
Men snälla se SD som ett symptom på ett verkligt problem och lös problemet istället så slipper ni SD och nazister.
Fredrik
torsdag 13 mars 2014
Att hjälpa en rädd människa
I trollkarlen från Oz sökte lejonet efter mod. Han gick genom massor av strapatser för att finna det mod han saknade för att till slut upptäckta att det han sökte fanns inom honom själv. Jag tror att den svenska skolan idag saknar mod, alla verkar mer eller mindre rädda för något man inte ens kan sätta fingret på.
Om jag som lärare och pedagog kör ett prov från 1874 så är det sannolikt att man kommer undan med det utan någon som helst kritik. Ta t ex en blindkarta över Sverige och pricka in de tio största städerna på denna kartan, ett prov som sannolikt fanns redan då och man kommer undan med det som pedagog utan att någon tycker det är konstigt, inte uttalat i vilket fall. Om jag istället använder mig av Seterra och låter eleverna tävla mot varandra för att lära sig sätta ut Sveriges 40 största städer och bjuda vinnaren på pitsa är det sannolikt att jag kommer få en del kritik. Dels att jag gör en tävling, någon kanske tycker att det hade varit roligare med blindkarta, en annan att man utser en vinnare, nån kanske tycker att man inte borde välja just pitsa för att det finns elever som är överviktiga utan borde valt något annat pris samt någon förskolelärare borde kanske tycka att det räckte med att man satt i klassrummet och fick se vinnaren vinna leder till ett pris, kanske en laminerad medalj som de kan hänga kring halsen. (skitpratet om att det viktiga är inte att vinna utan att delta), någon kanske någon tycker att det är för lite städer, någon tycker att jag diskriminerar städer genom att ta bara de största (Trelleborg och Åkersberga är viktiga för många) osv i alla evighet.
Ser man helt krasst på all kritik och så skalar man bort allt som man har fått kritik för och gör om provet så kommer det med all säkerhet återstå ett prov bestående av en blindkarta där man ska placera ut Sveriges tio största städer.
Tänk om lärare och rektorer skulle skaffa sig en ryggrad och kunna se vad de är utbildade till och vad det leder till. Jag har exempelvis 5 års utbildning på lärarhögskola i fem olika ämnen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att ställa mig vid sidan av en målare och säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Målaren har precis lika stor rätt att kritisera mitt jobb som jag har att kritisera hans. Det kommer dock ett stort men i detta sammanhang, jag räknar med att målaren använder den senaste tekniken, de senaste färgerna och de absolut senaste teknikerna kring hur man ska måla en vägg, tapetsera ett rum eller måla ett hus. Målaren med sin gymnasieutbildning, som har en laptop i bilen där han sköter sina fakturor och tidsraportering, sin smarta telefon i fickan där han kan kommunicera med andra målare blixtsnabbt, har faktiskt all anledning till att ifrågasätta läraren och dess kompetens eftersom läraren inte har en laptop, använder inte en smartphone, vet knappt hur man messar, har inte Facebook och kan knappt skriva ett dokument på en enkel ordbehandlare samt lämnar ut ett prov från 1874 till sina elever.
Jag ställer som krav på föräldrar till mina elever att de har inte rätt att säga hur jag ska sköta min undervisning, men i samma andetag anser jag att jag ska undervisa mina elever på ett modernt sätt, utifrån ett modernt tankesätt och utifrån relevant och tidsenlig forskning. Om detta förhållande finns i ett klassrum behöver man inte vara rädd utan man kan göra en förändring som alla utom möjligtvis andra kollegor välkomnar och tycker är bra.
Fredrik
Om jag som lärare och pedagog kör ett prov från 1874 så är det sannolikt att man kommer undan med det utan någon som helst kritik. Ta t ex en blindkarta över Sverige och pricka in de tio största städerna på denna kartan, ett prov som sannolikt fanns redan då och man kommer undan med det som pedagog utan att någon tycker det är konstigt, inte uttalat i vilket fall. Om jag istället använder mig av Seterra och låter eleverna tävla mot varandra för att lära sig sätta ut Sveriges 40 största städer och bjuda vinnaren på pitsa är det sannolikt att jag kommer få en del kritik. Dels att jag gör en tävling, någon kanske tycker att det hade varit roligare med blindkarta, en annan att man utser en vinnare, nån kanske tycker att man inte borde välja just pitsa för att det finns elever som är överviktiga utan borde valt något annat pris samt någon förskolelärare borde kanske tycka att det räckte med att man satt i klassrummet och fick se vinnaren vinna leder till ett pris, kanske en laminerad medalj som de kan hänga kring halsen. (skitpratet om att det viktiga är inte att vinna utan att delta), någon kanske någon tycker att det är för lite städer, någon tycker att jag diskriminerar städer genom att ta bara de största (Trelleborg och Åkersberga är viktiga för många) osv i alla evighet.
Ser man helt krasst på all kritik och så skalar man bort allt som man har fått kritik för och gör om provet så kommer det med all säkerhet återstå ett prov bestående av en blindkarta där man ska placera ut Sveriges tio största städer.
Tänk om lärare och rektorer skulle skaffa sig en ryggrad och kunna se vad de är utbildade till och vad det leder till. Jag har exempelvis 5 års utbildning på lärarhögskola i fem olika ämnen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att ställa mig vid sidan av en målare och säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Målaren har precis lika stor rätt att kritisera mitt jobb som jag har att kritisera hans. Det kommer dock ett stort men i detta sammanhang, jag räknar med att målaren använder den senaste tekniken, de senaste färgerna och de absolut senaste teknikerna kring hur man ska måla en vägg, tapetsera ett rum eller måla ett hus. Målaren med sin gymnasieutbildning, som har en laptop i bilen där han sköter sina fakturor och tidsraportering, sin smarta telefon i fickan där han kan kommunicera med andra målare blixtsnabbt, har faktiskt all anledning till att ifrågasätta läraren och dess kompetens eftersom läraren inte har en laptop, använder inte en smartphone, vet knappt hur man messar, har inte Facebook och kan knappt skriva ett dokument på en enkel ordbehandlare samt lämnar ut ett prov från 1874 till sina elever.
Jag ställer som krav på föräldrar till mina elever att de har inte rätt att säga hur jag ska sköta min undervisning, men i samma andetag anser jag att jag ska undervisa mina elever på ett modernt sätt, utifrån ett modernt tankesätt och utifrån relevant och tidsenlig forskning. Om detta förhållande finns i ett klassrum behöver man inte vara rädd utan man kan göra en förändring som alla utom möjligtvis andra kollegor välkomnar och tycker är bra.
Fredrik
fredag 7 mars 2014
Val, och då inte fisken (jag vet att det är ett däggdjur).
Snart är det val och detta kommer bli jättespännande.
Denna gång är jag nog mer insatt än någonsin och då inte bara i vad de olika partierna anser men också hur den politiska retoriken fungerar och då ger det ett rätt spännande djup. Videon visar på ett humorisktiskt sätt hur Nazisterna kom till makten 1932.
Michael Moore visar på vad han anser är en av de största blåsningarna i historien, och då menar han inte Nazisterna utan hur de rikaste 3% i USA har lyckats att övertyga de övriga 97% att om dom rikaste bara får mer pengar så får alla det bättre också, skitbra jobbat faktiskt.
Vi kan göra ett skolexempel för hur det ligger till. Samhällets pengar är begränsade till antal vilket jag kan likna med en säck äpplen, om jag nu har 20 personer i ett rum där några får två äpplen, några får tre äpplen, några får fyra och en får alla äpplen som blir över. Om man nu ser till att alla som har två, tre eller fyra äpplen ger ett av sina äpplen till han som har flest, får alla det bättre eller blir det orättvisare?
Lite så fungerar det ju också i Sverige, om man inte höjer pensioner, tar resurser från vård, skola och omsorg. Om man ser till att fler blir utförsäkrade från A-kassa och försäkringskassa och får leva på socialbidrag istället. Sen tar man dessa pengar och finansierar skattesänkningar för dom som tjänar mest pengar, hur får alla det bättre då?
Med en minskad köpkraft så saktar man ju ner det ekonomiska kretsloppet och det samlas pengar på bankerna och nödvändiga nyinvesteringar blir färre. Men detta till trots så tror folk i allmänhet att alla kommer att få det bättre rent ekonomiskt, skitbra jobbat!
Fredrik
Denna gång är jag nog mer insatt än någonsin och då inte bara i vad de olika partierna anser men också hur den politiska retoriken fungerar och då ger det ett rätt spännande djup. Videon visar på ett humorisktiskt sätt hur Nazisterna kom till makten 1932.
Michael Moore visar på vad han anser är en av de största blåsningarna i historien, och då menar han inte Nazisterna utan hur de rikaste 3% i USA har lyckats att övertyga de övriga 97% att om dom rikaste bara får mer pengar så får alla det bättre också, skitbra jobbat faktiskt.
Vi kan göra ett skolexempel för hur det ligger till. Samhällets pengar är begränsade till antal vilket jag kan likna med en säck äpplen, om jag nu har 20 personer i ett rum där några får två äpplen, några får tre äpplen, några får fyra och en får alla äpplen som blir över. Om man nu ser till att alla som har två, tre eller fyra äpplen ger ett av sina äpplen till han som har flest, får alla det bättre eller blir det orättvisare?
Lite så fungerar det ju också i Sverige, om man inte höjer pensioner, tar resurser från vård, skola och omsorg. Om man ser till att fler blir utförsäkrade från A-kassa och försäkringskassa och får leva på socialbidrag istället. Sen tar man dessa pengar och finansierar skattesänkningar för dom som tjänar mest pengar, hur får alla det bättre då?
Med en minskad köpkraft så saktar man ju ner det ekonomiska kretsloppet och det samlas pengar på bankerna och nödvändiga nyinvesteringar blir färre. Men detta till trots så tror folk i allmänhet att alla kommer att få det bättre rent ekonomiskt, skitbra jobbat!
Fredrik
fredag 28 februari 2014
Simulator
Jag har funderat ett tag på hur en framtida skola borde se ut och det har förbryllat mig. Egentligen så har jag bara grundstrukturen klar för mig och att den nuvarande skolan är inget vidare. Vuxenvärlden kämpar hårdare och hårdare för att tvinga våra barn att genomlida skolan och tvingar dem läsa läxor med tidigare betyg, fler och större prov samt indragningar av diverse fritidsaktiviteter. Men detta kan inte vara rätt väg att gå.
För några dagar sen slog det mig att man kanske skulle tänka lite mer gejming kring skolan, och då menar jag inte att de ska spela dataspel utan man borde bara låna lite tankar från erkända och beprövade spel, som man vet fungerar skitbra i utbildningen.
Om man tex är pilot så brukar man träna mycket av sina krissituationer i simulatorer. Detta är mycket billigare och definitivt mindre farligt än att testa dem i verkligheten. Det finns nog ingen med gott samvete som skulle kunna skicka in en pilot med tre av fyra trasiga motorer i en snöstorm men detta kan man ju göra i en simulator. USAs arme kör sin egen form av simulatorspel, dels för att träna strid men även för att rekrytera personer till sig, och på Kumawar kan man spela aktuella händelser som tex attacken mot Usama bin Laden.
Detta får mig att tänka lite kring skolan som livssimulator, vilka simuleringar i skolan görs för att förbereda våra barn för framtiden, antagligen inga. Om jag kör liknelsen med piloterna så tror jag inte barnen får köra flyg i snöstorm utan de curlas från början till slut för att förväntas att klara livet utan några erfarenheter. Jag har jobbat många år i skolan och detta curlande blir bara värre, vi låter knappt högstadiebarn åka buss till stan utan att ge dem tider så de ska komma i tid, de behöver inte hålla ordning på nåt utan lärare ser till att barnen har med sig sina läxor hem. Jag har under en massa tillfällen hamnat i diskussion med andra lärare vad det gäller barn och deras förmåga att ta ansvar och rätta sig efter deadlines och oftast så tycker andra lärare att jag ska strukturera upp barnets dag och vecka så att de vet vad och när de ska göra saker. Det finns inte ett enda företag i hela världen som vill ha en arbetare som inte ens klarar av att ta bussen till stan eller klarar av att packa en väska.
När ska våra barn få misslyckas? Inte sjutton verkar det vara i skolan utan det ska de lära sig när det är viktigt att lyckas, borde det inte vara tvärtom, att man först lär dem hur man tar eget ansvar, klarar av att lösa problem och att de fixar att rätta till sina egna misstag i skolan istället för att de ska lära sig detta på en arbetsplats.
Tänk om alla lärare kunde se skolan som en livssimulator istället för en mysig, vänlig och stressfri miljö där en ful teckning blir fin och att inte en enda unge får ens en enda chans att försöka själv utan att en vuxen är där direkt för att förebygga allt eventuellt lidande.
Fredrik
För några dagar sen slog det mig att man kanske skulle tänka lite mer gejming kring skolan, och då menar jag inte att de ska spela dataspel utan man borde bara låna lite tankar från erkända och beprövade spel, som man vet fungerar skitbra i utbildningen.
Om man tex är pilot så brukar man träna mycket av sina krissituationer i simulatorer. Detta är mycket billigare och definitivt mindre farligt än att testa dem i verkligheten. Det finns nog ingen med gott samvete som skulle kunna skicka in en pilot med tre av fyra trasiga motorer i en snöstorm men detta kan man ju göra i en simulator. USAs arme kör sin egen form av simulatorspel, dels för att träna strid men även för att rekrytera personer till sig, och på Kumawar kan man spela aktuella händelser som tex attacken mot Usama bin Laden.
Detta får mig att tänka lite kring skolan som livssimulator, vilka simuleringar i skolan görs för att förbereda våra barn för framtiden, antagligen inga. Om jag kör liknelsen med piloterna så tror jag inte barnen får köra flyg i snöstorm utan de curlas från början till slut för att förväntas att klara livet utan några erfarenheter. Jag har jobbat många år i skolan och detta curlande blir bara värre, vi låter knappt högstadiebarn åka buss till stan utan att ge dem tider så de ska komma i tid, de behöver inte hålla ordning på nåt utan lärare ser till att barnen har med sig sina läxor hem. Jag har under en massa tillfällen hamnat i diskussion med andra lärare vad det gäller barn och deras förmåga att ta ansvar och rätta sig efter deadlines och oftast så tycker andra lärare att jag ska strukturera upp barnets dag och vecka så att de vet vad och när de ska göra saker. Det finns inte ett enda företag i hela världen som vill ha en arbetare som inte ens klarar av att ta bussen till stan eller klarar av att packa en väska.
När ska våra barn få misslyckas? Inte sjutton verkar det vara i skolan utan det ska de lära sig när det är viktigt att lyckas, borde det inte vara tvärtom, att man först lär dem hur man tar eget ansvar, klarar av att lösa problem och att de fixar att rätta till sina egna misstag i skolan istället för att de ska lära sig detta på en arbetsplats.
Tänk om alla lärare kunde se skolan som en livssimulator istället för en mysig, vänlig och stressfri miljö där en ful teckning blir fin och att inte en enda unge får ens en enda chans att försöka själv utan att en vuxen är där direkt för att förebygga allt eventuellt lidande.
Fredrik
onsdag 26 februari 2014
Spelens fel
När jag skrev rubriken kom jag att tänka på detta inslag:
Moderaterna tycker att våra ungdomar lägger för mycket tid på spel och för lite tid på läxläsning. Vän av ordning ställer den pedagogiskt riktiga frågan varför?
Svaret är lika självklart som moderaternas förslag är dumt, det är roligare och viktigare för en ung människa att spela än att läsa läxor. Nu är det ju också så att den åldersgrupp (11-16) som spelar mest (96%) är också dom som bor hemma samt att deras föräldrar (dessa är förhoppningsvis röstberättigade) sliter sitt hår för att få sina barn att spela mindre. Men att tro att någon går på detta valfläsk har nog Tobé misslyckats med sin research kring sina väljares intelligens, skolans problem är större än digitala spel. Men om man ska gå på vår skolministers linje så kanske hans utspel ligger helt i linje med politik, kan man inte få ungarna att fatta att skolan de går i just nu är viktigt ska vi nog fasen tvinga dem, med prov, prov, läxor, infrysta förmåner osv. Jag känner bara att jag blir såååå trött på quickfixes, dåliga lösningar (frågan är ens om det kan kallas lösningar) och fokus på annat än de reella problemen.
Eller så kanske man helt enkelt skapar en skola som är relevant för vår framtid.
Fredrik
Moderaterna tycker att våra ungdomar lägger för mycket tid på spel och för lite tid på läxläsning. Vän av ordning ställer den pedagogiskt riktiga frågan varför?
Svaret är lika självklart som moderaternas förslag är dumt, det är roligare och viktigare för en ung människa att spela än att läsa läxor. Nu är det ju också så att den åldersgrupp (11-16) som spelar mest (96%) är också dom som bor hemma samt att deras föräldrar (dessa är förhoppningsvis röstberättigade) sliter sitt hår för att få sina barn att spela mindre. Men att tro att någon går på detta valfläsk har nog Tobé misslyckats med sin research kring sina väljares intelligens, skolans problem är större än digitala spel. Men om man ska gå på vår skolministers linje så kanske hans utspel ligger helt i linje med politik, kan man inte få ungarna att fatta att skolan de går i just nu är viktigt ska vi nog fasen tvinga dem, med prov, prov, läxor, infrysta förmåner osv. Jag känner bara att jag blir såååå trött på quickfixes, dåliga lösningar (frågan är ens om det kan kallas lösningar) och fokus på annat än de reella problemen.
Eller så kanske man helt enkelt skapar en skola som är relevant för vår framtid.
Fredrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)