Leta överallt!

fredag 28 mars 2014

Fredag




Jaha då var det fredag igen. Denna veckan har varit lite intressant ur många perspektiv men vad jag har mest att fundera kring är dels en artikel i Expressen där en skola har bestämt sig för att förbjuda innehav av mobiltelefoner, där ska förövrigt lärarna jaga regelbrytare istället för att undervisa. I princip rätt skönt för det verkar i alla fall som det finns en skola i Sverige som har för mycket tid och resurser.

Nästa sak är också att en lärarstudent gått ut och tyckt till lite kring användandet av Internet. Denna lille pojk, vi kan kalla honom Isak Skogstad tycker att internetanvändandet ska begränsas av lärarna och eleverna ska bara få vara inne på tillåtna siter. Vi kan också säga att han studerar på lärarhögskolan i Jönköping så vi kan få en bild över ett eventuellt lärosäte.

Jag tänkte att jag skulle reflektera lite kring vad jag själv tycker om hans inspel. För det första så kan jag tycka att intagningskraven på lärarutbildningarna har varit en aning får låga och detta får konsekvenser vilket snart kommer synas på vissa studenter som inte har förmågan att komma in någon annanstans. Men ponera att vår Isak har en poäng, kanske borde man stänga vissa siter som eleverna inte ska komma in på, som bestäms v läraren, eller ännu bättre ett parti som har kontrollen över vad som folk får se och när de får se det. Till hjälp skulle man kanske ha några poliser som bara jobbar med detta för att stötta lärarna i deras arbete, man kanske också skulle kunna tänka sig att andra elever skulle kunna få gå med i någon form av scoutförbund där man lärde dom redan från början vad som var rätt och fel. Sen är det ju också så att vissa elever kommer självklart att bryta mot dessa regler genom anonymitetsfilter som gör att siterna på ett magiskt sätt öppnas, detta funkar redan men det ska jag nog inte säga. För att komma till rätta med detta problem borde man kanske använda sig av dessa scouter som någon form av detektiver, som ser till att deras kompisar inte busar på nätet. Tänk vad bra och lätt det skulle vara som lärare då. Men om jag ska vara ärlig så har jag nog hört detta innan någonstans:


Om jag får vara lite allvarlig och rikta mig till Isak personligen, jag kallar dig inte nazist men du förespråkar metoder som de mest vidriga diktaturer använt och använder sig av. Vore det inte bättre om du satte dig ner och tog en funderare kring hur du ska undervisa dina elever i framtiden så de tycker din undervisning är så rolig och relevant att de skiter i att vara ute på siter som inte har med undervisning att göra?

Fredrik

torsdag 27 mars 2014

Disiplinen i skolan

Nu är det dags för hårdare tag i skolan. Jag ställer mig frågan vad som kommer hända när det inte räcker med betyg från fyran och nationella prov så barn och lärare dukar under av kraven från våra skolpolitiker. Nu kom ett förslag med betyg från år fyra när man märkte att betyg från år sex kanske inte räckte för att få eleverna att jobba. Mobiltelefoner ska förbjudas i skolorna och skolpersonal ska jaga elever som bryter mot denna regel. Detta känns igen för inom alla former av skola, allt från skolminister till elevassistenterna saknas en osedvanlig förmåga att lösa problem. Skolan idag har en tendens att flytta problem från ett ställe till ett annat. Till exempel om en lärare har elever som inte lyssnar på läraren utan sitter och tittar ut på gården där andra barn leker så "löser" man problemet med att dra ner persiennerna så de inte kan titta ut. Kanske dags för självrannsakan.
Personligen tycker jag mobiler, surfplattor och bärbara datorer är skitbra när jag föreläser. Inte bara det att folk kan ta kort, anteckna, googla efter källor osv utan för mig kan dessa tekniska prylar vara ett mått på hur intressant och bra min föreläsning är. När mina åhörare börjar kolla mejl, läsa tidningen, messa sambon, göra en check på blocket betyder detta att jag måste förändra något i min föreläsning. Så alla ni lärare som gnäller över mobiler i klassrummet, kanske det är så att er undervisning suger och är helt enkelt ointressant? Dags för självrannsakan?

Men för dom som tycker deras undervisning är perfekt och att barnen idag bara är lata, så har jag lite förslag som kan vara förnuftiga att införa om det inte räcker med betyg från början, nationella betyg varje år, prov minst en gång i veckan oav. Nu vet jag att det inte är så här men vänta ni, det kommer om vi inte drar i bromsen snart.



File:Torture chamber in Prague Castle.JPG

Skampåle för dom som inte har läst läxorna ordentligt, klart att man ska ut med dom på stadens torg och låte dem skämmas, för återfallsförbrytare borde man utvidga med att sätta föräldrarna bredvid sitt barn så dom också får skämmas.


Piskning. För att komma till rätta med att elever inte kan passa tiden borde man piska dom, detta straff kan knytas till det antal minuter som de kommer sent. Vid återkommande brott mot tidsregeln kan man införa dubbla slag för varje minut, här är det bara fantasin som sätter gränser för att komma till rätta med tidsstjälandet.


För de barn och unga som pratar för mycket har vi nästa steg och det är att sätta på dom denna mask. Med remmar, bultar och skruvar kan vi se till att de håller tyst under lektionerna och inte stör sina kamrater. Man för bara försiktig så man inte skruvar in skruvarna för långt, vi vill ju inte att de ska få några hjärnskador, de presterar ju dåligt redan från början så vi behöver inte göra det jobbigare för oss än det redan är.



Om det fortfarande finns någon som tror att jag tycker vi ska bestraffa våra barn så de gör allt skolarbete som är irrelevant för dem så är det inte alls det jag menar. Vad jag vill få fram är att sluta hitta på metoder för att tvinga barnen utan testa att göra undervisningen relevant, intressant och rolig så löser vi en massa problem.

Fredrik

onsdag 19 mars 2014

Jahadu, hörrududu vad sa du nu?

Jag har hört orden  "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig" ett antal gånger. När jag hörde detta första gången undrade jag varför jag ska behöva passa mig. Det finns ju en cool grej i Sverige som heter yttrandefrihet. Självfallet inser jag att man ska inte kränka eller diskriminera en grupp människor, men det är så självklart att det knappast behöver sägas.

 Ordet kränkning är rätt intressant i sammanhanget för jag hörde ett uttryck som sa att Sverige idag är det förlovade landet för de lättkränkta. En kränkning enligt mig själv är en rätt grov form av förolämpning och enligt mig själv så kanske jag har blivit kränkt en eller ett par gånger under mitt liv. Jag har naturligtvis blivit sårad, ledsen, förolämpad, skymfad osv men inte kränkt. Jag kan känna att kurderna blir kränkta när de inte får ett eget land, jag kan tycka att palestinierna blir kränkta när Israel drar in deras mänskliga rättigheter, jag kan också tycka att den Svenska demokratin blir kränkt när man måste väga varje ord man säger och skriver på guldvåg på grund av att någon kan eventuellt kanske bli lite stött över vad man sagt eller skrivit. 

 Jag är en vän av ord och älskar hur man kan formulera sig och i detta tycker jag det viktigaste som finns är att man tittar till den värdeladdning man lägger in i ett ord. Jag brukar kalla detta "negerbollsteoremet". Innan någon flippar ur för jag skrev ordet negerboll så ska jag förklara vad jag menar. Om jag som glad medborgare går in på ett konditori, känner mig lite sugen på en fika, köper en kopp kaffe och en negerboll så kan jag inte för mitt liv se att detta kan tolkas som en nedsättande kommentar och åsikt mot det afrikanska folket. De upplevelser jag har av afrikaner är i huvudsak positiv, men även där finns det idioter. Men idioter finns det ju överallt, oavsett kön, etnicitet osv. Jag kan se en stor skillnad mellan rasister som står på ett torg och skriker jävla negrer åt en samling afrikaner och en kund på ett konditori. Denna skillnad existerar inte i Sverige idag tyvärr. Vi letar fel och brister och vi letar efter saker som gör att vi känner oss kränkta. Vad hände med tolerans, hänsyn, vett och intelligens. Om man anser att en kund på ett konditori gör sig skyldig till ett fruktansvärt brott och kränker hela den afrikanska befolkningen med att vilja beställa en negerboll så borde man också reagera mot andra orättvisor som är värre än detta. Titta på taxikåren i Malmö och Stockholm, dessa två är världens bäst utbildade taxichaufförer. Det finns ingenjörer, lektorer, akademiker osv som jobbar där. Dessa människor blir i mina ögon mer kränkta än många andra eftersom det svenska samhället inte ens kan ge dem en enda chans att överhuvudtaget kunna utöva sitt yrke.

 Enligt FN innebär yttrandefriheten: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".

 Denna formulering måste också innefatta nätet, eller speciellt måste det innefatta nätet. Så därför blir jag ännu mera förvirrad av orden "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig". Jag ska inte behöva ta hänsyn till vad andra tycker och hur de tolkar mina ord, jag ska inte behöva väga mina ord på guldvåg och jag ska inte heller behöva klä skott för att någon blir ledsen för något jag skrivet som de misstolkar. Vi lever i Sverige 2014 och vi utger oss för att vara en mycket bra demokrati men ändå ska man passa sig för vilka åsikter man har och mot vem och i vilket sammanhang. Jag får inte ihop det, hur kan man som enskild person sätta sig över yttrandefriheten och berätta för mig vad jag menar med något jag skriver utan att tala med mig först? Hur kan man som medborgare sätta sig över yttrandefriheten och påstå att man ska vara på ett speciellt sätt, säga saker på ett speciellt sätt för om man inte gör det kommer man få problem.

 Fredrik

fredag 14 mars 2014

De Svenska Demokraterna

Jag läste en insändare där det stod att Sverigedemokraterna är Sveriges enda oppositionsparti. Denna rubrik störde mig men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att det som störde mig mest var nog att det stämde. Det som skedde i Malmö med några nazister som knivhögg ett antal personer gör mig förbannad och människor demonstrerar och försöker göra sina röster hörda att vi inte vill ha våld på våra gator, det vill inte jag heller.

Men att några öldrickande nazister som knivhugger några ska vara ett hot mot demokratin tror jag inte ett ögonblick på. Jag känner att man missar de riktiga farorna, kolla gärna in Slöseriombudsmannen eller Slöserimuseet så kan man börja en hemsk läsning kring hur vår demokrati töms av korrupta politiker. Den verkliga faran i vårt samhälle är att inte alla får säga vad de tycker, när de vill och var de vill. Jag tror att det bästa som finns för den svenska demokratin vore att bjuda in Sverigedemokraterna till våra skolor och ta debatten. Om våra barn får höra hur SD diskuterar och resonerar kring människovärden borde man i en perfekt värld se rätt snabbt att detta parti borde vara någonstans mellan noll och inget men så är inte fallet.

Det råder inga tvivel om att det finns ett stort politikerförakt i Sverige just nu och detta beror på att folk inte tycker att politikerna inte sköter sina jobb utan mer eller mindre deltar på politiska arenan för att tjäna pengar. Bara det att det finns en retorik och en politiskt rätt och fel gör att demokratin utarmas. Debatten är fokuserad mer på vad man säger än vad man menar och i en politisk debatt kröker man bara ord och gör fattiga angrepp på varandras politiska retorik mer än på sakfrågor, ingen tar ansvar och jag kan återigen se det antika Grekland och stadsstaten Athen falla samman för att det blev för mycket prat och för lite verkstad.

När jag sitter här så blir jag bara ledsen egentligen, ingen verkar se skogen för alla träden. Det är en sak att reagera på att nazister demonstrerar på våra gator men det är inte det viktiga, nazisterna är bara ett symptom på ett demokratiskt Sverige i förfall, där man får säga vad man vill bara det passar alla andra. En nazist som knivhugger någon ska slängas i fängelse, inte för att han är nazist utan för att han har brutit mot lagen.

Om jag skulle säga något i stil med att jag skiter i 100 nazister, och anser att det största problemet i Sverige är inte dom 100, utan alla parasiterande tjänstemän, politiker osv som bara lyfter lön, skapar policyprogram som i sin tur skapar problem, som inte tar ansvar, som slösar med skattepengar och som bara pratar och tycker att SD är ett hot mot demokratin.

Men snälla se SD som ett symptom på ett verkligt problem och lös problemet istället så slipper ni SD och nazister.

Fredrik

torsdag 13 mars 2014

Att hjälpa en rädd människa

I trollkarlen från Oz sökte lejonet efter mod. Han gick genom massor av strapatser för att finna det mod han saknade för att till slut upptäckta att det han sökte fanns inom honom själv. Jag tror att den svenska skolan idag saknar mod, alla verkar mer eller mindre rädda för något man inte ens kan sätta fingret på.

Om jag som lärare och pedagog kör ett prov från 1874 så är det sannolikt att man kommer undan med det utan någon som helst kritik. Ta t ex en blindkarta över Sverige och pricka in de tio största städerna på denna kartan, ett prov som sannolikt fanns redan då och man kommer undan med det som pedagog utan att någon tycker det är konstigt, inte uttalat i vilket fall. Om jag istället använder mig av Seterra och låter eleverna tävla mot varandra för att lära sig sätta ut Sveriges 40 största städer och bjuda vinnaren på pitsa är det sannolikt att jag kommer få en del kritik. Dels att jag gör en tävling, någon kanske tycker att det hade varit roligare med blindkarta, en annan att man utser en vinnare, nån kanske tycker att man inte borde välja just pitsa för att det finns elever som är överviktiga utan borde valt något annat pris samt någon förskolelärare borde kanske tycka att det räckte med att man satt i klassrummet och fick se vinnaren vinna leder till ett pris, kanske en laminerad medalj som de kan hänga kring halsen. (skitpratet om att det viktiga är inte att vinna utan att delta), någon kanske någon tycker att det är för lite städer, någon tycker att jag diskriminerar städer genom att ta bara de största (Trelleborg och Åkersberga är viktiga för många) osv i alla evighet.

Ser man helt krasst på all kritik och så skalar man bort allt som man har fått kritik för och gör om provet så kommer det med all säkerhet återstå ett prov bestående av en blindkarta där man ska placera ut Sveriges tio största städer.

Tänk om lärare och rektorer skulle skaffa sig en ryggrad och kunna se vad de är utbildade till och vad det leder till. Jag har exempelvis 5 års utbildning på lärarhögskola i fem olika ämnen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att ställa mig vid sidan av en målare och säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Målaren har precis lika stor rätt att kritisera mitt jobb som jag har att kritisera hans. Det kommer dock ett stort men i detta sammanhang, jag räknar med att målaren använder den senaste tekniken, de senaste färgerna och de absolut senaste teknikerna kring hur man ska måla en vägg, tapetsera ett rum eller måla ett hus. Målaren med sin gymnasieutbildning, som har en laptop i bilen där han sköter sina fakturor och tidsraportering, sin smarta telefon i fickan där han kan kommunicera med andra målare blixtsnabbt, har faktiskt all anledning till att ifrågasätta läraren och dess kompetens eftersom läraren inte har en laptop, använder inte en smartphone, vet knappt hur man messar, har inte Facebook och kan knappt skriva ett dokument på en enkel ordbehandlare samt lämnar ut ett prov från 1874 till sina elever.

Jag ställer som krav på föräldrar till mina elever att de har inte rätt att säga hur jag ska sköta min undervisning, men i samma andetag anser jag att jag ska undervisa mina elever på ett modernt sätt, utifrån ett modernt tankesätt och utifrån relevant och tidsenlig forskning. Om detta förhållande finns i ett klassrum behöver man inte vara rädd utan man kan göra en förändring som alla utom möjligtvis andra kollegor välkomnar och tycker är bra.

Fredrik


fredag 7 mars 2014

Val, och då inte fisken (jag vet att det är ett däggdjur).

Snart är det val och detta kommer bli jättespännande.




Denna gång är jag nog mer insatt än någonsin och då inte bara i vad de olika partierna anser men också hur den politiska retoriken fungerar och då ger det ett rätt spännande djup. Videon visar på ett humorisktiskt sätt hur Nazisterna kom till makten 1932.

Michael Moore visar på vad han anser är en av de största blåsningarna i historien, och då menar han inte Nazisterna utan hur de rikaste 3% i USA har lyckats att övertyga de övriga 97% att om dom rikaste bara får mer pengar så får alla det bättre också, skitbra jobbat faktiskt.

Vi kan göra ett skolexempel för hur det ligger till. Samhällets pengar är begränsade till antal vilket jag kan likna med en säck äpplen, om jag nu har 20 personer i ett rum där några får två äpplen, några får tre äpplen, några får fyra och en får alla äpplen som blir över. Om man nu ser till att alla som har två, tre eller fyra äpplen ger ett av sina äpplen till han som har flest, får alla det bättre eller blir det orättvisare?

Lite så fungerar det ju också i Sverige, om man inte höjer pensioner, tar resurser från vård, skola och omsorg. Om man ser till att fler blir utförsäkrade från A-kassa och försäkringskassa och får leva på socialbidrag istället. Sen tar man dessa pengar och finansierar skattesänkningar för dom som tjänar mest pengar, hur får alla det bättre då?

Med en minskad köpkraft så saktar man ju ner det ekonomiska kretsloppet och det samlas pengar på bankerna och nödvändiga nyinvesteringar blir färre. Men detta till trots så tror folk i allmänhet att alla kommer att få det bättre rent ekonomiskt, skitbra jobbat!

Fredrik