Metaforen skolan

Tänk er skolan som en stor jädra båt, typ en Finlandsfärja. En färja som styrs av en kapten som oftast tittar mot Stockholm trots att båten är på väg mot Finland. Hans närmaste tycker han är en så trevlig person som bjuder på mat och glada tillrop till dom som tycker som han gör. Kvar på kajen i Stockholm står Sveriges företagare och undrar hur många barn som kommer överleva och som kommer bli till någon nytta för dem. Det största problemet är att denna färja är riktigt stor, svår att stanna och vända. Dessutom är Stockholms skärgård en aning trång så allas uppmärksamhet krävs för att se till att båten kommer fram. Som om inte detta räcker så finns det ett stort hål i botten på båten så den kommer att sjunka. Passagerarna är helt omedvetna om hålet, förutom några få, men de flesta tycker det blir rätt tråkigt för någon har stängt av elektriciteten. Till en början färdades båten rätt fort men med hänsyn till allas bekvämlighet och alla känslor så har båten nästan stannat. Alla som finns på den måste få en chans att känns sig delaktiga och känna sig sedda så det har införts ett antal evenemang i fören på båten där de flesta får komma med åsikter om hur man ska styra, men oftast hinner man inte bestämma något så då stannar båten. Någon tar till orda och börjar prata om hålet i botten, en väldigt populär person bland de vuxna tar till orda och tycker man borde skaffa hinkar att ösa vattnet ur båten, en annan tycker att man skulle försöka täta hålet och åka till Finland så fort som möjligt men denne röstas ner och stämplas som obekväm. Nu ska det ösas vatten och man jobbar på för att båten inte ska sjunka men det hjälper inte utan hålet blir allt större och de öser fortare och fortare. Någon kommer på att man under tiden borde skura trappan som de springer i så riskerar man inte att halka och det gör man. Någon kommer på att om man skaffar fler, mindre hinkar som är finare är dom gamla i plåt som man redan har så ser det bättre ut. Till slut blir situationen så jobbig för alla att de inte hinner ösa mer, hålet blir större och mer och mer vatten kommer in i båten. Allt är kaos och då kommer någon på en idé om att man kanske ska fråga kaptenen om fler vuxna som kan hjälpas åt att springa med hinkar. Till hela båtens stora glädje är det valår så det kommer ett löfte om att om alla bara tycker kaptenen är bra så ska de få hjälp. Kaptenen bestämmer sig för att belöna vissa av dom som öser så han kallar dom speciella och de får lite mer betalt, villkoret är att denna person måste vara populär hos alla och sen ska den personen få mer betalt än alla andra för att utföra samma arbete som alla andra. Kaptenen tror inte att detta kommer leda till konflikter eller att folk blir irriterade och han kanske har rätt, så har det ju faktiskt sett ut tidigare, strax innan de lämnade piren. Vad hände förresten med personen som tyckte de skulle täta hålet och ta sig till Finland? Denne jobbar numera någon annanstans är i skolan och hoppas att hans barn överlever skolan och blir någorlunda normala när de sluter. Fredrik