Jahadu, hörrududu vad sa du nu?

Jag har hört orden  "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig" ett antal gånger. När jag hörde detta första gången undrade jag varför jag ska behöva passa mig. Det finns ju en cool grej i Sverige som heter yttrandefrihet. Självfallet inser jag att man ska inte kränka eller diskriminera en grupp människor, men det är så självklart att det knappast behöver sägas.

 Ordet kränkning är rätt intressant i sammanhanget för jag hörde ett uttryck som sa att Sverige idag är det förlovade landet för de lättkränkta. En kränkning enligt mig själv är en rätt grov form av förolämpning och enligt mig själv så kanske jag har blivit kränkt en eller ett par gånger under mitt liv. Jag har naturligtvis blivit sårad, ledsen, förolämpad, skymfad osv men inte kränkt. Jag kan känna att kurderna blir kränkta när de inte får ett eget land, jag kan tycka att palestinierna blir kränkta när Israel drar in deras mänskliga rättigheter, jag kan också tycka att den Svenska demokratin blir kränkt när man måste väga varje ord man säger och skriver på guldvåg på grund av att någon kan eventuellt kanske bli lite stött över vad man sagt eller skrivit. 

 Jag är en vän av ord och älskar hur man kan formulera sig och i detta tycker jag det viktigaste som finns är att man tittar till den värdeladdning man lägger in i ett ord. Jag brukar kalla detta "negerbollsteoremet". Innan någon flippar ur för jag skrev ordet negerboll så ska jag förklara vad jag menar. Om jag som glad medborgare går in på ett konditori, känner mig lite sugen på en fika, köper en kopp kaffe och en negerboll så kan jag inte för mitt liv se att detta kan tolkas som en nedsättande kommentar och åsikt mot det afrikanska folket. De upplevelser jag har av afrikaner är i huvudsak positiv, men även där finns det idioter. Men idioter finns det ju överallt, oavsett kön, etnicitet osv. Jag kan se en stor skillnad mellan rasister som står på ett torg och skriker jävla negrer åt en samling afrikaner och en kund på ett konditori. Denna skillnad existerar inte i Sverige idag tyvärr. Vi letar fel och brister och vi letar efter saker som gör att vi känner oss kränkta. Vad hände med tolerans, hänsyn, vett och intelligens. Om man anser att en kund på ett konditori gör sig skyldig till ett fruktansvärt brott och kränker hela den afrikanska befolkningen med att vilja beställa en negerboll så borde man också reagera mot andra orättvisor som är värre än detta. Titta på taxikåren i Malmö och Stockholm, dessa två är världens bäst utbildade taxichaufförer. Det finns ingenjörer, lektorer, akademiker osv som jobbar där. Dessa människor blir i mina ögon mer kränkta än många andra eftersom det svenska samhället inte ens kan ge dem en enda chans att överhuvudtaget kunna utöva sitt yrke.

 Enligt FN innebär yttrandefriheten: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".

 Denna formulering måste också innefatta nätet, eller speciellt måste det innefatta nätet. Så därför blir jag ännu mera förvirrad av orden "Fredrik, tänk på vad du skriver på nätet och hur du formulerar dig". Jag ska inte behöva ta hänsyn till vad andra tycker och hur de tolkar mina ord, jag ska inte behöva väga mina ord på guldvåg och jag ska inte heller behöva klä skott för att någon blir ledsen för något jag skrivet som de misstolkar. Vi lever i Sverige 2014 och vi utger oss för att vara en mycket bra demokrati men ändå ska man passa sig för vilka åsikter man har och mot vem och i vilket sammanhang. Jag får inte ihop det, hur kan man som enskild person sätta sig över yttrandefriheten och berätta för mig vad jag menar med något jag skriver utan att tala med mig först? Hur kan man som medborgare sätta sig över yttrandefriheten och påstå att man ska vara på ett speciellt sätt, säga saker på ett speciellt sätt för om man inte gör det kommer man få problem.

 Fredrik

De Svenska Demokraterna

Jag läste en insändare där det stod att Sverigedemokraterna är Sveriges enda oppositionsparti. Denna rubrik störde mig men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att det som störde mig mest var nog att det stämde. Det som skedde i Malmö med några nazister som knivhögg ett antal personer gör mig förbannad och människor demonstrerar och försöker göra sina röster hörda att vi inte vill ha våld på våra gator, det vill inte jag heller.

Men att några öldrickande nazister som knivhugger några ska vara ett hot mot demokratin tror jag inte ett ögonblick på. Jag känner att man missar de riktiga farorna, kolla gärna in Slöseriombudsmannen eller Slöserimuseet så kan man börja en hemsk läsning kring hur vår demokrati töms av korrupta politiker. Den verkliga faran i vårt samhälle är att inte alla får säga vad de tycker, när de vill och var de vill. Jag tror att det bästa som finns för den svenska demokratin vore att bjuda in Sverigedemokraterna till våra skolor och ta debatten. Om våra barn får höra hur SD diskuterar och resonerar kring människovärden borde man i en perfekt värld se rätt snabbt att detta parti borde vara någonstans mellan noll och inget men så är inte fallet.

Det råder inga tvivel om att det finns ett stort politikerförakt i Sverige just nu och detta beror på att folk inte tycker att politikerna inte sköter sina jobb utan mer eller mindre deltar på politiska arenan för att tjäna pengar. Bara det att det finns en retorik och en politiskt rätt och fel gör att demokratin utarmas. Debatten är fokuserad mer på vad man säger än vad man menar och i en politisk debatt kröker man bara ord och gör fattiga angrepp på varandras politiska retorik mer än på sakfrågor, ingen tar ansvar och jag kan återigen se det antika Grekland och stadsstaten Athen falla samman för att det blev för mycket prat och för lite verkstad.

När jag sitter här så blir jag bara ledsen egentligen, ingen verkar se skogen för alla träden. Det är en sak att reagera på att nazister demonstrerar på våra gator men det är inte det viktiga, nazisterna är bara ett symptom på ett demokratiskt Sverige i förfall, där man får säga vad man vill bara det passar alla andra. En nazist som knivhugger någon ska slängas i fängelse, inte för att han är nazist utan för att han har brutit mot lagen.

Om jag skulle säga något i stil med att jag skiter i 100 nazister, och anser att det största problemet i Sverige är inte dom 100, utan alla parasiterande tjänstemän, politiker osv som bara lyfter lön, skapar policyprogram som i sin tur skapar problem, som inte tar ansvar, som slösar med skattepengar och som bara pratar och tycker att SD är ett hot mot demokratin.

Men snälla se SD som ett symptom på ett verkligt problem och lös problemet istället så slipper ni SD och nazister.

Fredrik

Att hjälpa en rädd människa

I trollkarlen från Oz sökte lejonet efter mod. Han gick genom massor av strapatser för att finna det mod han saknade för att till slut upptäckta att det han sökte fanns inom honom själv. Jag tror att den svenska skolan idag saknar mod, alla verkar mer eller mindre rädda för något man inte ens kan sätta fingret på.

Om jag som lärare och pedagog kör ett prov från 1874 så är det sannolikt att man kommer undan med det utan någon som helst kritik. Ta t ex en blindkarta över Sverige och pricka in de tio största städerna på denna kartan, ett prov som sannolikt fanns redan då och man kommer undan med det som pedagog utan att någon tycker det är konstigt, inte uttalat i vilket fall. Om jag istället använder mig av Seterra och låter eleverna tävla mot varandra för att lära sig sätta ut Sveriges 40 största städer och bjuda vinnaren på pitsa är det sannolikt att jag kommer få en del kritik. Dels att jag gör en tävling, någon kanske tycker att det hade varit roligare med blindkarta, en annan att man utser en vinnare, nån kanske tycker att man inte borde välja just pitsa för att det finns elever som är överviktiga utan borde valt något annat pris samt någon förskolelärare borde kanske tycka att det räckte med att man satt i klassrummet och fick se vinnaren vinna leder till ett pris, kanske en laminerad medalj som de kan hänga kring halsen. (skitpratet om att det viktiga är inte att vinna utan att delta), någon kanske någon tycker att det är för lite städer, någon tycker att jag diskriminerar städer genom att ta bara de största (Trelleborg och Åkersberga är viktiga för många) osv i alla evighet.

Ser man helt krasst på all kritik och så skalar man bort allt som man har fått kritik för och gör om provet så kommer det med all säkerhet återstå ett prov bestående av en blindkarta där man ska placera ut Sveriges tio största städer.

Tänk om lärare och rektorer skulle skaffa sig en ryggrad och kunna se vad de är utbildade till och vad det leder till. Jag har exempelvis 5 års utbildning på lärarhögskola i fem olika ämnen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att ställa mig vid sidan av en målare och säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Målaren har precis lika stor rätt att kritisera mitt jobb som jag har att kritisera hans. Det kommer dock ett stort men i detta sammanhang, jag räknar med att målaren använder den senaste tekniken, de senaste färgerna och de absolut senaste teknikerna kring hur man ska måla en vägg, tapetsera ett rum eller måla ett hus. Målaren med sin gymnasieutbildning, som har en laptop i bilen där han sköter sina fakturor och tidsraportering, sin smarta telefon i fickan där han kan kommunicera med andra målare blixtsnabbt, har faktiskt all anledning till att ifrågasätta läraren och dess kompetens eftersom läraren inte har en laptop, använder inte en smartphone, vet knappt hur man messar, har inte Facebook och kan knappt skriva ett dokument på en enkel ordbehandlare samt lämnar ut ett prov från 1874 till sina elever.

Jag ställer som krav på föräldrar till mina elever att de har inte rätt att säga hur jag ska sköta min undervisning, men i samma andetag anser jag att jag ska undervisa mina elever på ett modernt sätt, utifrån ett modernt tankesätt och utifrån relevant och tidsenlig forskning. Om detta förhållande finns i ett klassrum behöver man inte vara rädd utan man kan göra en förändring som alla utom möjligtvis andra kollegor välkomnar och tycker är bra.

Fredrik

Val, och då inte fisken (jag vet att det är ett däggdjur).

Snart är det val och detta kommer bli jättespännande.

Denna gång är jag nog mer insatt än någonsin och då inte bara i vad de olika partierna anser men också hur den politiska retoriken fungerar och då ger det ett rätt spännande djup. Videon visar på ett humorisktiskt sätt hur Nazisterna kom till makten 1932.

Michael Moore visar på vad han anser är en av de största blåsningarna i historien, och då menar han inte Nazisterna utan hur de rikaste 3% i USA har lyckats att övertyga de övriga 97% att om dom rikaste bara får mer pengar så får alla det bättre också, skitbra jobbat faktiskt.

Vi kan göra ett skolexempel för hur det ligger till. Samhällets pengar är begränsade till antal vilket jag kan likna med en säck äpplen, om jag nu har 20 personer i ett rum där några får två äpplen, några får tre äpplen, några får fyra och en får alla äpplen som blir över. Om man nu ser till att alla som har två, tre eller fyra äpplen ger ett av sina äpplen till han som har flest, får alla det bättre eller blir det orättvisare?

Lite så fungerar det ju också i Sverige, om man inte höjer pensioner, tar resurser från vård, skola och omsorg. Om man ser till att fler blir utförsäkrade från A-kassa och försäkringskassa och får leva på socialbidrag istället. Sen tar man dessa pengar och finansierar skattesänkningar för dom som tjänar mest pengar, hur får alla det bättre då?

Med en minskad köpkraft så saktar man ju ner det ekonomiska kretsloppet och det samlas pengar på bankerna och nödvändiga nyinvesteringar blir färre. Men detta till trots så tror folk i allmänhet att alla kommer att få det bättre rent ekonomiskt, skitbra jobbat!

Fredrik

Simulator

Jag har funderat ett tag på hur en framtida skola borde se ut och det har förbryllat mig. Egentligen så har jag bara grundstrukturen klar för mig och att den nuvarande skolan är inget vidare. Vuxenvärlden kämpar hårdare och hårdare för att tvinga våra barn att genomlida skolan och tvingar dem läsa läxor med tidigare betyg, fler och större prov samt indragningar av diverse fritidsaktiviteter. Men detta kan inte vara rätt väg att gå.

För några dagar sen slog det mig att man kanske skulle tänka lite mer gejming kring skolan, och då menar jag inte att de ska spela dataspel utan man borde bara låna lite tankar från erkända och beprövade spel, som man vet fungerar skitbra i utbildningen.

Om man tex är pilot så brukar man träna mycket av sina krissituationer i simulatorer. Detta är  mycket billigare och definitivt mindre farligt än att testa dem i verkligheten. Det finns nog ingen med gott samvete som skulle kunna skicka in en pilot med tre av fyra trasiga motorer i en snöstorm men detta kan man ju göra i en simulator. USAs arme kör sin egen form av simulatorspel, dels för att träna strid men även för att rekrytera personer till sig, och på Kumawar kan man spela aktuella händelser som tex attacken mot Usama bin Laden.

Detta får mig att tänka lite kring skolan som livssimulator, vilka simuleringar i skolan görs för att förbereda våra barn för framtiden, antagligen inga. Om jag kör liknelsen med piloterna så tror jag inte barnen får köra flyg i snöstorm utan de curlas från början till slut för att förväntas att klara livet utan några erfarenheter. Jag har jobbat många år i skolan och detta curlande blir bara värre, vi låter knappt högstadiebarn åka buss till stan utan att ge dem tider så de ska komma i tid, de behöver inte hålla ordning på nåt utan lärare ser till att barnen har med sig sina läxor hem. Jag har under en massa tillfällen hamnat i diskussion med andra lärare vad det gäller barn och deras förmåga att ta ansvar och rätta sig efter deadlines och oftast så tycker andra lärare att jag ska strukturera upp barnets dag och vecka så att de vet vad och när de ska göra saker. Det finns inte ett enda företag i hela världen som vill ha en arbetare som inte ens klarar av att ta bussen till stan eller klarar av att packa en väska.

När ska våra barn få misslyckas? Inte sjutton verkar det vara i skolan utan det ska de lära sig när det är viktigt att lyckas, borde det inte vara tvärtom, att man först lär dem hur man tar eget ansvar, klarar av att lösa problem och att de fixar att rätta till sina egna misstag i skolan istället för att de ska lära sig detta på en arbetsplats.

Tänk om alla lärare kunde se skolan som en livssimulator istället för en mysig, vänlig och stressfri miljö där en ful teckning blir fin och att inte en enda unge får ens en enda chans att försöka själv utan att en vuxen är där direkt för att förebygga allt eventuellt lidande.

Fredrik

Spelens fel

När jag skrev rubriken kom jag att tänka på detta inslag:




Moderaterna tycker att våra ungdomar lägger för mycket tid på spel och för lite tid på läxläsning. Vän av ordning ställer den pedagogiskt riktiga frågan varför?

Svaret är lika självklart som moderaternas förslag är dumt, det är roligare och viktigare för en ung människa att spela än att läsa läxor. Nu är det ju också så att den åldersgrupp (11-16) som spelar mest (96%) är också dom som bor hemma samt att deras föräldrar (dessa är förhoppningsvis röstberättigade) sliter sitt hår för att få sina barn att spela mindre. Men att tro att någon går på detta valfläsk har nog Tobé misslyckats med sin research kring sina väljares intelligens, skolans problem är större än digitala spel. Men om man ska gå på vår skolministers linje så kanske hans utspel ligger helt i linje med politik, kan man inte få ungarna att fatta att skolan de går i just nu är viktigt ska vi nog fasen tvinga dem, med prov, prov, läxor, infrysta förmåner osv. Jag känner bara att jag blir såååå trött på quickfixes, dåliga lösningar (frågan är ens om det kan kallas lösningar) och fokus på annat än de reella problemen.

Eller så kanske man helt enkelt skapar en skola som är relevant för vår framtid.

Fredrik

Föreläsning

Min föreläsning kring Machinimafilm från ABF i Stockholm 131205

Det är lite stök i början så den börjar inte förrän efter ca 17 min.





Här är en länk till ett studiematerial som jag har skrivit i samarbete med ABF