Framtiden

Idag är jag gammal, trött, förbannad och uppgiven.


Jag höll på att säga att jag inte har jobbat i skolan någon gång i mitt liv, men det är inte sant. Jag har gjort det nu lite mer än tio år men inte tidigare. Jag började där när jag var sju, men jag kan inte säga att jag jobbade där, jag förvarades där till jag var 16, sen började jag jobba någon annanstans.

I vuxen ålder kom jag tillbaka med en brinnande lust att ge något tillbaka till ungdomarna och våra barn och upptäcker till min fasa att de har samma böcker och undervisas på samma sätt som när jag existerade i skolan.

Det har inte hänt ett skit sen jag började tycka skolan var skit i trean. Det ska jag inte säga förresten utan mitt OÄ har blivit SO och lite NO, min gamla klassföreståndare från mellanstadiet har blivit gammal och en av mina klassföreståndare från högstadiet har hunnit med att dö. Den andra klassföreståndaren har blivit så gammal att hon med ålderns rätt inte orkar undervisa mer, men det är det enda. Om jag ringde henne så skulle hon klara av yrket fortfarande, trots snart 20 år som pensionär. Svaret kom på en undersökning härom dagen att den så kallade "flumskolan" har varit en av världens bästa, våra barn i Sverige tillhör världens bästa om man pratar om kreativitet. Skolsverige jublar, lärare dunkar sig för bröstet och tycker att detta är verkligen så fantastiskt.

VI ÄR SÅ BRA!

Jag vill hävda motsatsen, vi är odugliga! Vi lyckas stena våra barns kreativitet till döds, det är ingen plötslig död utan sker med lång och hängivet kämpande av sveriges pedagoger, som under många år sakta men säkert suger ur varenda uns av skapandevilja, kreativitet och drivkraft hos våra barn till de är en samling grå, trötta, viljelösa själar. Det är då vi sätter nationella prov i händerna på dem och tvingar dem under hot och förmaning att göra dem utan att över huvudtaget kan motivera det mer än att det blir bra till slut för dem. Vi har gjort frågan och spått svaret, svarar de på ett annat sätt än vi tror så är det fel och gud förbjude om de svarar rätt och inte gjort på det sätt vi tänkt att de ska göra så blir det också fel. Faktum kvarstår att sveriges barn är jämförbart bäst i världen inom området kreativitet, det enda jag kan tänka är att detta är så otroligt tragiskt. Vad gör vuxna med sina barn egentligen runt om i världen om de svenska barnen är de mest kreativa i världen? Att växa upp idag är inte lättare än när jag växte upp, mina föräldrar gjorde trots allt så gott de kunde men de använde sina normer och värderingar som grund till fostran av det vackra gossebarn de hade, jag antar att jag gör samma sak. Min son går i pension om ungefär 55 år och då hoppas jag att han har haft ett bra liv och att han vid den tiden haft det rätt bra.

Om jag nu får fundera lite kring vad han behöver lära sig för att klara sig i ett arbetsliv i framtiden så kan jag direkt konstatera att jag har ingen aning egentligen. De senaste 20 åren har utvecklingen gått otroligt fort och det enda vi vet är att vi inte vet. Vad jag däremot vet är att han behöver inte lära sig saker han redan idag har i sin telefon (vilken jag hoppas han har hämtat hos sin mamma), han behöver lära sig att lösa problem, vara kreativ, gå emot strömmen, hitta andra vägar och vara sig själv.

Det är här jag blir orolig på riktigt, stackars barn, var ska han lära sig det, inte sjutton kommer det bli i skolan. Autodidakt kunskap är nämligen inget som respekteras i skolan idag, man ska ha papper på allt.

För min egen del så kommer jag allt emellanåt på lite idéer kring hur skolan borde vara men om man i Sverige vill vara nytänkande måste man också vara obstinat för att i skolan blåser det inga förändringens vindar, det finns allt för få personer som vill förändra och förnya. Det klimat som råder är att man är väldigt rädd om sina blåstenciler och om man slutat med dessa och gått till kopierat material så ligger man i framkant, man belönas för att inte göra något, man belönas för att vara som alla andra, man belönas för att skriva massa papper istället för att vara med eleverna och man belönas av föräldrar om man har en pedagogik som dom känner igen och som godkändes av Hedenhös.

Testa något nytt i skolan och du kommer få problem, såna problem att det till slut blir fullständigt omöjligt att fortsätta jobba inom den organisationen.