Föreläsning

Min föreläsning kring Machinimafilm från ABF i Stockholm 131205

Det är lite stök i början så den börjar inte förrän efter ca 17 min.





Här är en länk till ett studiematerial som jag har skrivit i samarbete med ABF

PISA

Jaha då var det dags för pajkastning igen. Resultatet av PISA har kommit och det visar att svenska elever suger mer än någonsin. Vår skola är lika bra som stora läronationer som tex Chile och Peru medan de asiatiska länderna återigen springer ifrån oss. De flesta visste redan om detta och få blev förvånade över att resultaten från alla satsningar framförallt i de naturvetenskapliga ämnena. Vår utbildningsminister ställer sig upp på en presskonferens och säger att förändring tar tid och han vinner några retoriska poäng genom att skylla skolans förfall på socialdemokraterna, han har ju bara haft 7 år på sig att planera och genomföra en skolreform som grundar sig i en pedagogik som sprunger ur folkskolereformens mylla.

Lärarna skyller på politikerna, föräldrarna på lärarna och skolverket pratar om mobiltelefoner eller inte i klassrummet, adventsamlingar i kyrkan, självskattning och utvärdering. De pratat också om att skolan ska länkas till forskning. Men vad hände med det egna ansvaret? Vad tar lärare, rektorer, områdeschefer, politiker och skolverk för eget ansvar i skolutvecklingsfrågor. Det finns en offermentalitet att någon annan ska komma på en vit springare och lösa alla problem åt en. Om jag vill förändra något så tar jag väl tag i det som jag verkligen kan påverka, sen kan jag vara bitter över slashasarnas ovilja att arbeta. Om jag behöver mer resurser så kan jag antingen vänta på att det händer eller så kan jag titta över vad jag egentligen gör och utifrån det förändra det jag verkligen kan förändra.

PISA visar att våra svenska barn suger på att gå i skolan men det kanske är så att skolan suger på att ta hand om våra barn. Det kanske är så att skolan har gått ifrån att vara ett lärosäte till att vara en förvaringsplats för barn och lärare där den skyddade värld de lever i inte får störas av mobiltelefoner, liv och samhälle. En stamrenovering på Rosenlundsskolan blir ett störmoment istället för att pedagogen får in renoveringen i sin undervisning. Någon kom på att en bilmaskin låter, barnen i trygghetsnarkomanernas förlovade land borde då ha hörselskydd på sig och föräldrarna skriker om ersättningslokaler.

Vad sägs om att vara lite innovativ för en gångs skull och få in verkligheten i klassrummet live istället för att titta på bildband ifrån Pogo pedagog (tillspetsat, jag vet)

Ha en fantastisk fortsättning på dagen, kram!

Gäst i skolan!?

För ett par dagar sen satt jag och gjorde salscheman för kulturskolans lärare, ett rätt tråkigt jobb men det måste göras för att annars blir de av med sina rum. Att jobba som kulturskolelärare innebär i princip att man är delaktig i en kringresande cirkus. Till denna grupp av lärare hör även modersmålslärare.

En reflektion jag gjorde var att när man kommer som "gäst" till en skola så ingår man inte i den vanliga undervisningen och ni anar inte vilka problem det ställer till med. Bara det att man ska låta en elev gå ifrån den vanliga undervisningen i 20 min för att spela exempelvis fiol ställer till massor av problem. Ofta tycker undervisande lärare att detta tar alldeles för mycket tid i anspråk ifrån den vanliga undervisningen och många ser helst att kulturskolans elever undervisas på längre raster som tex lunchrasten. Att undervisa drygt 2300 elever på 30 lärare inklämt på en lunchrast är inte ens i närheten av realistiskt och säg den elev som vill undervisas på en lunchrast.

Att forskning pekar på att kreativa ämnen hjälper den "vanliga" undervisningen är inget som tas med i ekvationen utan om en elev "missar" 20 min i veckan upplevs som väldigt jobbigt för många lärare. Men hur behandlas "gästen" när den kommer till skolan då? Det var liksom precis det jag har reagerat över. Inte nog med att många lärare stönar över att några elever lämnar klassrummet i några min varje vecka så är det knappt någon som pratar med dessa gäster och ni anar inte vilka rum de får. De placeras i de mest sunkiga rum skolan har att erbjuda och oftast vet man knappt att det pågår undervisning där. Principen som verkar gälla är att man sätter modersmålslärare och kulturskolelärarna i de rum som ingen annan vill ha eller veta av. Det mest horribla exemplet jag har hört talas om är en lärare som blev så trött på bråk kring den sal han var satt i så han satte sig på en handikapptoalett, den använde nämligen ingen och den var tillräckligt stor för läraren och hans elev.

Jag känner en frustration kring det faktum att skolor behandlar sina gäster så respektlöst. Man planerar sin undervisning, alla "bra" rum tas upp i början av terminen av de "vanliga" lärarna sen får gästerna ta det som blir över. Sittandes i skrubbar, rum med dålig ventilation utan fönster och rum som ligger i skolans utkant behandlar man kulturskolelärare och modersmålslärare oerhört styvmoderligt och med armbågen. Det är som om jag skulle få en gäst till mitt hem som jag låter sitta i vedboden så dom inte stör hemmets övriga verksamhet, maten får gästen laga själv med medhavd matsäck och när det är dags att gå så säger jag inte ens hej då.

Vilken annan arbetsplats behandlar sina "gäster" på ett sånt sätt? Det som är mest tragiskt är att denna kringresande "cirkus" verkar bara gilla läget för man orkar inte ta konflikten på de 10 skolor som man åker till varje vecka och man får i många fall varken hej eller hejdå av de vuxna i skolorna. Om du jobbar som lärare i en skola och blir lite upprörd över detta så ställ dig först frågan om du vet namnet på alla modersmålslärare och kulturskolearbetare som passerar skolan varje vecka. Om du vet det så ställ dig då frågan var de bor och vilken utbildning de har, vad gör de på fritiden osv. Det finns ingen som skulle acceptera att någon lärare på skolan inte visste namnet på sina arbetskamrater, när hade ni med städare, vaktmästare, kulturskolelärare, fritidspersonal, matpersonal, modersmålslärare osv på en aktivitet som syftade till att stärka personalandan?

Dessa människor jobbar ju trots allt med samma ungdomar som ni lärare gör och ändå behandlas dessa som andra klassens medborgare i skolan, tänk på hur ni behandlar era gäster hädanefter!

Kulturen in i skolan

Nu var det ett tag sen jag bloggade sist och jag kände att det kan vara värt att göra det i kväll. Jag tänkte göra en pudel idag och prata lite kring estetiskt "crap" i skolan. Enligt hjärnforskare föds man med tre förmågor som måste tränas redan i tidig ålder annars fungerar hjärnan på ett sånt sätt att det avutvecklas den. I test som gjordes på nyfödda i åldern 0-3 dagar visade det sig att det unga livet redan har en matematisk förmåga, barnet kunde se skillnad på antal. De hade en språklig förmåga där de senare kommer jollra på modersmålet. Det visade sig på dessa bebisar att de kände igen mammas röst redan från början. Barnet har också en musikalisk förmåga där hjärnan stimuleras på olika sätt beroende på vilken musik som spelas. Faktum är också att det har visat sig att musik har en farmaceutisk inverkan på människan, alltså lika stark som medicin. Rätt musik har visat sig ha bra effekter vid t ex depressioner, där rätt musik gör personen på gott humör, vilket är rätt självklart. Naturligtvis har skitmusik en motsvarande negativ inverkan, ungefär som när man felmedicinerar så man ska nog passa sig noga när man sätter sig bakom ratten och lyssnar på "fel" radiokanal.

Tillbaka lite till min pudel. Jag har haft en syn på skolan att där håller man på med kunskap och inte med fingerfärg, lera, pinnar och sånt. Men om jag nu ska lyssna på hjärnforskare istället för mig själv borde det innebära att det kreativa skapandet i skolan borde ha minst en tredjedel av skoltiden. Sir Ken Robinson vill ha in mer av de estetiska ämnena i skolan för att stimulera kreativiteten och jag kan bara hålla med honom och i detta ligger min pudel. Våra barn idag får alldeles för lite chanser att vara kreativa och skapa saker på sina egna villkor. På lågstadiet finns det rätt mycket av denna vara men sen uppåt i åldrarna tenderar de kreativa ämnena att bli mer och mer "skolifierade" med läroplaner, mål, nationella prov osv. Inte ens de kreativa ämnena får vara kreativa utan de blir mer och mer uppstyrda och får en mindre och mindre roll i undervisningen för att på gymnasiet vara helt utdöd.

Detta verkar stämma med hur våra barn och unga är, i de yngre åren är de orädda, älskar att lära sig nya saker, frågar, ifrågasätter och är verkligen kreativa på alla plan. Dessa ser man senare i livet där de gått igenom ett helt skolsystem och man slås av att de kan inte ens fråga vägen till en gympahall, beställa en resa, de kan inte ens fylla i en blankett hos arbetsförmedlingen och skulle man be dom skriva en CV där de ska ta med vad de kan så klarar de inte ens av att googla fram någon annans CV för att skriva sin egen.

Det formella lärandet i skolan är viktigare för de vuxna än det reella och vi lär dom massor av saker som barnen redan har i sina telefoner, utan att lära dom att hitta det. Vi bedömer dom med olika prov utan att kolla om de kan samma saker två månader senare. Lite under devisen "även svunnen kunskap är kunskap".

Snart är det i alla fall val, jippie! Den stora frågan kommer antagligen bli vård, skola och omsorg. Politiker kommer prata om disciplin i skolan, föräldrarna kommer att lyssna på det och jubla. Lärarna kommer ta på sig offerkoftan och gnälla över minskade resurser och det kommer att komma en diskussion kring ett förstatligande av skolan. Skolan måste ha mer pengar!!!!!

Bla bla bla, jag är redan trött på detta och jag kommer få njuta ett helt år av det  innan det är dags för val och kanske en ny regering. I dagen samhälle spelar det ingen roll hur mycket pengar vi skjuter in i skolan, vilken lön lärarna har, hur små grupperna är om vi inte börjar att titta på HUR vi ska utbilda våra barn så att de är beredda och redo på det samhälle de kommer möta i framtiden.

Fredrik

Ett bra exempel

Jag sa vid något tillfälle att jag skulle leta reda på goda exempel. Detta klipp är från en stad i Tyskland där de tagit bort alla trafikskyltar, stoppljus, övergångsställen och så vidare. Vid en första anblick tänker man att detta kommer kunna bli ett fantastiskt recept på en katastrof men i själva verket fungerar det alldeles utmärkt. En av anledningarna är att folk tvingas tänka själva. Jag bor i en stad där trafikmiljön är helt kocko där det finns ett antal underförstådda regler på några ställen och på andra ska man följa både skyltar och regelverk. Högerregeln vet nog ingen ens vad den innebär i min kära stad och om man som bilist följer alla regler så kommer man tveklöst att krocka.

I boken "trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard diskuterar han just kring de verkliga och de overkliga farorna som finns i Sverige. I en artikel från DN kan man läsa en intervju med Eberhard där han resonerar lite kring många av de paniksyndrom som finns i Sverige idag. Vi är rädda för pedofiler utanför våra skolor men många har ingen tillsyn av sina barn när de badar. Tittar man rent statistiskt på brott utförda mot barn är det vanligast att det är släkt med barnet eller andra barn som utför brott mot dem. Diskuterar man rent krasst kring de faror som barn utsätts för så är föräldrarna otroligt mycket farligare för barn än tex pedofiler. Nu reagerar säkert många föräldrar och menar på att dom är minsann ingen fara för sina barn. Jag refererar till statistik och det råder inga som helst tvivel om att slumpvisa brott mot barn är otroligt ovanliga (vilket är skönt) och råkar barnen ut för något övergrepp är det oftast någon i nära relation till barnet.

Dimensioner

Idag tänkte jag skriva lite om dimensioner eller proportioner om man så vill. Då kan man ju fråga sig vad har Jönköping med dimensioner och proportioner att göra. Inte ett skit vill jag påstå. Om man nu utser Jönköping till turistmål och förlägger sin semester, och har som intresse att titta på proportionerligt dåliga byggnadsverk så ska ni få några exempel på olika konstruktioner i staden. På bilden ser man Munksjöbron och den stora blå byggnaden till höger den nya tingsrätten och det nya häktet. Häktet och tingsrätten är inget roligt ställe, i alla fall för dom som genom polisens försorg får ett tillfälle att besöka det ena eller det andra, i enstaka fall så får man kanske besöka båda, men polisen i Jönköping är som mest aktiva soliga lördagsförmiddagar kring systembolagen, så om ni inte är riktigt säker på er nykterhet välj en regnig dag om ni nödvändigtvis ska ta bilen. Får vara politiskt korrekt och säga också att bilkörning och alkohol hör inte ihop, det vet alla gifta män.

Tillbaka till tingsrätten och det enda som är roligt med det är att Lustgården AB stod för byggnationen. Deras slogan är nämligen "lokaler att längta efter (kanske: till)", vilket jag tycker är hysteriskt roligt. Det bli ännu roligare när man går in på deras hemsida och där möts man av "We are all the winners" av Nick Borgen, glöm inte att dom byggde det nya häktet:

Del av texten till We are all the winners:

"we are the winners we are all the best
att vi få va tillsammans det betyder mest
även om de mulnar och ridåen har gått ner
så har vi ändå vunnit om alla hänger med"

Ingen som kanske eventuellt har reflekterat kring lämpligheten kring dessa två, speciellt i sammanhanget häkte och tingsrätt. Jönköping och dess invånare, staden och människor som hela tiden ger och ger bara man håller ögonen öppna.

Anledningen till varför mina turistreflektioner tillfälligt flyttade till bloggen är denna bro, de finns så mycket att skriva om den och en fantastisk attraktion som man kan lite om bakgrunden. Den byggdes av miljöskäl står det i skrivningarna och detta efter en låååååång kamp från vissa av vår vackra stads politiker. Men när det blev dags att bygga eländet kom man på att den kommer kosta pengar så de vise i staden tog lågprisalternativet att bygga bron med 2 filer, en åt vardera håll. Totalt sett i centrala Jönköping blev det inte fler filer från väster till öster utan man behåll de sex man hade från början, tre åt vardera håll. Två av de gamla togs bort så man kunde bygga andra byggnader så då borde alla vara glada. När bron invigdes kom invånarna snabbt på att dom och de experter som var tillfrågade faktiskt hade rätt, det behövdes numera fyra filer på bron, duuh! Någon sa nåt om att leda trafiken RUNT stan istället för igenom den, vilket t.o.m Falköping insåg för drygt 20 år sedan. Så nu står den hugade bilburna Jönköpingsbon istället i bilkö ca en timma om dagen på denna vackra bro, allt för miljön. Det tillsattes en utredning och där kom man fram till, hör och häpna att det var inte brons fel att det blev köer utan det var ett trafikljus, för de slöa studenterna på högskolan så dom inte skulle behöva gå runt, två rondeller, en vid varje brofäste som var de stora bovarna i dramat. Det intressanta är nu hur man ska lösa denna "miljöbomb" med alla dessa stillastående bilar. Ett av förslagen låter kanon, bygg en ny bro fast på ett annat ställe. Men mest av allt önskar man att Jönköpingsbon ska åka kollektivt, stå i snöglopp och ishavskyla ifrån Vättern för att sen få en ståplats på en fullpackad buss. Kanske ett byte eller två där syftet känns som, när man har fått upp värmen i de kläder som passar i snöstorm kanske inte är så bra på en 40-gradig buss, så kastas man ut i kylan igen för ytterligare en väntan tillsammans med andra resenärer. Lunginflammationen, urinvägsinfektionen och förkylningen kommer som ett brev på posten. Alla som köar på bron vet att om de ska ta bussen blir kanske inte deras restid speciellt mycket längre, men det blir mer kläder, mer irritation och en massa andra sura miner.

Så bron är inte dimensionerad för den trafik som ska gå på den.

Ett annat exempel på feldimensionerade byggen i kommunen är vår järnvägsstation som byggdes 1984 och här skulle man kunna ta sig till metropoler som Nässjö, Falköping och... neh just de, det var ju bara dom. Detta har nu byggts ut för att rymma även busstrafik till Aneby, Lekeryd och Habo med ca 20 utgångar. I ärlighetens namn hade det nog räckt med en kiosk, en kur och fyra stolpar så hade man täkt behovet. 2030 förväntas Götalandsbanan dras genom stan och då får vi ytterligare en ståtlig stationsbyggnad som ska ta oss till metropoler som Stockholm, Malmö och Göteborg, undrar hur den kommer se ut.

Vi har en flygplats också av någon anledning, härifrån kan man åka till destinationer, är inte riktigt säker på vilka för de lägger ner och startar nya hela tiden för ingen tjänar pengar på dem. Jag vet att Ryan air flyger till Barcelona i alla fall och det är ju bra. Mitt tips till flygplatsen är att de borde satsa på lite frekventare, lojalare och resevana resenärer, typ flyttfåglar.

Ta gärna en titt på våra vräkiga byggnader men förvänta er inte att det finns så många som är i dom, vill ni se Jönköpingsbor så kom till bron mellan 7.30-8.30 eller 16.15-17.15, då står vi nämligen i parad på bron och lyssnar på radio.

Fredrik

God Jul!

I år kommer julen tidigt för alla konspirationsteoretiker. Snacka om att bollen ligger på straffpunkten. Nu gäller det bara för dessa jeppar att kliva fram och hitta på en "trovärdig" historia till detta dödsfall.

Barnaby Jack var en av de bästa hackers som världen har haft. Killen hade en synnerlig förmåga att hitta säkerhetshål i de flesta system. Han är mest berömd för att ha hackat en insulinpump och en ATM-maskin så den spottade ut pengar, insulinpumpen producerade naturligtvis inte pengar utan insulin, därav namnet på pumpen.

Om en vecka skulle han föreläsa i Las Vegas av alla ställen och där skulle han visa hur han kommit på hur man skulle kunna hacka sig in i en pacemaker. Det rådde inga tvivel om att Banaby jobbade för de goda men det kommer inte spela någon roll för konspirationsteoretikerna. Det ska bli intressant hur storyn kring hans död kommer att behandlas. Att en 35-åring dör på ett hotellrum av "naturliga" orsaker känns konstigt för en naturlig orsak enligt statistiken är antagligen i en bilolycka. Nu ska jag inte raljera kring att Jack ska ha dött i en bilolycka på ett hotellrum, det låter lite konstigt. Undrar om CIA var inblandade, eller FBI, kanske Nordkorea. Det låter sannolikt att Nordkorea eller den ryska maffian var inblandade så det kör vi på.

Barnaby jobbade för de goda som sagt och han var för tillfället anställd av ett läkomedelsföretag, därav projektet med att hacka en pacemaker. Undrar om Nordkoreas ledare Kim Jong-un har pacemaker? Han är född 1984 så det är inte troligt, det är inte så troligt heller att han kanske var ett mål för en hacker eftersom de har det lite jobbigt i det landet, inte kul att komma dit med en bärbar dator och sen finns det inte el på hotellrummet.

Fidel på Kuba då, har han pacemaker, inte sjutton vet jag men han är så svag så att man knappast hinner dit innan han packar väskan själv och åker till de sälla jaktmarkerna.

Putin kanske? Inte troligt då han ser till att rensa på blod, lever och njurar med sprit och säkert en hel del av den. Man kan säkert tro att han är etanoldriven, vilket gör honom till en väldigt miljövänlig människa trots att den senaste tiden inte har varit mycket till människo människa.

Det måste vara den ryska maffian, allt verkar peka på det. Så vi säger väl så att den ryska maffian dödade Barnaby, kanske med hjälp av CIA för att krydda steken lite. CIA är nog sura på de flesta människor som har en förmåga som dom inte kan köpa och Jack verkar ju vara ett hot mot de flesta om han ville. Grejen är att han inte ville men alla har vi väl en mörk sida och den var nog inte CIA intresserade av, tänk om deras register över alla dumheter skulle hamna på nätet. Vi har ett motiv helt klart nu så jag tar nog och fimpar spåret med ryska maffian utan jag kör på CIA istället.

Tänk om Julian Assange känner Barnaby, dom kommer ju ändå från samma halva av jorden så helt otroligt är det inte. Att Julian just nu sitter i frivillig husarrest sen ett bra tag tillbaka. Han ska tydligen ägnat sig åt överraskningssex och sexuellt utnyttjande av två kvinnor när han var i Sverige för ett par år sedan. Tänk om dessa två, Barnaby och Assange känner varandra, då är det inte så konstigt om CIA har fått kalla fötter och tagit livet av vår stackars hacker.

Eller så dog han bara av ett hjärtfel, droger eller alkohol.

Fredrik

Föräldrarollen

Det finns få saker i världen som illustrerar känslan man har som förälder mer än denna scen ur "Back up plan".




Att vara förälder är att kämpa mot sina känslor hela tiden. Glädjen, sorgen, det märkliga att ett barn kan göra en så otroligt förbannad. Längtan efter det liv man en gång hade där man bara hade sig själv att tänka på och egentligen det största problem man hade var man skulle gå på fredagen och lördagen.

Men sen händer något...

Barnen gör något som får en att känna sig så otroligt stolt och glad, då blir helt plötsligt alla bekymmer glömda och man förstår att skaffa barn var det bästa man har gjort, för att en kvart senare är man så uppgiven, arg och det faktiskt finns en möjlighet att man skulle kunna tänka sig att sälja barnen till en fabrik i Pakistan där de får sy fotbollar.

Den känslomässiga berg o dalbanan är helt fantastiskt jobbig men på samma gång skithäftig. Oavsett vem man är som person eller om man kan erkänna det eller inte så upplever vi föräldrar samma känslospektra, mer eller mindre.

Men hur man än vänder o vrider på det är barnen av bättre avbild av oss vuxna, och vi har faktiskt en hel del att lära oss av dem, i alla fall vad det gäller spontanitet, kreativitet och livsglädje. Att skaffa barn är det bästa jag har gjort, trots att jag hatar den lille jäveln ibland. :)

Fredrik

En cool grej

Egentligen är det inte så coolt om jag ska vara ärlig men det kan vara kul att nämna i alla fall. Jag har legat på en strand idag och haft tråkigt, men jag läste i alla fall ur en bok som hette "Normalt? : från vansinnesdåd till vardagspsykoser", egentligen inget kul för en lekman men jag fann det bättre än att fraternisera mig med de övriga på stranden. Inget personligt men jag tycker denna verksamhet är så meningslös. Sen ska lite färg på kroppen avgöra hur bra Svensson man varit och hur mycket tid i solen man ägnat. Kom igen, jag är lärare, jag kan ägna 8 veckor i den svenska sommaren om jag hade lust men jag skiter verkligen i det.

Jag ska läsa lite mer i boken innan jag recenserar den men den är riktigt tankeväckande. Vad jag senare kom att tänka på var de bra pedagogiska exemplen som jag har stött på under mitt liv. Speciellt vill jag nämna att när min son började på dagiset "Lille Skutt" hade det en liten grej på morgonen och de kallade det utknuffningen. Alla barn på dagiset började sin dag med att knuffa ut sina föräldrar på gården så att föräldrarna kom till jobbet. De hade knappt några problem med gråtande o skrikande barn för de flesta tyckte det var kul att ge sina föräldrar en knuff ut på gården, fullständigt strålande i mina ögon.

Min son är min son som jag tycker väldigt mycket om, förutom vid matbordet men det är en annan  grej. När jag skulle lämna honom på Skutt för första gången så tog jag av honom kläderna, en pedagog kom fram till mig och förklarade detta med utknuffningen för mig på ett sätt som bara en pedagog kan göra. Sen sa hon till mig att vi ska låta sonen knuffa ut mig från dagiset. Jag tittade mig omkring och han hade försvunnit in bland de andra barnen och jag sa det till henne med ett leende att om hon kan hitta honom så får han gärna knuffa ut mig. :)

Jag är begåvad med ett barn som inte har behövt varken inskolning eller någon som helst back-up från mig vad det gäller att lita på andra människor. Men det är väl mest naturligt om man har en pappa som jag så verkar de flesta normala och de flesta människor verkar nog också som mer pålitliga än pappan. Kul är det i alla fall att ha ett barn som skiter i att främlingar kanske kan vara farliga.

Fredrik

Vad är egentligen normalt?

Spännande fråga egentligen som faktiskt behöver pratas en hel del kring men jag tänker skriva lite om det "onormala" istället.

Sveriges första "dokusåpa" såg jag på Z-TV i början av 90-talet och det var en riktigt trist sändning. Det var en av de anställda som satt och tittade på film och åt chips från fredag kväll till måndag morgon, han sov naturligtvis i soffan också. Det var lite svårt att inte kolla vad han sysslade med men det var samma hela tiden, han gick bara ur soffan för att hämta dricka eller mer chips.

Numera är dessa såpor mer avancerade och det handlar egentligen om allt mellan himmel o jord, unga människor kopulerar (knulla är ett mer vardagligt ord men inte så passande i text så jag använder det inte) i TV, sjunger falskt, kan inte dansa, svälter sig själva och de gamla får bara var med om de är nakna eller/och helt pantade.

Jag har funderat lite på var självdistans och ärlighet tagit vägen. Varje år dyker det upp människor som är fullständigt talanglösa men de har ändå en dröm om att "slå igenom". Varför har ingen i deras närhet sagt till dem att de ska inte ens sjunga i duschen för vattnet skär sig. Det är väl bara tacka lärare och föräldrar till dessa personer att ingen har haft stake nog att vara ärliga mot dom och säga att dom suger.

För några år sedan såg jag FC-Z och där var det i alla fall några killar som var fullständigt odugliga på att spela fotboll, de tränades av ikonen Glenn Hysén. En av killarna hade så dåligt bollsinne att han inte kunde släppa en boll på sin egen fot. Jag skulle nog kunna rubricera dessa grabbar som bollallergiker. Men de hade i alla fall självdistans och kunde skratta åt att de sög på att spela fotboll och de handa andra styrkor att falla tillbaka på.

Kanal5 kommer att börja visa en ny dokusåpa som hette "De odejtbara" i den engelska versionen. För att passa in på de svenska tittarna har de dock bytt namnet på såpan till "De dejtbara" för att inte reta upp någon, men konceptet är samma. Här ska ett antal personer med olika funktionshinder få gå på dejt med "vanliga" människor och Kanal5 säger sig att de vill hjälpa dessa personer med att träffa den rätta.

Det är nu jag osökt kommer in på vad som är normalt och vad som är onormalt i ett samhälle som Sverige. Vid en första anblick känns det som de normala har några saker gemensamt, de är skiträdda för att inte "passa in", de är skiträdda för att göra "fel", kort sagt så är de skiträdda för det mesta, speciellt för dom som inte är som dom själva. Det kan gälla kulturella skillnader. Att någon gör eller säger något som inte känns korrekt. Dessa personer brukar samlas i "Svenssonghetton" i städernas utkanter där de har åsikter om det mesta och med mina erfarenheter är deras åsikter och argument sällan grundade i någon fakta utan är nästan uteslutande känslomässiga. Jag diskuterade en gång med en klass där de flesta bodde i ett "Svenssonghetto" utifrån frågeställningen, "vad skulle hända om jag flyttade dit och hade med mig en get istället för en gräsklippare"?
Diskussionen var livlig men vi enades i alla fall om att det skulle bli ett riktigt hoppsan hallå om någon skaffade en get för att få färsk mjölk och automatisk gräsklippning.

De "onormala" är i mina ögon de bättre människorna i ett samhälle för dels är de oftast medvetna om att de inte riktigt passar in i den samhälleliga normen men också för att de har en större förståelse för att vi människor är alla lika olika. De har i många fall blivit riktigt illa behandlade av de "normala" och får kämpa slag och krig hela tiden för att få ta del av de rättigheter som de borde vara en självklarhet.

Tänk om man kunde ge ALLA "normala" personer en chans att gå en vecka i tjockisdräkt, en vecka som rullstolsburen, en vecka i burka eller helt enkelt blunda en vecka. Förståelsen för personer med olika funktionshinder hade ökat markant. Nu menar jag inte att en burka i sig är ett funktionshinder men ibland kan det mycket väl vara det, som tex vid prov, anställningsintervjuer eller helt enkelt bara när man åker buss eller går på stan.

Nu gör då Kanal5 ett program där man vill få de "normala" att se funktionshindrade som människor precis som alla andra. Då tänker jag, som ser mig själv som onormal ur många perspektiv, vem fan vill vara normal. Kan ingen göra ett program om de stolpskott som sitter i sina "Svenssonghetton" med alla sina värderingar och deras trista liv. Då kanske man fattar att det är inte de "odejtbara" som är onormala, utan alla får som bara gör saker utan att reflektera om varför de gör det eller varför de trivs med sina värderingar och liv. Det är kanske så att det är fullständigt normalt att vara den man är utan att vara rädd för vad andra ska tycka och tänka. Det kanske är onormalt att göra, tänka och agera som man tror att grannarna tycker är lämpligt.

Sug på den ni! :)

Fredrik

Mer tid i skolan?

Idag satte jag återigen kaffet i vrångstrupen när jag öppnade Jönköpingnu som kom med posten. I tidningen fanns det en debattartikel skriven av Helena Bouveng som hade rubriken "Mer undervisningstid, nödvändig för bättre kunskaper". Sammanfattningsvis skriver hon om att mer tid i skolan ger bättre resultat, hon menar att om man lägger mer tid på något blir det per automatik bättre resultat. Detta har hon egentligen rätt i men ändå fel. I artikeln resonerar hon kring att om man ger eleverna fler lektioner, inför "obligatorisk" sommarskola för dem som behöver och låter eleverna ha fler läxor så kommer skolans problem att lösas. Att ingen tänkt på detta tidigare.

Om jag får i uppdrag att gräva ett dike som ska bli 200 meter långt så får jag ett kanonresultat om jag använder mig av en spade, murslev och tid. Om detta råder det inga tvivel att resultatet blir fantastiskt. Om mitt hus behöver målas om blir resultatet mycket bättre med en liten målarpensel för 250 spänn som konstnärer använder. Men ingen anläggningsfirma eller målerifirma skulle tycka att jobba på det sättet är ekonomiskt försvarbart. Precis på samma sätt lägga 200-400 miljoner kronor på 4 veckor sommarskola för dem som har haft det jobbigt i skolan är inte heller det ekonomiskt försvarbart. Man måste sätta in rätt åtgärder tidigare och tänka igenom vad man gör och varför. För att gräva ett dike hyr man en grävmaskin och för att måla ett hus köper man en bred målarpensel för 7 spänn så jobben blir gjorda.

Jag ber på mina bara knän att politikerna inte ska göra valfläsk av skolan och komma med populistiska inlägg som egentligen saknar grund i verkligheten. Skolan och mycket av skoldebatten handlar om att tid är ett mått på kvalitet, vilket saknar motstycke i någon annan bransch. Om man nu använder sig av statistik, undersökningar och jämförelser med andra länder har man gjort våra barn till en produkt och denna produkt ska kvalitetsmässigt vara världens bästa. För att den ska vara världens bästa lägger vi mer tid på att göra den så bra som möjligt. Helena pratar om kunskaper som om det vore något som man matar in i eleven och som sen kommer ut som en världsledande produkt. Jag får känslan av att hon försöker få Sverige ytterligare 50 år tillbaka i tiden där man satsar på reproducerande faktakunskaper mer än kreativitet och uppfinningsrikedom. De faktakunskaper Helena pratar om är redan sånt som finns i tex våra barns telefoner men de har inte riktigt förmågan att dra ut det ur telefonen.

Jag inser att vissa saker bör man kunna, man kan kalla det allmänbildning. I det engelska språket har man två begrepp för kunskap, det ena är knowledge och det andra är knowhow. Tyvärr har vi bara ett ord för kunskap i Sverige och det är kunskap. Jag har en önskan att politiker, skolledare och lärare byter ordklass på kunskap, från ett substantiv (en sak) till ett verb (ett göra) och inför en skola som inriktar sig mot att kunskapa istället, man lär barnen att använda sig av faktakunskaper, att vara kreativa och innovativa istället för att ge dem prov som egentligen bara mäter hur duktig man är på att läsa och komma ihåg en text.




Fredrik Härén pratar om vad Sverige borde satsa på för att vara en skola för framtiden och vad vi borde göra för att komma i topp kunskapsmässigt. Han är oerhört kritisk mot det svenska undervisningssystemet och att vi lär barnen "fel" saker. Nu tror jag inte att han har helt rätt men han har definitivt en poäng i vad han säger. Bara för att vi en gång i världen har varit världsledande behöver inte det per automatik leda till att vi kommer vara det även i fortsättningen.

Matematiken är det ämne i skolan som det läggs i särklass mest resurser på i form av fortbildningar, fler lärare i klassrummet, forskning och tid. Matematiken är också det ämne i skolan som många har det väldigt jobbigt med och där självförtroende är en väldigt viktig del. Många elever som inte når målen i matten har ofta ett sargat självförtroende och tycker matten är jättetråkig. Helena verkar inte ha tagit hänsyn till synergieffekter utan bara konstaterar att om man bara lägger mer tid på något så blir det bättre resultat. Skolan har under många år kämpat mot vikande resultat och lösningen verkar vara att man göra samma sak fast mer av den. Man ser inte till den unga människan i klassrummet som en individ och person med känslor. Vad tror politiker att man uppnår med att låta barn göra mer av något de tycker är det tråkigaste som finns, man vinner inte ett skit på att gräva snabbare med sin spade utan man måste hyra sig en grävmaskin som får jobbet gjort. Man måste se till hela människan och den komplexitet som råder för att få ett barn nyfiket, kreativt och kunskapstörstande. De flesta barn som börjar skolan älskar det, massor av barn som går ur skolan hatar skolan och allt vad det innebär. Man måste i det sammanhanget ställa sig frågan vad som hände på vägen för första till sista klass.

Helena skriver också om att pojkar som är utrikesfödda visar de sämsta resultaten och detta gäller även pojkar som är födda i Sverige men som har föräldrar som är födda i annat land. Detta stämmer, men att införa en sommarskola på fyra veckor kommer inte att lösa problemet på långa håll, utan man måste anpassa skolan och skolgången så att den passar bättre för denna kategori elever. I skolan läggs det massor av tid och resurser för att förändra barn så att de passar in i systemet istället för att man förändrar systemet så att det passar barnen och den framtid som de kommer leva i.

Helenas avslutningsord är dock klockrena, "Dagens unga har rätt till en ljus framtid och ett vuxenliv där de kan arbeta och försörja sig själva och då är en avslutad skolgång av god kvalitet avgörande". Men om hon anser att fler prov, fler läxor, mer skoltid och mer av allt det vi gör nu får till resultat att detta uppfylls är hon riktigt ute och seglar.

Så återigen till er politiker; läs läxan om skolan innan ni uttalar er om något ni inte har en aning om eller låt bli  att göra valfläsk av den svenska skolan. Överlåt istället skolan till proffsen, nämligen Sveriges lärare och rektorer som vill förändra och som vill föra in skolan i nuet.

Fredrik

Varför har du blivit så tjock?

Det är alltid trevligt att träffa gamla elever och deras föräldrar. Idag träffade jag i alla fall en förälder till en av mina gamla elever och vi pratade en liten stund varpå han helt plötsligt utbrister "varför har du blivit så tjock?".

Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i ett gapskratt, mest för att kommentaren var sann och att den var så otroligt befriande ärlig. Jag har blivit tjockare än när jag såg honom sist, det syns så det är ingen hemlighet. Men nu i efterhand har jag funderat kring detta och det är så underbart härligt att det fortfarande finns människor som kan vara spontana och ärliga i sina frågor.

Tänk om man i en perfekt värld kunde få vara i alla fall spontan och säga vad man tycker och tänker till människor utan att de förutsätter att man vill dem något illa. Detta gäller naturligtvis inte om hustrun frågar om de ser fet ut i klänningen de har på sig, då är det bäst att ljuga som fan och säga att de inte ser tjocka ut i klänningen trots att de ser ut som en val.

Det går inte i den situationen slingra sig med att säga att man gillar dom som dom är eller att det inte gör något om de har lagt ut lite, man kommer inte ens undan med att de verkar ha fått lite kraftigare benstomme sen senaste barnet utan mitt tips är att ljug, och om de kommer på att man ljuger så ljug lite till. För om man inte ljuger så kommer det sluta i permafrost hemma med  massor av nätter i soffan och celibat i flera veckor.

Så även om hustrun ser ut som Jabba The Hut i soffan och att hon börjar få en atmosfär och en synlig dragningskraft till mindre himlakroppar, dra till sig tennisbollar, golfbollar och dylikt, fortsätt hävda att hon är mager som en tonåring.

Fram för fler ärliga kommentarer, jag kan ta det i alla fall.

Fredrik

Skolan kontra föräldrar

Skolan är ett fantastiskt ställe, plats osv. Idag satt jag i ett möte och där kom vi att diskutera kring föräldrarnas roll i skolan. Jag tycker detta är intressant eftersom det verkar inte spela någon roll vad man har för position i samhället eller hur framåt man är i sitt egna yrke så vill man helst av allt att sina barn ska få den utbildning man själv har och att man som förälder ska känna igen sig i skolan.




Då tänker jag genast att detta känns jättekonstigt. Jag slutade skolan i mitten av åttiotalet och då såg samhället en aning annorlunda ut. Jag ringde mina kompisar och vi kom överens om en tid och plats där vi skulle ses. Jag kunde tom skaffa mig ett jobb när jag slutade nian, utan att gå igenom ett gymnasie. De flesta av mina kompisar tragglade sig igenom ett två-årigt gymnasie och det fanns inte ens i vår värld att vi skulle gå någon högskola.

Men saker och ting förändras och det är kanske tur det. När jag jobbade som styckare så fanns det till en början bara jag, en gris och en kniv, när jag var klar så fans det jag, en kniv och en gris i smådelar. Men bara på dom åren jag jobbade med detta så kom det löpande band, hissar, skyddsutrustning osv för att underlätta jobbet, och i skolan hände inget. Jag hade ett hantverk som egentligen inte förändrats sen Gud kom på grisen. :)

Om jag hade jobbat i en forskningsintensiv bransch som tex mobiltelefoni hade det hänt massor från 1988 och till nu. Om jag applicerar detta på skolan och ställer mig frågan om skolan har gått igenom samma förändring som tex mobiltelefonin så blir svaret klockrent, nej. Men ändå vill föräldrar som jobbar inom branscher som tex Ericsson ha sina barn i en skola de känner igen, detta förbryllar mig. Jag har svar på mycket men detta är en stor gåta för mig. Eller vad säger du Fredrik

Fredrik

Candy Crush Saga

Jag har spelat detta spel en hel del nivåer och jag har egentligen mest gjort det för jag ville klura ut hur smarta de var på King som har gjort spelet. Jag har ofta pratat om att Zynga gör världens sämsta spel men på något sätt är ändå Zyngas spel balanserade och skapliga, duger till att slå ihjäl en halvtimma eller så men inte man geekar (sitter med hela tiden). Mitt första intryck av Candy Crush var att detta var ett extremt skitspel som inte hade någon som helst tanke bakom. Nu har jag ändå varit i denna värld ett tag och något som som tycker är viktigt är att ett spe är balanserat.

Med balanserat menar jag att det finns en tydlig stegring i svårighetsgraderna, lvl 1 är lättare än lvl 2 som är lättare än lvl 3 osv. För en gejmer är detta skitviktigt att ett spel är balanserat, man kna naturligtvis stöta på svårare passager allt emellanåt men det ingår liksom. Men lvl 4 ska inte vara lättare än lvl 2. Nu kan jag bara svara för mig själv men ett spel som bygger på tur går tvärbort i mina ögon. Så ett balanserat spel med en stor dos skicklighet och lite tur är det bästa att föredra. Spelen har förändrats de senaste åren i och med att tur blir en större faktor och att man kan gena sig genom svåra passager utan att använda sig av "fusk".

Candy Crush Saga trodde jag under en period var ett av de mest välbalanserade spel jag spelat där de låter spelaren spela några lätta nivåer för att sen stöta på en svårare för att spelaren ska lägga 7 spänn, eller 15 spänn på att komma vidare. Jag var i perioder rätt imponerad på hur duktiga de var på King som fixade och vågade att trigga spelare på detta sättet. Detta tog slut när jag gjorde lvl 252 som var en targetbana. Målet var att jag skulle komma upp i 15 000 poäng. Första gången lyckades jag inte men andra gången så blev banan ett självspelande piano och poängen trillade bara in, när jag satt o tittade på TV tappade jag spelet lite och mitt resultat stannade på knappt 11 miljoner.


Sätter man ett mål på 15 000 och det finns filmer på youtube som visar att man nått över 100 miljoner så ska en sån bana inte finnas i ett seriöst spel. Candy Crush är ett oseriöst spel som inte har något annat syfte än att tjäna pengar åt King. King visar inte spelarna ens hänsynen att balansera skiten utan det bara gnuggar sina händer o tjänar massor av pengar. Kings övriga spel är för övrigt lika jävla skitdåliga och det är faktiskt riktigt tragiskt att duktiga svenska programmerare ska prostituera sig så till den milda grad att de börjar jobba för King.

När jag trodde att Zynga hittat botten av träsket så visar King att botten har en källare.

Puss o kram, Fredrik

Prov

Enligt Wikipedia är prov:

Prov kan avse:

• Utmaning, prövning
• Examinationsform, en prövning av kunskap, vanlig i utbildningssammanhang, se tentamen, prov (diagnostiskt test) och nationellt prov.
• Test, mätning, eller annan undersökning av ett ämne eller produkt
• Ämne, produkt eller annat objekt som utgör del av undersökningsmaterial eller testunderlag, se t.ex. Sampling (fysik)
• Hypotesprövning, statistisk test av hypotes

Om jag tänker efter så är nog prov det näst dummaste som finns i skolan idag, i alla fall utifrån formatet faktareproduktion. Fortfarande testar vi våra elever på kunskaper som de i realiteten har i sina telefoner. Vilket gör den formen av kunskapstest helt koko. 

När man i nästa läge använder dessa prov för att bedöma en elevs kunskaper och sätter betyg på den utifrån hur den har presterat på ett test så blir situationen ännu mer konstig. Jag hade en klass som var med vår skolas mått mätt riktigt bra. I klassen fanns några starka flickor som gjorde exakt vad lärarna sa och de hade självklart höga betyg. Sen hade jag en kille i klassen som inte var speciellt intresserad av skolan, invandrarbakgrund och bodde i en förort. Han hade sämsta möjliga förutsättningar att klara skolan. Men om klassen behövde få ett problem löst så var det inte tjejerna man gick till utan killen. Han var en problemlösare av guds nåde. 

I en provsituation där det gällde att reproducera faktakunskap var han allt annat än bra och flickorna fick en chans att stråla. I en annan årskull hade vi en tipspromenad på våren där det ställdes frågor kring den undervisning som de haft under året. 14 av mina 40 elever blev diskvalificerade för att de gjorde nämligen vad jag lärt dom, de googlade svaren. Diskussionen efter mellan oss SO-lärare var rätt intressant för jag tyckte det var horribelt att de som faktiskt löst sitt problem med när Franska revolutionen började genom att googla det, ska per automatik förstå att de blir diskvalificerade trots att ingen sagt det till dom att de kommer bli straffade för det.

Det största problemet med prov idag är att vi lärare gör en fråga där vi tänkt oss ett specifikt svar och eleven svarar på frågan på ett sätt som vi inte tänkt oss blir det en bock eller poängavdrag. 

Tänk om man istället kunde uppmuntra kreativiteten hos sina elever där läraren låter eleven tolka frågan rätt så fritt. Som ett exempel kan jag genom att förändra ett par ord i en fråga få olika svar beroende på hur kreativa eleverna är, jag tar det ner till päron- och äpplenivå men det får ni ta:

1. Vad är klockan? Här är lärarens tanke att få svaret 12.10 men den kreativa eleven kan hitta massor av svar och säkert skriva en hel uppsats om vad klockan är.
2. Hur mycket är klockan? Här är återigen lärarens tanke att svaret ska vara 12.10 men den kreativa eleven kan ha en ingång kring vad tid är, hur man upplever den. 

Googlar man ordet prov och går in på bilder får man fram dessa träffar, bilden är rätt intressant utifrån flera perspektiv. Men den tredje vanligaste relaterade sökningen på prov är "hatar prov". Den ångest som man utsätter vissa elever och perspektivet vad man får ut för det ligger inte i nivå med varandra. Lärarna lägger timmar på att göra prov, rätta prov och allt eleverna känner är ångest och de som har den bästa förmågan att läsa in och memorera en text "vinner". Prov har inget med kunskap att göra, för var någon annanstans i arbetslivet får man prov, men får en uppgift som man förväntas lösa och det är något helt annat i mina ögon. Så snälla söta skolfolk både uppe o nere i hierarkin sluta upp med meningslösa faktareproducerande prov, ungarna har redan den fakta de behöver i telefonen.

Jag skrev förresten att det näst dummaste vi har i skolan är faktareproducerande prov, det dummaste är naturligtvis omprov. Snacka om att göra en björntjänst genom att låta dem skriva om samma prov fler gånger, men det är en annan diskussion.

Fredrik

ADHD?

Nu är jag säker på att jag är ute på djupt vatten men jag gör det i alla fall. Jag vill resonera lite kring ADHD och hur dessa barn medicineras. Det har blivit allt populärare att medicinera ADHD utifrån en biologisk defekt. Man jag tror man gör det väldigt lätt för sig om man medicinerar om man har problem i skolan. Jag är relativt säker på att det hade funnits personer som skulle velat att medicinera mig i skolan men jag är på samma gång helt övertygad om att jag inte har ADHD eller något annat problem förutom att jag ansåg att skolan var skittråkig.

Om man har en biologisk defekt så kommer ju den visa sig i alla situationer. Jag ska göra det enkelt, om jag saknar en fot eller ett ben så kommer jag ha svårt att springa oavsett om det handlar om 100m eller 1500m. En barn som har koncentrationssvårigheter borde i min värld ha det överallt. Oavsett om det handlar om skola eller fritid. Om ett barn har problem att koncentrera sig i skolan, sitter med telefonen men kan sitta fokuserad vid sin dator eller gejma i flera timmar kan inte ha ADHD. Koncentrationssvårigheten borde lysa igenom även där.

Jag säger inte att alla medicineringar är felaktiga men det finns massor av dem som faktiskt är det. Om skolan är så tråkig att ett barn inte kan koncentrera sig så fixa skolan, inte medicinera barnet. Vi måste sluta upp med att forma individer så att de passar systemet utan tvärtom. Vi måste förändra systemet så individerna passar in. I det gamla Sovjet kunde man hålla på med såna saker inte i demokratins Sverige.

Fredrik

skolvärldens dumhet

när man tror att den svenska skolan omöjligt kan bli dummare så slår Aniaragymnasiet i Göteborg alla rekord. De "glömmer" bort att undervisa i religion.

"Rektorn Christel Berver beklagar att det blivit som det blivit". Hon beklagar att det har blivit som det har blivit? Vilket stolpskott hon måste vara. Jag funderar lite kring om jag har varit henne och missat en sån sak, vad jag hade skämts, snacka om att skita i att läsa läxan. Om man nu ska låtsas vara chef på ett lärosäte borde man i alla fall se till att man vet vilka ämnen som är obligatoriska eller inte. Utöver det är det väl mänskligt att missa på lite detaljer, men detta är ingen detalj. Hoppas hon skaffar sig ett nytt jobb där hon inte kan göra någon åverkan på människor, kanske tigga småpengar utanför bolaget vore en mer passande sysselsättning.

Fredrik

Pedagogisk forskning

Jag har deltagit i en hel del sociala medier kring skolan i Sverige. Den trend som finns just nu är att man flippar klassrummet. I stort sätt innebär det att man ger läxan i förväg istället för att man ger den efter lektionen. Nu kommer säkert någon säga att det är inte så det fungerar men det är ju faktiskt så det funkar i praktiken. Eleven sitter hemma och tittar på en halvdålig video och tar med sig faktan till skolan. Idag är det flippade klassrummet något av en religion för vissa och en pedagogisk frälsning. Ledsen att behöva säga det men det finns inga pedagogiska frälsningar. Ungarna blir engagerade för detta är något nytt och det kommer en vardag i det också.

Minecraft är en annan "frälsning" som har fått fotfäste i svenska skolan, ungarna jobbar som sjutton i detta "spelet" och pedagogerna är lyriska över hur bra det fungerar. Men vad är det man egentligen gör? Man lägger dyrbar lektionstid för att ungarna ska bygga tex en vikingaby när man istället borde tänka på att flippa spelet. Man låter eleverna bygga på fritiden och pratar och gör uppgifter på skoltid. Man borde använda sig av storyline på lektionstid för att låta eleverna lära sig.

En tredje är att man spelifierar lärandet och det innebär i korthet att man tar mekanismer ifrån spelvärlden och låter eleverna samla poäng, badges och ha en leaderboard. Hur detta fungerar kan ni se i följande två videor.



och



Tanken är skitenkel, istället för att man som elev misslyckas med sitt mål att få ett A, får de istället jobba sig från ett F till högre betyg vilket leder till att de ser sin egen utveckling och strävar hela tiden för att bli bättre.

Blandar man dessa tre så får man en skola som ligger i tiden och en skola som ger eleverna en känsla av att duga och må bra.

Hemmasittare

Jag tänkte uppehålla mig lite kring hardcore gejmern. Som jag skrev i ett tidigare inlägg finns det inte så mycket att säga om casual gejmern men det finns desto mer att prata om vad det gäller hardcore gejmern. Är man hardcore så spela man väldigt mycket, ofta i perioder där det spelas intensivt under någon eller några veckor för att inte spela så mycket andra veckor. De som inte är missbrukare av dessa är bara intresserade och de sköter oftast hygien, mat skola osv. Sen har vi en annan grupp som man kan klassa som en missbrukare och den måste man behandla som en sådan.


Enligt Bartle finns det 4 typer av spelare som har olika intressen inom spelet de spelar. Den första är explorern, det är oftast en kille eller tjej som gillar att utforska inom spelet och leta olika hemligheter som finns utplacerade. Den andra är achievern som ofta hittar på egna uppdrag för att få spelet lite roligare. Som ett exempel kan jag använda mig av spelet World of Warcraft där det finns ett stort antal achievements som man kan göra, som att fiska upp 50 fiskar, 100 fiskar 400 fiskar osv, och man får achivements points när man lyckats med ett sådant. Den tredje är socializern och det är den spelare som sätter det sociala i främsta rummet, man hittar dem ofta på tex facebook eller så spelar de Second life, Sims osv. I den sista gruppen har vi en väldigt stor sådan som Bartle kallar killers. Nu är det inte så farligt som det låter, vi hittar inte miljoner potentiella massmördare i denna gruppen. Dessa spelare älskar att möta andra över nätet och de spelar massor av så kallade PvP-spel (Player vs Player). Det är en form av tävlande och det är fantastiskt många som tycker om att möta andra. Som exempel har vi spelet Counter Strike (CS) som har ca 100 000 spelare bara i Sverige och det gör spelet nästan lika stort som innebandyn. Skillnaden är att de som spelar CS inte är organiserade och har inga föreningar att gå till.

En hemmasittare i den svenska skolan är ofta en kille med en diagnos som tex ADHD eller Asberger, spelar mycket dataspel och är allmänt svår att få till skolan och har svårt att knyta an till vuxna. Hur ska man då jobba med en sån kille? Det första fel vuxenvärlden gör är att de försöker angripa det intresse som barnet har, dataspelandet. Istället för att prata med honom eller henne för den delen så går man in och pekar med hela handen och säger att han/hon inte ska spela så mycket. Jag tycker i denna situation att vuxenvärlden skjuter sig i foten direkt och gör all framtida kommunikation omöjlig. Låt säga att hemmasittaren spelar WoW (World of Warcraft), i ett första läge prata WoW och lyssna på honom/henne. Han kommer prata ett språk som ni säkert inte har en aning om men alla är vi barn i början så ställ frågor. Be honom visa och som steg två, skaffa WoW och spela det lite. Inom spelet kan ni fortsätta knyta an till tonåringen och be honom hjälpa dig när det är svårt, spela tillsammans och gör saker inom spelet. När ni har fått en bra kontakt så träffar ni killen och tar en cola eller äter glass. Den självkänsla ni har gett honom via spelet, där han dominerar gör att han växer som person och det underlättar när ni ska försöka få in honom i skolan. Sen kan man också låta honom göra en hel del skoluppgifter inom spelet, framförallt gällande språk.

Snälla ni pedagoger som jobbar med barn och framförallt dataspelande barn, se inte deras intresse som värdelöst eller som något de ska sluta med. Försök istället hitta vägar runt problemet och bejaka ett intresse som många lägger massor av tid på.

Fredrik

Ungdomar och Digitala spel

Digitala spel är något som intresserar våra barn idag och de spelar olika mycket och olika spel beroende på deras intressen (naturligtvis). Detta jag kommer skriva om är generaliseringar och dessa stämmer till största del men det finns naturligtvis undantag. För att få en bild över vilka typer av spel ungdomarna spelar kan man till en början dela in dem i två typer, casual gamern är den första och dessa brukar spela sportspel, bilspel osv på en konsol. Till denna grupp tillhör även de som spelar på sina mobiler eller på facebook. Dom brukar oftast ha andra intressen än spelande och vad som är utmärkande för dem är att de använder spelen som ett tidsfördriv utan att det inkräktar på andra aktiviteter som t ex träningar och skola, detta är också den största gruppen. Det finns naturligtvis många i denna grupp som spelar andra typer av spel men det som kännetecknar dem är att de spelar som ett tidsfördriv.

’

Den andra gruppen som är mycket mindre till antalet är hardcore gamern och förutom spel så har de ofta andra intressen men nästan uteslutande inom den digitala världen. Jag tänkte fokusera mig en hel del i denna grupp i detta inlägg men jag kommer skriva i kommande också för det är denna grupp unga människor som får den minsta förståelsen av vuxenvärlden. Det är två frågor jag oftast får av föräldrar och den första är kring åldersrekommendationer och det är faktiskt upp till den vuxne att avgöra, spela spelet och ta ett beslut, är detta lämpligt för mitt barn. Jag har skrivit mer om detta i ett tidigare inlägg http://dataspelsprofilen.blogspot.se/2012/05/aldersgranser.html.

Den andra frågan är ”hur länge ska mitt barn sitta vid datorn?”.  Man ska se detta som ett intresse som många ungdomar brinner för och är väldigt engagerade i. Man ska akta sig för att sätta tidsgränser utan det är mycket bättre att hålla en dialog med barnet om vad det gör och hur lång tid de kommer att ta. För att understryka detta så använder jag mig av ett av mina egna uttryck, ”jag är så jävla trött på P12or och deras jävla morsor”. Jag tror att de flesta hardcore gamers drar lite på smilbanden när de läser utrycket och vet man inte vad detta innebär så ska jag förklara mer utförligt. När man spelar online så är man beroende av andra spelare för att kunna få upp sin statistik samt att man vill ju vinna spelet. Unga människor spelar också men avsaknaden av en bra kommunikation i hemmen gör ofta att de yngre spelarna ”försvinner” helt plötsligt och deras avatar blir bara stående, då vet man att det var middag. Det är jobbigare att spela mellan 18-20 för då är detta väldigt vanligt förekommande. Jag tror ingen förälder går ut under en fotbollsmatch och hämtar sitt barn för det är middagsdags utan man väntar naturligtvis till matchen eller träningen är över. Inom dataspelandet så känns det ibland som om vuxenvärlden inte kan se att barnet som sitter själv kan vara en del i något mycket större som en raid i WoW (World of Warcraft) eller ett möte i LoL (League Of Legends). I vissa spel kan tom barnet förlora sitt konto under en period eller för alltid om de lämnar spelet under ett game för ofta och det kan vara en katastrof för den intresserade. Det är helt klart som att man blir petad ur fotbollslaget för att man inte kommer på matcher, måste gå hem under träningar osv. Då ska man också känna till att världen online är mycket mer hänsynslös än den riktiga och i många  communitys och spel får inte en spelare som misskött sig en andra chans.

Hardcore gamern är ofta en person som underpresterar i skolan och tycker skolan är skit. Dom har ofta något område som de brinner för och man hittar många hemmasittare i denna grupp också. De åtgärder vuxenvärlden sätter in mot dessa är oftast begränsningar i datatid, vilket leder till konflikter. Krav på att göra läxor, vilket ungen skiter i, som också leder till konflikter och ett barn går ett antal år i skolan som den tycker är tråkig och denna tid är fyllda av möten, konflikter, vuxna som inte fattar sig på intresset och framförallt en vuxenvärld som skiter i vad ungarna gör vid datorerna. I åldersgruppen 12-16 spelar 96% av ungdomarna någon form av digitala spel och kan du som förälder med handen på hjärtat veta vad för spel den spelar och vad den gör vid datorn. Än mindre du som pedagog, har du någon gång tittat över klassen och funderat på vad för typ av spel barnen i din klass spelar och om man kanske kan använda sig av det i undervisningen. Jag kan bara ge ett fetstort underkänt till hela vuxenvärlden vad det gäller barn, spelande och intresse. Att barn i skolan inte kan har nytta av sitt stora intresse för dataspel i undervisningen är en styggelse och om man skulle fråga en pedagog så får man oftast svaret att de inte förstår den världen och spelar inte själv. Jag spelar inte fotboll och jag tycker knattefotboll är skittråkigt men ändå tittar jag på det för att grabbarna tycker det är kul. Jag tvingas genomlida idrottsdagar med trist volleyboll för ungarnas skull osv. De pedagoger som använder förklaringen att de inte är insatta i spelvärlden och inte spelar själva måste skärpa till sig och göra jobbet. Det finns inget att be om utan om många elever har digitala spel som intressen så får nog vi i vuxenvärlden gilla läget och läsa läxan. Om man nu som pedagog tycker detta är obehagligt att sätta sig in i denna värld så kan jag bara säga en sak till er, om ni inte är intresserade av barn och deras intressen, byt jobb

Fredrik

Politik inom skolvärlden

Politiker inom skolan är just nu ett otyg. Detta är ett exempel på att svenska skolan har inte bara feber just nu utan nästan spetälska där den tappar kroppsdelar lite allt emellanåt. Jag menar inte att politiker inte ska ha med skolan att göra men vad jag avser är att politiker gör valfläsk av skolfrågor för att appellera en allmänhet som inte förstår hur en skola ska drivas eller hur utbildning ska bedrivas. Vår utbildningsminister Jan Björklund har som slogan "Att ställa krav i skolan är att bry sig". Han pratar ofta om disciplinen i skolan måste stärkas och hur det ska gå till. Han verkar inte ha en aning om att barn av idag fungerar inte på samma sätt som vi lite äldre gjorde när vi var unga. Vi tog en utskällning av en vuxen och skärpte till oss. Detta har på några få år förändrat sig och idag måste man samtala med barnet och komma fram till lösningar. Barnen idag är som vi var då på många punkter, de som vi jobbade hårt om vi tyckte en sak var rolig. Men vi lärde oss genom hot och förmaning att inte stå upp mot en vuxenvärld som vi tyckte gjorde fel. Barn idag står upp mot felaktigheter och dom kräver sin rätt, detta har vissa svårt att hantera.



Jag hade stora förhoppningar på den nya läroplanen när den kom att det skulle bli en förändring. Jag hade hoppats att det skulle bli ett tydligare fokus kring förmågor mer än stoff men så blev det inte. Nu är det mer fokus kring stoff och innehåll i undervisningen än på många år. Många av lärarna tolkar detta som att man ska gå tillbaka till en nästan ålderdomlig metod att lära våra ungar, de får prov på saker de redan har i sina telefoner men de kan inte hitta informationen när de behöver den.

Åter till politikerna och valfläsket. Jag läste lite kring socialdemokraternas vallöften vad det gäller skolfrågor och i mina ögon gav det lite eller inget alls. Deras förslag att anställa 4000 lärare är fullständigt verkningslöst. För det första undrar jag var dom ska ta dom lärarna ifrån, det finns ju knappt några dugliga personer som vill ha det yrket längre. Man tjänar knappt några pengar och man får jobba arslet av sig, och det är inget som unga människor vill göra. Säg nu att dom hittar 4000 lärare som gömmer sig nånstans och att de ska in i skolan, problemet löst? Knappast, för att det är nämligen så att skolan som organisation måste också förändras, det måste ställas krav på alla inom organisationen. Att anställa fler lärare som ska in i en befintlig organisation är precis lika korkat som att anställa fler sjömän om båten läcker.

Mer pengar till skolan då? I dagsläget känns även det som rätt meningslöst. Jag menar om man inte kan köra bil så spelar det ju ingen roll hur dyr bil man har om man inte kan köra den. Svenska skolan idag är ungefär som en Ferrari med cykeldäck och körd av en bilskoleelev. Sen har vi nästa intressanta företeelse, kommunpolitiker som använder sig av skolpengar som en budgetregulator och lägger massor av besparingskrav på skolorna. Som jag skrev i ett tidigare inlägg att när det kommer besparingskrav så den första avdelning som skolorna stänger är forskningsavdelningen. Det är under dom tuffa åren som skolorna borde satsa på fortbildning och framförallt smart fortbildning som ställer krav på utveckling för lärare osv. I min värld vore det bästa att skolorna inte fick förfoga över sina egna forskningspengar utan varje enskild skola skulle få ansöka om dem. Där de får motivera vad de ska göra och varför, utfallet skulle då bli att skolor med framåtanda och utvecklingspotential skulle få mer pengar än dom som inte vill utvecklas i samma takt, till slut kommer detta synas i resultat osv och detta borde leda till en utveckling på även de skolor som har en mer traditionell syn på kunskap.

Tänk om politiker och andra kunde sluta upp med att ha åsikter om sådant de inte ska ha åsikter om. De borde jobba mer med budget och bevaka hur pengarna används, inte med hur utbildningen bedrivs. Det finns sätt att komma runt detta. Jag vill ha en organisation inom skolan där alla gör sitt eget jobb istället för att hålla på och kvacka till höger och vänster, och framförallt lägga sig i saker de inte har med att göra. Ett rimligt krav att ställa på alla inom organisationen är att de ska göra sitt jobb, nämligen utbilda vår framtid eller se till att det finns förutsättningar för en tidsenlig och relevant utbildning.

Jag har världens mest kreativa yrke, där jag möter världens mest kreativa människor (i allmänhet dom som är under 18 år i skolan) och dom ska sättas i bänkar, vara tysta och lyssna andäktigt på vad jag säger. Detta leder bara till att deras och min kreativitet minskar, undervisningen blir mer och mer inrutad och irrelevant. Mer prov, mer läxor och mindre kul.

Nu kanske någon tycker att det inte måste vara kul hela tiden, barn måste lära sig ha tråkigt också. Detta påstående är nog bland det dummaste argument vi har inom skolvärlden. Det ger bara de tråkigaste lärarna en anledning till att fortsätta skyffla dynga över våra barn och fortsätta med sin undermåliga undervisning. Tro mig när jag säger att tråkigt får man lära sig i alla fall, det stavas L-I-V-E-T och livet är allt annat än roligt i stora perioder och det behöver vi inte lära en enda unge utan det behöver de ingen skola för att lära sig, det kommer ändå.

Fredrik

Ytterligare exempel

Det känns lite bittert att sitta här och skriva om skolutveckling och hur jag tycker man ska bedriva en skola utifrån det enkla kriteriet att eleverna ska lära sig något. Alla lärare har någon gång stött på en klass som inte fungerar på grund av ett fåtal elever. En av åtgärderna har varit att man kallar till ett föräldramöte där man försöker samla kraften hos föräldrarna så att en förändring sker. De föräldrar som kommer är dom som är engagerade i sitt barns skolgång och tycker att detta är viktigt. De föräldrar som inte kommer är inte lika intresserade. Tyvärr har oftast den grupp som "stökar" de föräldrar som nästan aldrig går på föräldramöten. Det känns ungefär likadant att skriva om skolutveckling på nätet, den målgrupp man verkligen vill nå är inte ens närvarande och det känns lite som att stå i skogen och skrika. När vissa skolor börjar med att jobba med kompetensutveckling letar de ofta efter bra böcker som kollegiet kan läsa, ofta hittar de en bok med ett tio år gammalt tryckår. Jag tycker detta är helt kocko eftersom man kan läsa artiklar på nätet som är två timmar gamla istället för en bok som är 5 eller 10 år gammal, och med tanke på vad som hänt i samhället under denna tid så känns boken ruskigt inaktuell.



Men tillbaka till bra exempel så måste jag hålla upp ett projekt som ger eleverna en känsla av deltagande och  som är enkelt att genomföra. I Frillesås och på Frillesåsskolan jobbar elever från förskola till högstadiet med att ge de äldre på Löftagårdens äldreboende med att göra en "trädgård för alla sinnen" och detta är ett fantastiskt projekt där eleverna får jobba med allt vad detta innebär. Man behöver inte ha speciellt stora resurser för att kunna jobba med allt vad som krävs i en trädgård. Alla som har ett hus vet hur mycket jobb det kan vara och hur mycket man måste kunna för att anlägga en vacker och funktionabel trädgård. Barnen är som vanligt engagerade i projektet tack vare att de ser en relevans med vad de gör och de gamla får glädjen att se unga människor jobba, skratta och ha kul. Vilket i sin tur har en synergieffekt som leder till att alla mår bättre. Jag hoppas att jag för sista gången sett en skola gå ut i ett "atrie" för att sätta potatis utan jag hoppas att många skolor följer detta strålande exempel på hur man kan jobba med trädgårdsanläggning.

Fredrik

Goda exempel inom skolan.

Jag tänker inte bara vältra mig i bitterhet kring hur skolan ser ut för det ger liksom ingenting. Mycket som finns är bra men inte speciellt livsförberedande. Jag inser att man måste bygga på intressen inom skolan och även försöka låta eleverna få testa annat än det de är intresserade för tillfället i. Man måste erbjuda ett spektra av olika saker för att kunna tillfredsställa allas intressen i mesta möjliga mån och det kan man om man bara anstränger sig lite. En förälder som har två barn eller flera inser lätt att syskonen är olika på massor av sätt, olika intressen, inlärningsförmågor osv. Det finns ingen som skulle anklaga mig och min systrar att vara speciellt lika. Varför undervisar man då ett klassrum med elever som definitivt inte är släkt med varandra på samma sätt? Den enda anledning jag kan komma på är att det finns ett stort mått av lättja hos läraren. Eller jag kanske ska förtydliga det där lite mer och det kanske är dumt att påstå att lärare är lata men i vilket fall är man så fast i vardagen så man varken orkar eller vill lyfta blicken för att se om man gör ett arbete under en tid av livet så tjänar man massor på det i framtiden. 

I denna artikeln har Kara Barker-Åström och Roger Lister tagit in CSI i klassrummet. De låter naturligtvis inte ungarna sitta och titta på TV på lektionstid utan de har byggt sin undervisning kring de olika tekniker som rättmedicinska läkare och poliser använder sig av. Detta är olika exempel som de jobbar med i sin biologikurs:

Blod. Eleverna analyserar blodmönster för att till exempel avgöra den exakta platsen för mordet eller hur många knivhugg som gjordes.

Fingeravtryck. Eleverna säkrar fingeravtryck och analyserar dem.

Skelett. Eleverna får titta på skelettben för att avgöra till exempel kön och ålder på den avlidne.

Ögonvittnesbilder. Med hjälp av datorprogram får eleverna skapa ögonvittnesbilder.

Det de gjorde var att de tog kontakt med ett rättsmedicinskt centrum och jobbade med sin egen fortbildning tillsammans med poliser som hade detta som vardag. I Sverige kan man hitta detta bland annat i Linköping. De la massor av tid och ansträngning på att lära sig dessa tekniker och fortsatte jobba med att knyta dessa mot kursen och läroplanen. Gensvaret de fick från eleverna var fantastiskt och all den tid de lagt på att förändra sig själva fick de tillbaka med att deras undervisningssituation blev mycket enklare och framförallt roligare med engagerade elever som följd som kom i tid, jobbade på lektioner och ville inte sluta när klockan stod på sluttid. Slutsatsen i detta fall och tidsvinsten för det arbete de lagt ner utmynnade i färre omprov, färre åtgärdsprogram, färre möten om elever som inte jobbar i stort sett mindre elände på arbetet och mycket mer positiv feedback. 

Dataspelsindustsrin är ett annat exempel på totalt outforskade marker för lärare. Denna industri är inte ens i närheten av vana vid att de måste begränsas av tankar kring hur det har varit eller gammalt är bäst utan en förutsättning för att de ska överleva måste de hela tiden tänka nytt och i nya banor. Jag önskar skolan hade haft samma tankesätt, där man saknar rädsla för att tänka nytt och testa nya idéer.









I denna video har spelutvecklaren och kompositören Joost van Dongen tagit sitt liveinstrument, som i detta fallet är en cello och utvecklat en teknik som gör det möjligt att styra ett dataspel med hjälp av instrumentet. Detta är inte ens i närheten av färdigutvecklat men tanken att kunna förenkla tekniken och göra olika nivåer i spelet bli kompatibla med olika instrument samt utifrån individens kunskapsnivå bli ett fantastiskt sätt att lära sig spela tillsammans med sina kompisar. Jag skulle kunna tänka mig att testa detta inom ämnet musik där vissa elever har svårt att motivera sig kring att lära sig spela olika instrument.


Jag vill också understryka att det existerar inga pedagogiska frälsningar vilket i sin tur blir en svaghet. Det är väldigt inne just nu att flippa klassrummet och många har fått upp ögonen för att Minecraft fungerar bra i klassrummet. Men detta handlar mest om att man gör något nytt och annorlunda. Om man har 20 elever i klassrummet så måste man möta alla utifrån intresse, förkunskaper, drömmar osv för att kunna få en lustfylld och dynamisk klassrumssituation.


Man måste se individen istället för klassen, göra elevens utbildning relevant och intressant. Det är jobbigt att göra om och tänka om, men den enda orsak till att det är ett jättearbete det är för att man har inte tänkt om och gjort nytt på länge inom den svenska skolan. Samhället förändras fortare och fortare och skolan förändras inte ens i närheten av den hastighet som den borde göra.


Fredrik

Skolans framtid!?

Jag vill helst inte låta som häxan surtant eller bitterfittan men det är svårt att undvika när det hela tiden blir allt klarare att skolan inte klarar av att utbilda våra barn för att möta de problem som de kanske stöter på i framtiden. Det finns en inbyggd tröghet i systemet som är helt tokig. Som utgångspunkt kan man använda sig av detta lilla korta klipp:




Videon  har i skrivande stund lite mer än 40 000 visningar, och den kanal som har lagt ut klipper har ytterligare 190 samhällskritiska klipp.

Eller detta blogginlägg: Ni är fan inte friska, som i skarpa ordalag kritiserar inte bara innehållet av de nationella proven utan framförallt upplägget som skribenten tycker är otidsenligt och inaktuellt.

När skribenten blir kontaktad av skolverket som ber han plocka bort vissa delar av inlägget för enligt den person som jobbat på myndigheten anser att författaren bryter mot den sekretess som nationella proven är belagd med blir det ytterligare intressant. Detta är rena rama gestapofasoner av en statlig myndighet som försöker begränsa yttrandefriheten för en medborgare. Skolverket och skolinspektionen har tagit sig Guds allsmäktiges roll för att döma kring vad som är rätt och fel i den svenska skolan, och om jag ska vra ärlig så suger dom på vad dom gör.

Vad som är gemensamt med videon och filmklippet är att det är gjort av ungdomar som insett att deras knappa 15 år i skolan inte förbereder dom ett skit för livet. Skolan utbildar fortfarande utifrån tanken att alla ska bli professorer, lärare eller något i den stilen. De vuxna som ser detta och råkar komma i kontakt med dessa ungdomar eller liknande unga människor rustar för krig och bestraffar dem med kvarsittning, lägre betyg, avstängningar, fler prov, mer läxor osv. Allt de unga ber om är rätten till en adekvat och tidsenlig utbildning.

Jag ska inte gå in speciellt mycket på att utveckling inom skolan borde ske från högskolor och universitet och inte från ungdomar som precis gått igenom skolan. Men jag nämner det för det är ett rätt intressant perspektiv att det just nu är tvärtom.

Frågan är då hur man som pedagog ska tänka. I min värld så måste vi tänka om och tänka rätt. Vi kan inte titta på enskilda stenar i muren var för sig utan vi måste titta på hela muren först för att skapa sig en bild över helheten, för att i nästa steg börja jobba med att plocka sönder bitarna. Det spelar ju ingen roll om en elev kan lägga ett golv om det inte vet hur ett hus ser ut, men detta är självklart.

Som ett exempel på hur man kan tänka är "problemet" Sverigedemokraterna (SD). Det finns ett antal intressanta frågeställningar till varför helt plötsligt ett främlingsfientligt parti kommer in i riksdagen och växer till Sveriges tredje största som man kan jobba med.
Frågor som:
Vem röstar på SD?
Varför?
Finns det liknande partier i världen, både i tid och rum?
Vad är det som ökar/ deras rösttal
Varför har det inte funnits ett liknande parti i Sverige på länge?
osv.

Dessa frågor kan vara vilka som helst från vilken undervisning som helst men sättet man ska behandla dom måste förändras både för vuxna och barn. Till att börja med så utgår man ifrån att Sverige har ett problem (utan att ge eleverna frågorna) som kallas SD. Man gör en problemformulering, precis som vilket annat problem som man kan stöta på i framtiden. När man har gjort problemformuleringen måste man TILLSAMMANS med eleverna bena upp de olika faktorer som leder till att det skapas ett parti som detta i ett land. Diskussionen måste hållas levande och man måste fokusera på själva problemet som ett steg två. När problemet är formulerat och man har gjort en inventering i vilka beståndsdelar det består av går man vidare till steg tre. Hur ska vi lösa detta problem, vad kan individen göra, gruppen, klassen, skolan osv, utifrån perspektivet "gräv där du står".

I denna situationen kan man inte står framför klassen och predika rätt och fel, prata om förintelsen och köra floskeln "detta får inte hända igen". För handen på hjärtat har det ju hänt massor av gånger efter andra världskriget, i och för sig inte i Tyskland och mot judarna, utifrån det så stämmer floskeln. Man måste interagera med ungdomarna, göra sig en del av problemet och deras arbete. Man måste tänka på att läraren kan inte bara lära eleven utan man måste ta en mer handledande roll i klassrummet. Eleverna har faktiskt en hel del att lära oss lärare. Vi lärare måste anstränga oss mer än att slå upp sidan 54 i boken, kolla om förra årets frågor funkar i år igen och kalla det planering. Vi måste komma med problemformuleringarna och stötta eleverna i sitt arbete kring hur de ska lösa problemen. Komplettera detta med fb, bloggar, gmail osv, nätet har en stor skattkista av olika resurser som många lärare inte använder sig av, vilket är katastrofalt.

Vi lärare måste också fatta att detta yrket är inget 8-15 jobb, där man kan skita i att svara på mejl, mess och frågor på fb bara för man är hemma. Om man vill ha den strukturen på sitt liv är det bättre att man jobbar i kassan på ICA eller klipper gräsmattor för HSB. Läraryrket är inget jobb, det är ett yrke och den mentaliteten måste in i skolan.

Lärarna är till för att utbilda eleverna för att lösa problem i framtiden som inte är uppfunna än, inom yrken som inte finns och framförallt få ett hopp om en framtid där dom äger sina egna problem och förmågan att lösa dem själva.

Fredrik

Världens sämsta föräldramöte.

Jag tror många pedagoger ser fram emot föräldramötena, eller kanske inte. Personligen kan jag tycka att dom är rätt meningslösa faktiskt. Vad ska man ta upp egentligen som känns relevant? Där är jag väldigt kluven som förälder och som lärare. Jag kan alla dom där väluppfostrade svaren kring varför man ska ha föräldramöte, men ska engagera föräldrarna i sitt barns undervisning osv. Men om jag ska vara riktigt ärlig så skulle jag vilja att föräldrarna engagerade sig lagom, eller måttligt i sina barn, i alla fall vad det gäller skolan. Det blir väldigt konstigt i min värld om jag som pedagog säger till föräldrarna vad de gör fel och vad de gör rätt för sina barn, hur de ska klä dom fostra dom osv. Precis på samma sätt så blir det konstigt om föräldrar har åsikter om hur jag ska sköta mitt jobb. I min lilla bubbla av rosa kan jag tycka att om föräldrarna ser till att barnen sover så de är skapligt pigga på morgonen och ser till att de har mat i magen så ska jag se till att de får en hyfsad arbetsdag där de lär sig något. Så här är det sällan utan föräldrar har åsikter om hur lärare jobbar och vice versa, speciellt om barnet ifråga har lite problem i skolan och kanske tycker den är skit, ansvaret är någon annans. Barnet är barn och vill leka, lärare och föräldrar vill inte att barnet leker, föräldrarna tycker att lärarna borde få barnet att sluta leka och lärarna tycker att hemmet/föräldrarna borde fostra sitt barn så det slutar att leka, och så här går det runt.

Barnet är en produkt av omgivningen. Jag tror alla föräldrar kommer ihåg de första stapplande svordomarna från sitt barn och man undrar var det kommer ifrån, man har ju faktiskt sagt till barnet att det inte får svära. Jag kommer ihåg en dag när det var riktigt kallt och min mamma förmanade mig att jag inte skulle slicka på lyktstolpar för då kommer tungan att fastna. Nu var jag inget barn som brukade slicka på lyktstolpar, inte ens när det var plusgrader. Självklart var jag tvungen att pröva och mycket riktigt så blev en liten bit av min tungspets kvar på ett trappräcke, det gjorde skitont.

Min mamma sa något till mig och det väckte min nyfikenhet, jag var tvungen att testa tesen. Jag forskade inte vidare i saken för smärtan från första gången räddade mig från vidare missöden. Jag har inte alltid varit vetgirig, det fanns en period i mitt liv där jag jobbade rätt hårt för att lära mig så lite som möjligt, det var den perioden i skolan ungefär från tredje klass till jag slutade med att gå dit. Jag fattade aldrig hur lärarna tänkte. Som ett exempel är att jag har alltid varit intresserad av farliga djur, rovdjur, ormar, hajar osv, allt som kan vara lite jobbigt för människan att stöta på i naturen. Så när jag i fyran fick chansen att göra ett fördjupningsarbete bestämde min lärare att jag skulle jobba om sork, ni vet predatorn åkersork, vattensork och ängssork, jag var skitbesviken och mitt "fördjupningsarbete" blev till en riktigt riktigt dålig produkt.

Skolan förstörde min lust att lära, den förstörde till och med min lust att göra exakt så mycket som krävdes för att komma in på ett gymnasium. Nu kanske någon tycker att det gick bra för mig i alla fall, jag är ju trots allt lärare nu. Men det var inte skolans förtjänst, det var min egen. Jag hade nämligen bestämt mig för att ha detta yrke och det var skit samma hur trista lektioner jag hade och hur tråkiga lärarna än var. Jag var lite äldre så jag hade någon gång på vägen snappat upp att det är lättare att ro med strömmen än mot, och då fick jag stå ut med en undermålig utbildning för att nå mitt mål, en formell lärarutbildning. Nu är det inte så att alla mina gamla lärare var skit utan jag har haft några bra också som Lennart Altermark, som har varit viktig för mig som person och i min personliga utveckling. Det var inte heller alla lektioner som var trista men jag var förbryllad och konfunderad att vissa lärare kunde göra intressanta ämnen sååååååå tråkiga, som min kemilärare på Kom-Vux. Kemi är ett fantastiskt ämne där man kan göra hur mycket kul som helst men jag stod knappt ut på lektionerna, tom dagen innan det var dags så började jag bäva mig för två timmar kemi med henne. Hade hon inte varit så förbannat lat hade hon kunnat göra lektionerna så mycket roligare än vad de var, faktiskt med väldigt enkla medel. Hon kunde problematiserat istället, ställ fram en vätska på ett bord, ställ frågan: "kan du dricka detta?" och låt eleverna laborera, testa och söka fakta. Då ställer sig säkert vän av ordning frågan, men om de dricker då? Första gången kanske man inte ska ställa fram svavelsyran utan kanske bara rödsprit, det skadar inte i längden men de får den som smakar att tänka en gång till innan man gör det igen. Ungefär samma resonemang som med min amputerade tungspets mot trappräcket, smärta ger kunskap.

Vad skolan idag måste göra är att den måste börja tänka mer livsförberedande istället för målinriktat mot några läroplansmål. Man kan inte strunta i läroplanen men man kan förändra sitt förhållningssätt mot den. Använd stoffet man måste lära eleverna för att problematisera, konkretisera och framförallt entusiasmera dem utifrån vad de behöver kunna i framtiden och de förmågor som finns i läroplanen.

Fredrik

Förmågor i läroplanen

Läroplan

Det finns ett centralt innehåll i läroplanen, alltså vissa saker som vi lärare måste gå igenom och lära eleverna. Detta innehåll styr i väldigt mycket undervisningen och många lärare jobbar utifrån det skriva innehållet som överordnat allt annat. Jag kan med lätthet lägga fram en bok framför en elev där jag säger till honom/henne att läsa ett antal sidor och svara på ett antal frågor. Sen kan jag som pedagog lugnt luta mig tillbaka och säga att provet eleverna gjorde när de läst igenom dessa sidor är ett mått på deras kunskaper inom ämnet eller ämnesområdet. Om man nu inte ger samma prov till eleverna efter ett tag har man kanske inte mätt de kunskaper som eleven har utan man jobbar utifrån kriteriet "även svunnen kunskap är kunskap", kan man sätta en bock i protokollet att området är genomfört och bedömt. Alla nöjda och glada.

Om man istället tar sitt uppdrag på allvar borde man nog först titta på en del andra saker som finns i läroplanen, som de förmågor eleverna ska lära sig, exempelvis jämföra, analysera osv. För att göra detta riktigt enkelt tänkte jag jämföra förmågan att cykla och kunskapen eller begreppet cykel. En sak som fastnat i huvudet på mig är att kunskap är inget substantiv utan det är ett verb, det är något man gör. Om man väljer att behandla cykeln som ett substantiv så visar man som SO-lärare en bild på en eller flera cyklar för att dels visa på hur en cykel kan se ut men också att det finns många olika cyklar. Är man en progressiv lärare i SO så kanske man visar en film på någon som cyklar och man låter också eleverna jämföra de olika bilderna på cyklar för att hitta skillnader och likheter. En NO-lärare hade gått ett steg längre och tagit in en cykel i klassrummet som eleverna hade fått ta på. De flesta elever vet nu hur en cykel ser ut och lärarna kan bocka av att ungarna vet det.

En annan infallvinkel är att man helt enkelt tar ut barnen på gården och låter dem testa tillsammans hur svårt det kan vara att hitta balansen, hur man kan hjälpa varandra och hur man löser problemet med att lära sig cykla tillsammans. Någon kommer att lära sig detta rätt fort, någon kanske tom kunde det innan och någon har jättestora svårigheter att lära sig förmågan. Här ser man skillnaden mellan de som lärt sig och det som inte lärt sig på ett väldigt konkret sätt, där den som tycker det är roligt att cykla, är bra på det gärna vill testa att cykla i en ramp, vilket är otänkbart i den svenska skolan. I skolan idag får den duktiga cyklisten vänta snällt på att den sämre ska lära sig och kanske på sin höjd få cykla runt några koner. Vilket tråkar ut den duktiga eleven och trycker ner den sämre för att om man inte kan cykla så ser man naturligtvis hur lätt det är för den eleven och hur tråkigt den har för den som har förmågan att cykla riktigt bra.

Om man tittar ytterligare på samhället och hur det ser ut idag så kan eleverna googla ordet cykel, få miljoner träffar, med filmer, foton, och massor av information kring tillverkare, olika material, olika priser osv. En elev i den svenska skolan behöver inte få ett kort av sin lärare på en cykel, de behöver inte få en bok framlagd framför sig, detta har de redan i sina telefoner. De behöver lära sig att cykla, de behöver lära sig att tillskansa sig kunskaper när de som bäst behöver det. Vad är det egentligen för mening att veta när franska revolutionen började när man inte kan ta reda på när den ryska började om man nu skulle behöva det. Varför ska vi begränsa våra barn till 100 sidor skolbok när de har 40 miljarder sidor i sin telefon.

Vi har en benägenhet att begränsa våra barns leklust, uppfinningsrikedom och kreativitet med prov, läxor, tillrättalagda frågor, så att alla i rummet passar in i boken på 100 sidor. Vi har mobildagis (en liten låda där eleverna får lägga sina mobiler innan lektionen börjar) istället för att lära dom att använda dem på rätt sätt och att göra lektionerna så roliga att de inte vill kolla vad som kan finnas på nätet, våra barn är nämligen som vi vuxna. Är föreläsningen tråkig ser man tydligt även bland lärare att sidor som de surfar på har inget med föreläsningen att göra. En lärare på fortbildning som tycker det är tråkigt kollar sin mejl, Blocket, Aftonbladet osv, och då handlar detta om studiedagar som inte kommer så ofta, läraren tycker fortbildningen och föreläsningen kanske irrelevant och helt enkelt är skittråkig.

Jag kan tycka det är tragiskt att våra barn och faktiskt vår framtid ska behöva utsättas för långtråkiga föreläsningar i en massa år, inte en dag allt emellanåt. Men jag kan inte annat än att imponeras över deras uthållighet och deras förmåga att inte bara gå hem och göra nåt roligare.


Just go kids, och kräv roligare lektioner av era lärare. Att en förklaring som att "ni måste lära er att ha tråkigt" håller inte. Tro mig, det kommer ni lära er av samhället, det behöver man ingen rostig lärare för.

Fredrik

Resurser

Vi inom skolan pratar ofta om att vi behöver mer resurser så vi kan anställa fler lärare och köpa nyare böcker. Förutom att lärare ofta menar att man ska vara två lärare i klassrummet så man kan hjälpa eleverna snabbare och mer effektivt eller att sitta barnvakt åt en annan lärare som inte klarar av en bråkig klass så diskuteras sällan eller aldrig resursbegreppet inom skolan.

En resurs för mig är en tillgång som man har nytta av, tex olja, träd, havre osv. Tillgången måste man vara rädd om och ofta pratar man inom industrin att en viss del av tillgångarna måste återinvesteras i verksamheten för att få en positiv utveckling. Inom Ericson-koncernen skulle ingen enda människa komma på tanken att man skulle lägga ner forskningsavdelningen och satsa på kärnverksamheten, inget företag inom läkemedelsindustrin eller bilindustrin för den delen också skulle ens tänka tanken att man skulle lägga ner forskningen.

Svensk kunskapsforskning eller skolforskning utgår just nu ifrån eldsjälarna inom skolan. Det är en klick lärare som lägger sin fritid på att utveckla sin undervisning och eldsjälen får sällan eller aldrig möjlighet att utveckla detta på arbetstid. Eldsjälen stöter också på problem mot kollegor som tycker det känns jobbigt med "nymodigheter". Oftast kan man se att lärare som personer är den enda resurs som finns på skolan, resten kommer ofta i andra hand. Det är få rektorer som skulle välja att ta bort en lärare till förmån för att fortbilda resten av kollegiet (forskningsavdelningen), det finns också få rektorer som skulle välja ta bort en lärare till förmån för ny teknik (fortfarande använda ånga för att driva maskinerna). Det finns heller inte så många lärare som skulle tycka att det är ok att två lärare fick sluta på jobbet för att personalen i övrigt behöver fortbildas och utrustas med ny teknik.

Det finns en genomarbetad tanke med att det ska finnas två lärare i klassrummet för då utnyttjar man resurserna optimalt. Om vi ökar vuxentätheten i klassrummet på ett närmast utopiskt sätt med ytterligare tre vuxna, utbildade pedagoger. Man kan fundera lite kring vad som skulle hända med barnens lärande, de skulle få hjälp snabbare, vilket är bra om man vill få en ungdom att sluta tänka själv och sluta med att lösa sina egna problem. De skulle inte heller behöva ha med sig material för när en lärare har en genomgång så kan ju de fyra andra springa med papper, pennor och sudd.

Med att lägga in mer resurser i skolan utan att tänka på något annat sätt än att få in fler vuxna i skolan så gör vi våra barn en stor otjänst, den åsikten är i alla fall jag av. Jag personligen vill inte ha fler vuxna i mitt klassrum och jag skiter i om klassen består av 20 eller 30 elever, det finns nämligen ett lärande i allt. Om jag som pedagog inte hinner hjälpa alla 30 på en lektion så måste jag lösa det problemet, kanske genom att lägga en genomgång på youtube, kanske genom att använda de andra 29 eleverna för att lösa den sista elevens problem, att kanske eleverna inte orkar sitta o vänta på hjälpen utan helt enkelt löser problemet själv.

Jag är starkt tvivlande till att skolans resurser används på ett effektivt sätt, vi inom skolan måste sätta oss ner och ta diskussionen hur resurser ska fördelas och framförallt så måste vi inom skolan definiera vad en resurs är. Och för sjutton hakar, lägg inte ner forskningsavdelningen på Sveriges skolor, satsa pengar för man kan inte spara sig ur en lågkonjunktur, man måste investera.

Fredrik

Linus

Detta är Linus, han är ute och åker bil. Egentligen inga konstigheter men han är synskadad och har kämpat mot systemet i massor av år. Enligt ett förslag i Jönköpings kommun ska man dra in hans rätt att få ledsagare till vissa saker han vill delta i tillsammans med sina kompisar.

Om man nu vill att ett samhälle ska vara öppet för alla och anpassat för alla så får vi lägga ner dom pengarna som krävs för att killar som Linus ska få vara som en "normal" tonåring, få en chans att åka skidor, köra bil osv. Mest för att få känna på hur det känns och hur det känns att vara en del i ett samhälle..

Linus är en kille som vågar, sticker ut och kämpar för sin rätt men ibland känns det som om det inte spelar någon roll för att ekonomin kommer före människan. jag kan tycka att om man amputerar en synskadad killes liv på grund av pengar så borde alla tänka om och tänka rätt. Linus är en eldsjäl och vi behöver såna inom politiken, jag undrar var eldsjälarna är och jag undrar när eldsjälarna ska jobba lite för en människa som Linus.

Jag är på hans sida i alla fall.

Resurser

Vissa saker förstår jag inte vad det gäller inlärning, utlärning, resurser. kunskap osv. Utbildningssystemet är faktiskt pracis vad det heter, ett system.är i mina ögon något som man har satt i bruk pga att det fungerar och att man kan se ett mönster i det. Jag gillar det här med metaforer så det får bli några st. Om jag kommer på att jag kan vinna massor av pengar på att bara spela på 2or i tex stryktipset så blir inte min vinstchans större för att jag lämnar in fler kuponger och lägger ner mer pengar på att spela. Naturligtvis så blir vinsten större om jag vinner men det är mer sannolikt att jag kommer förlora pengar varje vecka.

Jag kan känna att den svenska skolan lämnar in fler och fler kuponger och hoppas att den ska dra in storkovan men det händer inte. Titta tex på matematiken, det är de ämne i skolan som det läggs ner mest pengar och resurser på och våra barn blir enligt de undersökningar som görs, sämre i ämnet. Hallå! Sämre? Om någon ber mig att måla ett hus så tar jag den pensel som gör jobbet snabbast och bäst, eller kanske inte bäst. jag gör i vilket fall en avvägning vilken pensel jag ska använda för att ansträngning och tid ska ligga i relation med resultatet.

Jag kommer inte gå till en affär som säljer dyra penslar som konstnärer använder, trots att jag vet att resultatet skulle bli så mycket bättre än om jag skulle välja en billig pensel från Jula. Jag använder naturligtvis en bred pensel som inte är allt för dyr för att den gör jobbet. Hade jag valt den dyra pensel, dyr konstnärsfärg hade huset blivit så fint, jag kan säga att resultatet skulle bli 100%. Men med den billigare penseln kanske bara resultatet blir 90% men jag är nöjd med det för det tog inte allt för mycket tid och jag behöver inte måla huset på tio år så det blir bra.

Ett av den svenska skolan största problem är just att tid verkar ofta vara en måttstock på hur bra resultatet blir. Ju mer tid man lägger ner på något desto bättre blir resultatet, i alla fall enligt många många lärare. Varför kan man inte i skolan ta den breda penseln och bara göra jobbet och hinna med så mycket mer än man gör idag. Jag tror inte att en ung människas liv står och faller på om ett prov tar en kvart att göra eller sex timmar, skulle ungarna missuppfatta en fråga är det väl bara att stryka den. Nu är jag ingen förespråkare för prov men jag vet att det är viktigt för många elever, föräldrar och lärare, så man har något att falla tillbaka på och en käpp inför betygsättning osv, trots att alla vet vad hans/hennes betyg ska vara. Proven blir en form av käpp som ger stöd för alla inblandade.

Tillbaka till min oförståelse av skolan och den bottnar nog i att när man gör något som blir fel eller konstigt, som exempelvis matematiken så gör man mer av det och skickar in mer prov, läxor och lärare istället för att titta på hur man kan förenkla jobbet, att göra det mer effektivt istället. Med andra ord när man kommer på att det kommer ta en evighet att måla huset med den smala, dyra penseln så kallar man in släkt och vänner, köper fler penslar och alla målar för allt vad dom är värda istället för att lägga 20 spänn på en pensel som gör jobbet.

En mer effektiv skola tack!

Fredrik