I trollkarlen från Oz sökte lejonet efter mod. Han gick genom massor av strapatser för att finna det mod han saknade för att till slut upptäckta att det han sökte fanns inom honom själv. Jag tror att den svenska skolan idag saknar mod, alla verkar mer eller mindre rädda för något man inte ens kan sätta fingret på.
Om jag som lärare och pedagog kör ett prov från 1874 så är det sannolikt att man kommer undan med det utan någon som helst kritik. Ta t ex en blindkarta över Sverige och pricka in de tio största städerna på denna kartan, ett prov som sannolikt fanns redan då och man kommer undan med det som pedagog utan att någon tycker det är konstigt, inte uttalat i vilket fall. Om jag istället använder mig av Seterra och låter eleverna tävla mot varandra för att lära sig sätta ut Sveriges 40 största städer och bjuda vinnaren på pitsa är det sannolikt att jag kommer få en del kritik. Dels att jag gör en tävling, någon kanske tycker att det hade varit roligare med blindkarta, en annan att man utser en vinnare, nån kanske tycker att man inte borde välja just pitsa för att det finns elever som är överviktiga utan borde valt något annat pris samt någon förskolelärare borde kanske tycka att det räckte med att man satt i klassrummet och fick se vinnaren vinna leder till ett pris, kanske en laminerad medalj som de kan hänga kring halsen. (skitpratet om att det viktiga är inte att vinna utan att delta), någon kanske någon tycker att det är för lite städer, någon tycker att jag diskriminerar städer genom att ta bara de största (Trelleborg och Åkersberga är viktiga för många) osv i alla evighet.
Ser man helt krasst på all kritik och så skalar man bort allt som man har fått kritik för och gör om provet så kommer det med all säkerhet återstå ett prov bestående av en blindkarta där man ska placera ut Sveriges tio största städer.
Tänk om lärare och rektorer skulle skaffa sig en ryggrad och kunna se vad de är utbildade till och vad det leder till. Jag har exempelvis 5 års utbildning på lärarhögskola i fem olika ämnen, jag skulle aldrig ens tänka tanken att ställa mig vid sidan av en målare och säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Målaren har precis lika stor rätt att kritisera mitt jobb som jag har att kritisera hans. Det kommer dock ett stort men i detta sammanhang, jag räknar med att målaren använder den senaste tekniken, de senaste färgerna och de absolut senaste teknikerna kring hur man ska måla en vägg, tapetsera ett rum eller måla ett hus. Målaren med sin gymnasieutbildning, som har en laptop i bilen där han sköter sina fakturor och tidsraportering, sin smarta telefon i fickan där han kan kommunicera med andra målare blixtsnabbt, har faktiskt all anledning till att ifrågasätta läraren och dess kompetens eftersom läraren inte har en laptop, använder inte en smartphone, vet knappt hur man messar, har inte Facebook och kan knappt skriva ett dokument på en enkel ordbehandlare samt lämnar ut ett prov från 1874 till sina elever.
Jag ställer som krav på föräldrar till mina elever att de har inte rätt att säga hur jag ska sköta min undervisning, men i samma andetag anser jag att jag ska undervisa mina elever på ett modernt sätt, utifrån ett modernt tankesätt och utifrån relevant och tidsenlig forskning. Om detta förhållande finns i ett klassrum behöver man inte vara rädd utan man kan göra en förändring som alla utom möjligtvis andra kollegor välkomnar och tycker är bra.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar