En liten tant!

Var ett tag sen sist jag skrev nåt men jag känner mig lite tvungen att nämna en liten tant på en balkong. Jag genade över en gräsmatta idag och hon hade då vänligheten och civilkuraget att påminna mig om att vägen gick ungefär två meter ifrån där jag gick för tillfället. Första gången hon sa det så ignorerade jag henne men när hon sa det igen så stannade jag och svarade vänligt på hennes påstående att jag visste det och upplyste henne att mina ögon faktiskt fungerar och att jag är helt kapabel till att se en tio meter bred väg två meter bort. Hon hade då vänligen att upplysa mig om att trottoaren var till för att gå på, jag tackade henne för informationen och sen frågade hon mig varför jag går på gräset. Jag svarade henne vänligt att det var närmare att gena och att jag faktiskt inte hade någon större lust att gå fem meter extra för att hon inte tycker man så gå på en gräsmatta som för övrigt inte ens är hennes.

Jag efterlyser mer civilkurage och det måste jag berömma henne för och faktiskt vara imponerad över att hon sa till den där småfeta göken som av ren lättja inte följer trottoaren och tar den snabbaste och närmaste vägen. Men jag blir också lite irriterad över varför kan man inte få gena, varför måste man alltid följa en utstakad väg och varför måste alla vara som alla andra. Kan man inte tolerera att någon tar en liten genväg eller väljer att göra något på ett annorlunda sätt.

I mitt yrke så värdesätter vi elever som gör som vi har tänkt oss och vi värdesätter elever som gör som vi säger till dom och bestraffar de elever som faktiskt inte ser vitsen med att gå på trottoaren och att de inte ser vitsen med att göra en sak på ett sätt där de faktiskt kan göra det bättre, snabbare och på ett roligare sätt.

Så med ett par avslutande ord kring detta så blir detta en metafor över skolsystemet och min kära lilla tant på balkongen, varför ändrar man inte trottoarerna så att de gå i en annan vinkel än 90 grader för ingen går ju där ändå. Varför slutar vi inte upp med att tvinga våra barn och unga in i ett skolsystem som inte passar varken dem eller framtidens behov. Kan vi inte för en gångs skull titta på hur verkligheten ser ut och rättar oss efter den.