Ungdomskulturen idag

Nu är det påsk och jag tänkte att eftersom jag ändå är uppe så ska jag börja med att använda bloggen till vad den är tänkt till, nämligen att prata om dataspel i undervisningen och ungdomskultur, eller som vi benämner den, digitalkultur.

Genom historien har aldrig vuxenvärld och ungdomsvärld stått så långt ifrån varandra som den gör nu. Ungdomarna gör något på sin fritid som vi vuxna i stort sätt inte har en aning om vad de gör.

Jag drar en skiljelinje runt 1995 när mobiltelefoner och internet börjar användas på riktigt och av andra än bara uppfinnarna och eldsjälar. Det är också då ungdomskulturen på ett snabbt sätt börjar att "dra ifrån" vuxenkulturen. För har man varit ung innan dess så har man umgåtts och kommunicerat på ett helt annat sätt än vad man gör idag.

När jag var ung så ringde man till varandra för att bestämma var man skulle träffas, man tittade på TV från 16.30 till 22.00, för innan 16.30 fanns det inget att se och efter 22.00 fanns det bara debattprogram att titta på. Min ömma moder träffade mina kompisar och kände deras föräldrar för de träffades hemma hos oss rätt ofta, inte föräldrarna till mina kompisar men väl deras barn. Andra vuxna i grannskapet hade rätt bra koll på vilka kufar jag umgicks med för vi satt ibland på gården och pratade skit. Så såg livet ut för en tonåring i mitten av 80-talet.

Jag levde i en analog värld.

Jag är numera förälder själv och har en son. Han är totalt digitaliserad och precis som så många andra unga spelar han en hel del dataspel, t ex "Minecraft", "Team Fortress 2" och "WoW (World Of Warcraft)". Han sitter med sina kompisar framför datorn och det gör saker tillsammans och nu har han börjat skypa (prata med kompisar via internet). I "Minecraft" bygger de saker, river saker och snackar skit med varandra. I Team Fortress 2 så tävlar de med varandra, i princip så leker de krig fast det syns mer när de träffar. Jag tror han spelar WoW mestadels för att vara lite själv, ha lite egenutrymme för ingen av hans kompisar spelar det spelet. Nu är inte min son ett speciellt bra exempel för han är bara nio och använder inte datorer fullt ut än, först när han går i trean ska han få använda dem i skolan och i sitt skolarbete.

För en tonåring idag som däremot använder sig av datorerna fullt ut så gör de nästan precis allt man kan tänka sig och jag kommer skriva om det senare eftersom ämnet är lika brett som det finns tonåringar i Sverige. Men i princip så har de sina liv i sina datorer och telefoner, allt de gör vet någon annan och detta ter sig lite konstigt ibland för oss vuxna. I skolan har det tillgång till datorer men de används som skrivmaskiner med internet på för faktasökning när det passar in i undervisningen.

Dagens ungdomar lever i en digital värld.

Vad händer då när den digitala världen möter den analoga? Jag vågar med största säkerhet påstå att dessa världar är inte kompatibla egentligen utan de står nästan i ett motsatsförhållande. Dessa två världar borde kunna leva sida vid sida men inte på det sättet som det är idag eftersom just nu bestämmer den analoga världen (vi vuxna) över den digitala världen (våra barn), och framförallt inom skolan så kämpar vi med obstinata unga som inte ser någon som helst vikt i att läsa i en bok om vad som hände under andra världskriget när de har tillgång till text, bilder, film, föreläsningar och diskussionsforum i sina telefoner. På nätet finns det otroligt med resurser som bara är där. Dessa resurser används inte inom skolan för vi försöker värna om värdet i böckerna och vi försöker att stärka den analoga kulturen. Vi skriker efter mer resurser och hjälp så vi kan lära våra barn något. Resurserna finns på google och på massa andra ställen på nätet, bara ett klick bort. Det känns som om vi vuxna inte ser skogen för alla träden.

Detta blir en situation där vi vuxna pratar om att skolan måste fungera som en motpol till den digitala kulturen, vi pratar om mobildagis, för unga messar varandra på sina lektioner och detta blir inte bra. Om vi vill få våra unga att bli framgångsrika så måste vi samarbeta med dem, inte hitta på olika sätt att tvinga dem in i en analog värld som de inte förstår och aldrig kommer använda sig av.

Jag kommer utveckla mina tankar kring ungdomar, skola, digitalkultur senare men just nu får det räcka.

Ha en trevlig påsk!