Idag satte jag återigen kaffet i vrångstrupen när jag öppnade Jönköpingnu som kom med posten. I tidningen fanns det en debattartikel skriven av Helena Bouveng som hade rubriken "Mer undervisningstid, nödvändig för bättre kunskaper". Sammanfattningsvis skriver hon om att mer tid i skolan ger bättre resultat, hon menar att om man lägger mer tid på något blir det per automatik bättre resultat. Detta har hon egentligen rätt i men ändå fel. I artikeln resonerar hon kring att om man ger eleverna fler lektioner, inför "obligatorisk" sommarskola för dem som behöver och låter eleverna ha fler läxor så kommer skolans problem att lösas. Att ingen tänkt på detta tidigare.
Om jag får i uppdrag att gräva ett dike som ska bli 200 meter långt så får jag ett kanonresultat om jag använder mig av en spade, murslev och tid. Om detta råder det inga tvivel att resultatet blir fantastiskt. Om mitt hus behöver målas om blir resultatet mycket bättre med en liten målarpensel för 250 spänn som konstnärer använder. Men ingen anläggningsfirma eller målerifirma skulle tycka att jobba på det sättet är ekonomiskt försvarbart. Precis på samma sätt lägga 200-400 miljoner kronor på 4 veckor sommarskola för dem som har haft det jobbigt i skolan är inte heller det ekonomiskt försvarbart. Man måste sätta in rätt åtgärder tidigare och tänka igenom vad man gör och varför. För att gräva ett dike hyr man en grävmaskin och för att måla ett hus köper man en bred målarpensel för 7 spänn så jobben blir gjorda.
Jag ber på mina bara knän att politikerna inte ska göra valfläsk av skolan och komma med populistiska inlägg som egentligen saknar grund i verkligheten. Skolan och mycket av skoldebatten handlar om att tid är ett mått på kvalitet, vilket saknar motstycke i någon annan bransch. Om man nu använder sig av statistik, undersökningar och jämförelser med andra länder har man gjort våra barn till en produkt och denna produkt ska kvalitetsmässigt vara världens bästa. För att den ska vara världens bästa lägger vi mer tid på att göra den så bra som möjligt. Helena pratar om kunskaper som om det vore något som man matar in i eleven och som sen kommer ut som en världsledande produkt. Jag får känslan av att hon försöker få Sverige ytterligare 50 år tillbaka i tiden där man satsar på reproducerande faktakunskaper mer än kreativitet och uppfinningsrikedom. De faktakunskaper Helena pratar om är redan sånt som finns i tex våra barns telefoner men de har inte riktigt förmågan att dra ut det ur telefonen.
Jag inser att vissa saker bör man kunna, man kan kalla det allmänbildning. I det engelska språket har man två begrepp för kunskap, det ena är knowledge och det andra är knowhow. Tyvärr har vi bara ett ord för kunskap i Sverige och det är kunskap. Jag har en önskan att politiker, skolledare och lärare byter ordklass på kunskap, från ett substantiv (en sak) till ett verb (ett göra) och inför en skola som inriktar sig mot att kunskapa istället, man lär barnen att använda sig av faktakunskaper, att vara kreativa och innovativa istället för att ge dem prov som egentligen bara mäter hur duktig man är på att läsa och komma ihåg en text.
Fredrik Härén pratar om vad Sverige borde satsa på för att vara en skola för framtiden och vad vi borde göra för att komma i topp kunskapsmässigt. Han är oerhört kritisk mot det svenska undervisningssystemet och att vi lär barnen "fel" saker. Nu tror jag inte att han har helt rätt men han har definitivt en poäng i vad han säger. Bara för att vi en gång i världen har varit världsledande behöver inte det per automatik leda till att vi kommer vara det även i fortsättningen.
Matematiken är det ämne i skolan som det läggs i särklass mest resurser på i form av fortbildningar, fler lärare i klassrummet, forskning och tid. Matematiken är också det ämne i skolan som många har det väldigt jobbigt med och där självförtroende är en väldigt viktig del. Många elever som inte når målen i matten har ofta ett sargat självförtroende och tycker matten är jättetråkig. Helena verkar inte ha tagit hänsyn till synergieffekter utan bara konstaterar att om man bara lägger mer tid på något så blir det bättre resultat. Skolan har under många år kämpat mot vikande resultat och lösningen verkar vara att man göra samma sak fast mer av den. Man ser inte till den unga människan i klassrummet som en individ och person med känslor. Vad tror politiker att man uppnår med att låta barn göra mer av något de tycker är det tråkigaste som finns, man vinner inte ett skit på att gräva snabbare med sin spade utan man måste hyra sig en grävmaskin som får jobbet gjort. Man måste se till hela människan och den komplexitet som råder för att få ett barn nyfiket, kreativt och kunskapstörstande. De flesta barn som börjar skolan älskar det, massor av barn som går ur skolan hatar skolan och allt vad det innebär. Man måste i det sammanhanget ställa sig frågan vad som hände på vägen för första till sista klass.
Helena skriver också om att pojkar som är utrikesfödda visar de sämsta resultaten och detta gäller även pojkar som är födda i Sverige men som har föräldrar som är födda i annat land. Detta stämmer, men att införa en sommarskola på fyra veckor kommer inte att lösa problemet på långa håll, utan man måste anpassa skolan och skolgången så att den passar bättre för denna kategori elever. I skolan läggs det massor av tid och resurser för att förändra barn så att de passar in i systemet istället för att man förändrar systemet så att det passar barnen och den framtid som de kommer leva i.
Helenas avslutningsord är dock klockrena, "Dagens unga har rätt till en ljus framtid och ett vuxenliv där de kan arbeta och försörja sig själva och då är en avslutad skolgång av god kvalitet avgörande". Men om hon anser att fler prov, fler läxor, mer skoltid och mer av allt det vi gör nu får till resultat att detta uppfylls är hon riktigt ute och seglar.
Så återigen till er politiker; läs läxan om skolan innan ni uttalar er om något ni inte har en aning om eller låt bli att göra valfläsk av den svenska skolan. Överlåt istället skolan till proffsen, nämligen Sveriges lärare och rektorer som vill förändra och som vill föra in skolan i nuet.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar