PedagogPladder

Dataspel i undervisningen???

Har skolan gått helt bananas eller vad har hänt? Att använda sig av dataspel som ett komplement i den vanliga undervisningen ligger helt klart i tiden, men egentligen handlar det inte så mycket om att använda sig av spel utan det handlar mest om att man möter eleverna utifrån deras intressen, förkunskaper och behov. Den statistik som visas är att 92% av barnen i åldern 9-16 spelar någon form av digitala spel och detta kommer inte skolan ifrån. Vi kommer inte heller ifrån det faktum att lek är det bästa sättet att lära sig något, precis som en katt leker med ett snöre för att lära sig jaga så leker barn olika former av "rollspel", tex mamma pappa barn, för att lära sig relationer mellan könen. Digitala spel är en form av lek men också en form av lärande och detta måste skolan ta till vara på.

Skolans mål är i princip uppdelade i två delar, en faktadel och en del som handlar om att man ska kunna resonera kring de faktamål de har uppnått. Ett dataspel kan aldrig ersätta en bok i tex historia för att kunna jobba med fakta men vad det gäller den andra delen som för många elever är väldigt abstrakt så blir spelen ett fantastiskt verktyg för att kunna pröva olika resonemang och teorier. Man kan tex testa olika stadsteorier i Sim-City.

Olika speltillverkare lägger ner miljoner på att göra sina spel så realistiska som möjligt och detta innefattar inte bara miljöer utan rent historiska skeenden. Detta måste framförallt historieundervisningen ta till vara på. Vi vet att man lär sig ett ämne bättre om man kan uppleva det istället för att läsa om det och vad jag vet så finns det inga tidsmaskiner vilket omöjliggör ett studiebesök. Detta kan ett spel som tex Call of Duty råda bot på, där våra elever kan göra studiebesök mitt i brinnande världskrig i Stalingrad.

Jag återkommer med mer tankar kring pedagogiken bakom när jag har lust och motivation. Rätt snart antagligen. :)

Ha en bra dag!