Vilka ungar det finns

Fy på dig lilla barn!
Jag är lärare av en anledning, jag älskar nämligen barn och ungdomar. Jag tycker barn och ungdomar är något bra, nåt positivt som ger mig kraft att ta mig igenom den mest pissiga dag man kan tänka sig. Det spelar egentligen ingen roll hur dåligt de beter sig så kan jag inte annat än att tycka om dem, speciellt för att de är så underbart spontana och gör så mycket som är rätt.

Att vi lärare gnäller om att vi vill ha respekt för det jobb vi gör, att vi ska ha betalt för vårt jobb utifrån den utbildning vi har är inget nytt. Men om man är som denna lärare i Tyskland som anmäler en elev för att den har smällt en påse bakom hennes rygg, gör det inte lättare för mig att få den respekt jag och andra lärare förtjänar. För hur i hela fridens namn ska mina kompisar se på mig när en kollega till mig helt plötsligt börjar se ett barn som ett problem istället för vad det egentligen är, ett spontant barn. Att barn i alla tider har jävlats med vuxna är inget nytt och med vuxna som denna människa gör det otroligt lätt för dem.

"Lärarinnan, som inte hunnit hålla för öronen innan smällen kom, tillkallade polisen. Och stämde pojken eftersom hon säger att hon fick tinnitus som följd av papperspåsesmällen".

Hon hann inte hålla för öronen, som om det skulle hjälpa. 

"– Läraren stod minst fem meter bort när påsen sprack, säger pojken under ed.

Hans story bekräftas av tre elever som bevittnade händelsen."

Jag vill träffa denna kille, han kan något som jag vill lära mig. Han kan smälla en påse med en sån kraft att man får tinnitus fem meter bort vilket är en helt otrolig bedrift. Mitt öronpip beror inte på att en lumparkompis till mig råkade skjuta med sitt gevär 10cm ifrån mitt öra, och i min lilla bubbla som jag kallar värld, borde hans påse smällt högre, och det vill jag lära mig. Vilka möjligheter det skulle öppna, tänk om jag kunde hämta såna matinsamlingspåsar kring påsk, och verkligen blåsa ut fönsterna hemma.

Det hade varit hur coolt som helst.

Vilken liten kille!