Läroplan
Det finns ett centralt innehåll i läroplanen, alltså vissa saker som vi lärare måste gå igenom och lära eleverna. Detta innehåll styr i väldigt mycket undervisningen och många lärare jobbar utifrån det skriva innehållet som överordnat allt annat. Jag kan med lätthet lägga fram en bok framför en elev där jag säger till honom/henne att läsa ett antal sidor och svara på ett antal frågor. Sen kan jag som pedagog lugnt luta mig tillbaka och säga att provet eleverna gjorde när de läst igenom dessa sidor är ett mått på deras kunskaper inom ämnet eller ämnesområdet. Om man nu inte ger samma prov till eleverna efter ett tag har man kanske inte mätt de kunskaper som eleven har utan man jobbar utifrån kriteriet "även svunnen kunskap är kunskap", kan man sätta en bock i protokollet att området är genomfört och bedömt. Alla nöjda och glada.
Om man istället tar sitt uppdrag på allvar borde man nog först titta på en del andra saker som finns i läroplanen, som de förmågor eleverna ska lära sig, exempelvis jämföra, analysera osv. För att göra detta riktigt enkelt tänkte jag jämföra förmågan att cykla och kunskapen eller begreppet cykel. En sak som fastnat i huvudet på mig är att kunskap är inget substantiv utan det är ett verb, det är något man gör. Om man väljer att behandla cykeln som ett substantiv så visar man som SO-lärare en bild på en eller flera cyklar för att dels visa på hur en cykel kan se ut men också att det finns många olika cyklar. Är man en progressiv lärare i SO så kanske man visar en film på någon som cyklar och man låter också eleverna jämföra de olika bilderna på cyklar för att hitta skillnader och likheter. En NO-lärare hade gått ett steg längre och tagit in en cykel i klassrummet som eleverna hade fått ta på. De flesta elever vet nu hur en cykel ser ut och lärarna kan bocka av att ungarna vet det.
En annan infallvinkel är att man helt enkelt tar ut barnen på gården och låter dem testa tillsammans hur svårt det kan vara att hitta balansen, hur man kan hjälpa varandra och hur man löser problemet med att lära sig cykla tillsammans. Någon kommer att lära sig detta rätt fort, någon kanske tom kunde det innan och någon har jättestora svårigheter att lära sig förmågan. Här ser man skillnaden mellan de som lärt sig och det som inte lärt sig på ett väldigt konkret sätt, där den som tycker det är roligt att cykla, är bra på det gärna vill testa att cykla i en ramp, vilket är otänkbart i den svenska skolan. I skolan idag får den duktiga cyklisten vänta snällt på att den sämre ska lära sig och kanske på sin höjd få cykla runt några koner. Vilket tråkar ut den duktiga eleven och trycker ner den sämre för att om man inte kan cykla så ser man naturligtvis hur lätt det är för den eleven och hur tråkigt den har för den som har förmågan att cykla riktigt bra.
Om man tittar ytterligare på samhället och hur det ser ut idag så kan eleverna googla ordet cykel, få miljoner träffar, med filmer, foton, och massor av information kring tillverkare, olika material, olika priser osv. En elev i den svenska skolan behöver inte få ett kort av sin lärare på en cykel, de behöver inte få en bok framlagd framför sig, detta har de redan i sina telefoner. De behöver lära sig att cykla, de behöver lära sig att tillskansa sig kunskaper när de som bäst behöver det. Vad är det egentligen för mening att veta när franska revolutionen började när man inte kan ta reda på när den ryska började om man nu skulle behöva det. Varför ska vi begränsa våra barn till 100 sidor skolbok när de har 40 miljarder sidor i sin telefon.
Vi har en benägenhet att begränsa våra barns leklust, uppfinningsrikedom och kreativitet med prov, läxor, tillrättalagda frågor, så att alla i rummet passar in i boken på 100 sidor. Vi har mobildagis (en liten låda där eleverna får lägga sina mobiler innan lektionen börjar) istället för att lära dom att använda dem på rätt sätt och att göra lektionerna så roliga att de inte vill kolla vad som kan finnas på nätet, våra barn är nämligen som vi vuxna. Är föreläsningen tråkig ser man tydligt även bland lärare att sidor som de surfar på har inget med föreläsningen att göra. En lärare på fortbildning som tycker det är tråkigt kollar sin mejl, Blocket, Aftonbladet osv, och då handlar detta om studiedagar som inte kommer så ofta, läraren tycker fortbildningen och föreläsningen kanske irrelevant och helt enkelt är skittråkig.
Jag kan tycka det är tragiskt att våra barn och faktiskt vår framtid ska behöva utsättas för långtråkiga föreläsningar i en massa år, inte en dag allt emellanåt. Men jag kan inte annat än att imponeras över deras uthållighet och deras förmåga att inte bara gå hem och göra nåt roligare.
Just go kids, och kräv roligare lektioner av era lärare. Att en förklaring som att "ni måste lära er att ha tråkigt" håller inte. Tro mig, det kommer ni lära er av samhället, det behöver man ingen rostig lärare för.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar