Goda exempel inom skolan.

Jag tänker inte bara vältra mig i bitterhet kring hur skolan ser ut för det ger liksom ingenting. Mycket som finns är bra men inte speciellt livsförberedande. Jag inser att man måste bygga på intressen inom skolan och även försöka låta eleverna få testa annat än det de är intresserade för tillfället i. Man måste erbjuda ett spektra av olika saker för att kunna tillfredsställa allas intressen i mesta möjliga mån och det kan man om man bara anstränger sig lite. En förälder som har två barn eller flera inser lätt att syskonen är olika på massor av sätt, olika intressen, inlärningsförmågor osv. Det finns ingen som skulle anklaga mig och min systrar att vara speciellt lika. Varför undervisar man då ett klassrum med elever som definitivt inte är släkt med varandra på samma sätt? Den enda anledning jag kan komma på är att det finns ett stort mått av lättja hos läraren. Eller jag kanske ska förtydliga det där lite mer och det kanske är dumt att påstå att lärare är lata men i vilket fall är man så fast i vardagen så man varken orkar eller vill lyfta blicken för att se om man gör ett arbete under en tid av livet så tjänar man massor på det i framtiden. 

I denna artikeln har Kara Barker-Åström och Roger Lister tagit in CSI i klassrummet. De låter naturligtvis inte ungarna sitta och titta på TV på lektionstid utan de har byggt sin undervisning kring de olika tekniker som rättmedicinska läkare och poliser använder sig av. Detta är olika exempel som de jobbar med i sin biologikurs:

Blod. Eleverna analyserar blodmönster för att till exempel avgöra den exakta platsen för mordet eller hur många knivhugg som gjordes.

Fingeravtryck. Eleverna säkrar fingeravtryck och analyserar dem.

Skelett. Eleverna får titta på skelettben för att avgöra till exempel kön och ålder på den avlidne.

Ögonvittnesbilder. Med hjälp av datorprogram får eleverna skapa ögonvittnesbilder.

Det de gjorde var att de tog kontakt med ett rättsmedicinskt centrum och jobbade med sin egen fortbildning tillsammans med poliser som hade detta som vardag. I Sverige kan man hitta detta bland annat i Linköping. De la massor av tid och ansträngning på att lära sig dessa tekniker och fortsatte jobba med att knyta dessa mot kursen och läroplanen. Gensvaret de fick från eleverna var fantastiskt och all den tid de lagt på att förändra sig själva fick de tillbaka med att deras undervisningssituation blev mycket enklare och framförallt roligare med engagerade elever som följd som kom i tid, jobbade på lektioner och ville inte sluta när klockan stod på sluttid. Slutsatsen i detta fall och tidsvinsten för det arbete de lagt ner utmynnade i färre omprov, färre åtgärdsprogram, färre möten om elever som inte jobbar i stort sett mindre elände på arbetet och mycket mer positiv feedback. 

Dataspelsindustsrin är ett annat exempel på totalt outforskade marker för lärare. Denna industri är inte ens i närheten av vana vid att de måste begränsas av tankar kring hur det har varit eller gammalt är bäst utan en förutsättning för att de ska överleva måste de hela tiden tänka nytt och i nya banor. Jag önskar skolan hade haft samma tankesätt, där man saknar rädsla för att tänka nytt och testa nya idéer.









I denna video har spelutvecklaren och kompositören Joost van Dongen tagit sitt liveinstrument, som i detta fallet är en cello och utvecklat en teknik som gör det möjligt att styra ett dataspel med hjälp av instrumentet. Detta är inte ens i närheten av färdigutvecklat men tanken att kunna förenkla tekniken och göra olika nivåer i spelet bli kompatibla med olika instrument samt utifrån individens kunskapsnivå bli ett fantastiskt sätt att lära sig spela tillsammans med sina kompisar. Jag skulle kunna tänka mig att testa detta inom ämnet musik där vissa elever har svårt att motivera sig kring att lära sig spela olika instrument.


Jag vill också understryka att det existerar inga pedagogiska frälsningar vilket i sin tur blir en svaghet. Det är väldigt inne just nu att flippa klassrummet och många har fått upp ögonen för att Minecraft fungerar bra i klassrummet. Men detta handlar mest om att man gör något nytt och annorlunda. Om man har 20 elever i klassrummet så måste man möta alla utifrån intresse, förkunskaper, drömmar osv för att kunna få en lustfylld och dynamisk klassrumssituation.


Man måste se individen istället för klassen, göra elevens utbildning relevant och intressant. Det är jobbigt att göra om och tänka om, men den enda orsak till att det är ett jättearbete det är för att man har inte tänkt om och gjort nytt på länge inom den svenska skolan. Samhället förändras fortare och fortare och skolan förändras inte ens i närheten av den hastighet som den borde göra.


Fredrik