Jag tänkte uppehålla mig lite kring hardcore gejmern. Som jag skrev i ett tidigare inlägg finns det inte så mycket att säga om casual gejmern men det finns desto mer att prata om vad det gäller hardcore gejmern. Är man hardcore så spela man väldigt mycket, ofta i perioder där det spelas intensivt under någon eller några veckor för att inte spela så mycket andra veckor. De som inte är missbrukare av dessa är bara intresserade och de sköter oftast hygien, mat skola osv. Sen har vi en annan grupp som man kan klassa som en missbrukare och den måste man behandla som en sådan.
Enligt Bartle finns det 4 typer av spelare som har olika intressen inom spelet de spelar. Den första är explorern, det är oftast en kille eller tjej som gillar att utforska inom spelet och leta olika hemligheter som finns utplacerade. Den andra är achievern som ofta hittar på egna uppdrag för att få spelet lite roligare. Som ett exempel kan jag använda mig av spelet World of Warcraft där det finns ett stort antal achievements som man kan göra, som att fiska upp 50 fiskar, 100 fiskar 400 fiskar osv, och man får achivements points när man lyckats med ett sådant. Den tredje är socializern och det är den spelare som sätter det sociala i främsta rummet, man hittar dem ofta på tex facebook eller så spelar de Second life, Sims osv. I den sista gruppen har vi en väldigt stor sådan som Bartle kallar killers. Nu är det inte så farligt som det låter, vi hittar inte miljoner potentiella massmördare i denna gruppen. Dessa spelare älskar att möta andra över nätet och de spelar massor av så kallade PvP-spel (Player vs Player). Det är en form av tävlande och det är fantastiskt många som tycker om att möta andra. Som exempel har vi spelet Counter Strike (CS) som har ca 100 000 spelare bara i Sverige och det gör spelet nästan lika stort som innebandyn. Skillnaden är att de som spelar CS inte är organiserade och har inga föreningar att gå till.
En hemmasittare i den svenska skolan är ofta en kille med en diagnos som tex ADHD eller Asberger, spelar mycket dataspel och är allmänt svår att få till skolan och har svårt att knyta an till vuxna. Hur ska man då jobba med en sån kille? Det första fel vuxenvärlden gör är att de försöker angripa det intresse som barnet har, dataspelandet. Istället för att prata med honom eller henne för den delen så går man in och pekar med hela handen och säger att han/hon inte ska spela så mycket. Jag tycker i denna situation att vuxenvärlden skjuter sig i foten direkt och gör all framtida kommunikation omöjlig. Låt säga att hemmasittaren spelar WoW (World of Warcraft), i ett första läge prata WoW och lyssna på honom/henne. Han kommer prata ett språk som ni säkert inte har en aning om men alla är vi barn i början så ställ frågor. Be honom visa och som steg två, skaffa WoW och spela det lite. Inom spelet kan ni fortsätta knyta an till tonåringen och be honom hjälpa dig när det är svårt, spela tillsammans och gör saker inom spelet. När ni har fått en bra kontakt så träffar ni killen och tar en cola eller äter glass. Den självkänsla ni har gett honom via spelet, där han dominerar gör att han växer som person och det underlättar när ni ska försöka få in honom i skolan. Sen kan man också låta honom göra en hel del skoluppgifter inom spelet, framförallt gällande språk.
Snälla ni pedagoger som jobbar med barn och framförallt dataspelande barn, se inte deras intresse som värdelöst eller som något de ska sluta med. Försök istället hitta vägar runt problemet och bejaka ett intresse som många lägger massor av tid på.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar