Politik inom skolvärlden

Politiker inom skolan är just nu ett otyg. Detta är ett exempel på att svenska skolan har inte bara feber just nu utan nästan spetälska där den tappar kroppsdelar lite allt emellanåt. Jag menar inte att politiker inte ska ha med skolan att göra men vad jag avser är att politiker gör valfläsk av skolfrågor för att appellera en allmänhet som inte förstår hur en skola ska drivas eller hur utbildning ska bedrivas. Vår utbildningsminister Jan Björklund har som slogan "Att ställa krav i skolan är att bry sig". Han pratar ofta om disciplinen i skolan måste stärkas och hur det ska gå till. Han verkar inte ha en aning om att barn av idag fungerar inte på samma sätt som vi lite äldre gjorde när vi var unga. Vi tog en utskällning av en vuxen och skärpte till oss. Detta har på några få år förändrat sig och idag måste man samtala med barnet och komma fram till lösningar. Barnen idag är som vi var då på många punkter, de som vi jobbade hårt om vi tyckte en sak var rolig. Men vi lärde oss genom hot och förmaning att inte stå upp mot en vuxenvärld som vi tyckte gjorde fel. Barn idag står upp mot felaktigheter och dom kräver sin rätt, detta har vissa svårt att hantera.



Jag hade stora förhoppningar på den nya läroplanen när den kom att det skulle bli en förändring. Jag hade hoppats att det skulle bli ett tydligare fokus kring förmågor mer än stoff men så blev det inte. Nu är det mer fokus kring stoff och innehåll i undervisningen än på många år. Många av lärarna tolkar detta som att man ska gå tillbaka till en nästan ålderdomlig metod att lära våra ungar, de får prov på saker de redan har i sina telefoner men de kan inte hitta informationen när de behöver den.

Åter till politikerna och valfläsket. Jag läste lite kring socialdemokraternas vallöften vad det gäller skolfrågor och i mina ögon gav det lite eller inget alls. Deras förslag att anställa 4000 lärare är fullständigt verkningslöst. För det första undrar jag var dom ska ta dom lärarna ifrån, det finns ju knappt några dugliga personer som vill ha det yrket längre. Man tjänar knappt några pengar och man får jobba arslet av sig, och det är inget som unga människor vill göra. Säg nu att dom hittar 4000 lärare som gömmer sig nånstans och att de ska in i skolan, problemet löst? Knappast, för att det är nämligen så att skolan som organisation måste också förändras, det måste ställas krav på alla inom organisationen. Att anställa fler lärare som ska in i en befintlig organisation är precis lika korkat som att anställa fler sjömän om båten läcker.

Mer pengar till skolan då? I dagsläget känns även det som rätt meningslöst. Jag menar om man inte kan köra bil så spelar det ju ingen roll hur dyr bil man har om man inte kan köra den. Svenska skolan idag är ungefär som en Ferrari med cykeldäck och körd av en bilskoleelev. Sen har vi nästa intressanta företeelse, kommunpolitiker som använder sig av skolpengar som en budgetregulator och lägger massor av besparingskrav på skolorna. Som jag skrev i ett tidigare inlägg att när det kommer besparingskrav så den första avdelning som skolorna stänger är forskningsavdelningen. Det är under dom tuffa åren som skolorna borde satsa på fortbildning och framförallt smart fortbildning som ställer krav på utveckling för lärare osv. I min värld vore det bästa att skolorna inte fick förfoga över sina egna forskningspengar utan varje enskild skola skulle få ansöka om dem. Där de får motivera vad de ska göra och varför, utfallet skulle då bli att skolor med framåtanda och utvecklingspotential skulle få mer pengar än dom som inte vill utvecklas i samma takt, till slut kommer detta synas i resultat osv och detta borde leda till en utveckling på även de skolor som har en mer traditionell syn på kunskap.

Tänk om politiker och andra kunde sluta upp med att ha åsikter om sådant de inte ska ha åsikter om. De borde jobba mer med budget och bevaka hur pengarna används, inte med hur utbildningen bedrivs. Det finns sätt att komma runt detta. Jag vill ha en organisation inom skolan där alla gör sitt eget jobb istället för att hålla på och kvacka till höger och vänster, och framförallt lägga sig i saker de inte har med att göra. Ett rimligt krav att ställa på alla inom organisationen är att de ska göra sitt jobb, nämligen utbilda vår framtid eller se till att det finns förutsättningar för en tidsenlig och relevant utbildning.

Jag har världens mest kreativa yrke, där jag möter världens mest kreativa människor (i allmänhet dom som är under 18 år i skolan) och dom ska sättas i bänkar, vara tysta och lyssna andäktigt på vad jag säger. Detta leder bara till att deras och min kreativitet minskar, undervisningen blir mer och mer inrutad och irrelevant. Mer prov, mer läxor och mindre kul.

Nu kanske någon tycker att det inte måste vara kul hela tiden, barn måste lära sig ha tråkigt också. Detta påstående är nog bland det dummaste argument vi har inom skolvärlden. Det ger bara de tråkigaste lärarna en anledning till att fortsätta skyffla dynga över våra barn och fortsätta med sin undermåliga undervisning. Tro mig när jag säger att tråkigt får man lära sig i alla fall, det stavas L-I-V-E-T och livet är allt annat än roligt i stora perioder och det behöver vi inte lära en enda unge utan det behöver de ingen skola för att lära sig, det kommer ändå.

Fredrik