Jag vill helst inte låta som häxan surtant eller bitterfittan men det är svårt att undvika när det hela tiden blir allt klarare att skolan inte klarar av att utbilda våra barn för att möta de problem som de kanske stöter på i framtiden. Det finns en inbyggd tröghet i systemet som är helt tokig. Som utgångspunkt kan man använda sig av detta lilla korta klipp:
Videon har i skrivande stund lite mer än 40 000 visningar, och den kanal som har lagt ut klipper har ytterligare 190 samhällskritiska klipp.
Eller detta blogginlägg: Ni är fan inte friska, som i skarpa ordalag kritiserar inte bara innehållet av de nationella proven utan framförallt upplägget som skribenten tycker är otidsenligt och inaktuellt.
När skribenten blir kontaktad av skolverket som ber han plocka bort vissa delar av inlägget för enligt den person som jobbat på myndigheten anser att författaren bryter mot den sekretess som nationella proven är belagd med blir det ytterligare intressant. Detta är rena rama gestapofasoner av en statlig myndighet som försöker begränsa yttrandefriheten för en medborgare. Skolverket och skolinspektionen har tagit sig Guds allsmäktiges roll för att döma kring vad som är rätt och fel i den svenska skolan, och om jag ska vra ärlig så suger dom på vad dom gör.
Vad som är gemensamt med videon och filmklippet är att det är gjort av ungdomar som insett att deras knappa 15 år i skolan inte förbereder dom ett skit för livet. Skolan utbildar fortfarande utifrån tanken att alla ska bli professorer, lärare eller något i den stilen. De vuxna som ser detta och råkar komma i kontakt med dessa ungdomar eller liknande unga människor rustar för krig och bestraffar dem med kvarsittning, lägre betyg, avstängningar, fler prov, mer läxor osv. Allt de unga ber om är rätten till en adekvat och tidsenlig utbildning.
Jag ska inte gå in speciellt mycket på att utveckling inom skolan borde ske från högskolor och universitet och inte från ungdomar som precis gått igenom skolan. Men jag nämner det för det är ett rätt intressant perspektiv att det just nu är tvärtom.
Frågan är då hur man som pedagog ska tänka. I min värld så måste vi tänka om och tänka rätt. Vi kan inte titta på enskilda stenar i muren var för sig utan vi måste titta på hela muren först för att skapa sig en bild över helheten, för att i nästa steg börja jobba med att plocka sönder bitarna. Det spelar ju ingen roll om en elev kan lägga ett golv om det inte vet hur ett hus ser ut, men detta är självklart.
Som ett exempel på hur man kan tänka är "problemet" Sverigedemokraterna (SD). Det finns ett antal intressanta frågeställningar till varför helt plötsligt ett främlingsfientligt parti kommer in i riksdagen och växer till Sveriges tredje största som man kan jobba med.
Frågor som:
Vem röstar på SD?
Varför?
Finns det liknande partier i världen, både i tid och rum?
Vad är det som ökar/ deras rösttal
Varför har det inte funnits ett liknande parti i Sverige på länge?
osv.
Dessa frågor kan vara vilka som helst från vilken undervisning som helst men sättet man ska behandla dom måste förändras både för vuxna och barn. Till att börja med så utgår man ifrån att Sverige har ett problem (utan att ge eleverna frågorna) som kallas SD. Man gör en problemformulering, precis som vilket annat problem som man kan stöta på i framtiden. När man har gjort problemformuleringen måste man TILLSAMMANS med eleverna bena upp de olika faktorer som leder till att det skapas ett parti som detta i ett land. Diskussionen måste hållas levande och man måste fokusera på själva problemet som ett steg två. När problemet är formulerat och man har gjort en inventering i vilka beståndsdelar det består av går man vidare till steg tre. Hur ska vi lösa detta problem, vad kan individen göra, gruppen, klassen, skolan osv, utifrån perspektivet "gräv där du står".
I denna situationen kan man inte står framför klassen och predika rätt och fel, prata om förintelsen och köra floskeln "detta får inte hända igen". För handen på hjärtat har det ju hänt massor av gånger efter andra världskriget, i och för sig inte i Tyskland och mot judarna, utifrån det så stämmer floskeln. Man måste interagera med ungdomarna, göra sig en del av problemet och deras arbete. Man måste tänka på att läraren kan inte bara lära eleven utan man måste ta en mer handledande roll i klassrummet. Eleverna har faktiskt en hel del att lära oss lärare. Vi lärare måste anstränga oss mer än att slå upp sidan 54 i boken, kolla om förra årets frågor funkar i år igen och kalla det planering. Vi måste komma med problemformuleringarna och stötta eleverna i sitt arbete kring hur de ska lösa problemen. Komplettera detta med fb, bloggar, gmail osv, nätet har en stor skattkista av olika resurser som många lärare inte använder sig av, vilket är katastrofalt.
Vi lärare måste också fatta att detta yrket är inget 8-15 jobb, där man kan skita i att svara på mejl, mess och frågor på fb bara för man är hemma. Om man vill ha den strukturen på sitt liv är det bättre att man jobbar i kassan på ICA eller klipper gräsmattor för HSB. Läraryrket är inget jobb, det är ett yrke och den mentaliteten måste in i skolan.
Lärarna är till för att utbilda eleverna för att lösa problem i framtiden som inte är uppfunna än, inom yrken som inte finns och framförallt få ett hopp om en framtid där dom äger sina egna problem och förmågan att lösa dem själva.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar