Digitala spel är något som intresserar våra barn idag och de
spelar olika mycket och olika spel beroende på deras intressen (naturligtvis).
Detta jag kommer skriva om är generaliseringar och dessa stämmer till största
del men det finns naturligtvis undantag. För att få en bild över vilka typer av
spel ungdomarna spelar kan man till en början dela in dem i två typer, casual
gamern är den första och dessa brukar spela sportspel, bilspel osv på en
konsol. Till denna grupp tillhör även de som spelar på sina mobiler eller på
facebook. Dom brukar oftast ha andra intressen än spelande och vad som är
utmärkande för dem är att de använder spelen som ett tidsfördriv utan att det
inkräktar på andra aktiviteter som t ex träningar och skola, detta är också den
största gruppen. Det finns naturligtvis många i denna grupp som spelar andra
typer av spel men det som kännetecknar dem är att de spelar som ett
tidsfördriv.
’
Den andra gruppen som är mycket mindre till antalet är
hardcore gamern och förutom spel så har de ofta andra intressen men nästan
uteslutande inom den digitala världen. Jag tänkte fokusera mig en hel del i
denna grupp i detta inlägg men jag kommer skriva i kommande också för det är
denna grupp unga människor som får den minsta förståelsen av vuxenvärlden. Det
är två frågor jag oftast får av föräldrar och den första är kring
åldersrekommendationer och det är faktiskt upp till den vuxne att avgöra, spela
spelet och ta ett beslut, är detta lämpligt för mitt barn. Jag har skrivit mer
om detta i ett tidigare inlägg http://dataspelsprofilen.blogspot.se/2012/05/aldersgranser.html.
Den andra frågan är ”hur länge ska mitt barn sitta vid
datorn?”. Man ska se detta som ett
intresse som många ungdomar brinner för och är väldigt engagerade i. Man ska
akta sig för att sätta tidsgränser utan det är mycket bättre att hålla en
dialog med barnet om vad det gör och hur lång tid de kommer att ta. För att
understryka detta så använder jag mig av ett av mina egna uttryck, ”jag är så
jävla trött på P12or och deras jävla morsor”. Jag tror att de flesta hardcore
gamers drar lite på smilbanden när de läser utrycket och vet man inte vad detta
innebär så ska jag förklara mer utförligt. När man spelar online så är man
beroende av andra spelare för att kunna få upp sin statistik samt att man vill
ju vinna spelet. Unga människor spelar också men avsaknaden av en bra
kommunikation i hemmen gör ofta att de yngre spelarna ”försvinner” helt
plötsligt och deras avatar blir bara stående, då vet man att det var middag. Det
är jobbigare att spela mellan 18-20 för då är detta väldigt vanligt
förekommande. Jag tror ingen förälder går ut under en fotbollsmatch och hämtar
sitt barn för det är middagsdags utan man väntar naturligtvis till matchen
eller träningen är över. Inom dataspelandet så känns det ibland som om
vuxenvärlden inte kan se att barnet som sitter själv kan vara en del i något
mycket större som en raid i WoW (World of Warcraft) eller ett möte i LoL (League
Of Legends). I vissa spel kan tom barnet förlora sitt konto under en period
eller för alltid om de lämnar spelet under ett game för ofta och det kan vara
en katastrof för den intresserade. Det är helt klart som att man blir petad ur
fotbollslaget för att man inte kommer på matcher, måste gå hem under träningar
osv. Då ska man också känna till att världen online är mycket mer hänsynslös än
den riktiga och i många communitys och
spel får inte en spelare som misskött sig en andra chans.
Hardcore gamern är ofta en person som underpresterar i
skolan och tycker skolan är skit. Dom har ofta något område som de brinner för
och man hittar många hemmasittare i denna grupp också. De åtgärder vuxenvärlden
sätter in mot dessa är oftast begränsningar i datatid, vilket leder till
konflikter. Krav på att göra läxor, vilket ungen skiter i, som också leder till
konflikter och ett barn går ett antal år i skolan som den tycker är tråkig och
denna tid är fyllda av möten, konflikter, vuxna som inte fattar sig på
intresset och framförallt en vuxenvärld som skiter i vad ungarna gör vid
datorerna. I åldersgruppen 12-16 spelar 96% av ungdomarna någon form av
digitala spel och kan du som förälder med handen på hjärtat veta vad för spel
den spelar och vad den gör vid datorn. Än mindre du som pedagog, har du någon
gång tittat över klassen och funderat på vad för typ av spel barnen i din klass
spelar och om man kanske kan använda sig av det i undervisningen. Jag kan bara
ge ett fetstort underkänt till hela vuxenvärlden vad det gäller barn, spelande
och intresse. Att barn i skolan inte kan har nytta av sitt stora intresse för
dataspel i undervisningen är en styggelse och om man skulle fråga en pedagog så
får man oftast svaret att de inte förstår den världen och spelar inte själv.
Jag spelar inte fotboll och jag tycker knattefotboll är skittråkigt men ändå
tittar jag på det för att grabbarna tycker det är kul. Jag tvingas genomlida
idrottsdagar med trist volleyboll för ungarnas skull osv. De pedagoger som
använder förklaringen att de inte är insatta i spelvärlden och inte spelar
själva måste skärpa till sig och göra jobbet. Det finns inget att be om utan om
många elever har digitala spel som intressen så får nog vi i vuxenvärlden gilla
läget och läsa läxan. Om man nu som pedagog tycker detta är obehagligt att
sätta sig in i denna värld så kan jag bara säga en sak till er, om ni inte är intresserade
av barn och deras intressen, byt jobb
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar